Under snart fem år har den svenske medborgaren Gui Minhai hållits i förvar i Kina, utan möjlighet till kontakt med sin familj eller svenska myndigheter. Och övergreppen bara fortsätter. I går meddelades att han dömts till tio års fängelse av domstolen i kinesiska Ningbo, för att ha ”försett utländsk makt med underrättelser”.

Till skillnad från vissa andra diktaturer vill Kina ge sken av att vara demokratiskt, att respektera mänskliga fri- och rättigheter. Det beror i sin tur på att det tjänar det övergripande syftet, att bli världens främsta ekonomiska stormakt. President Xi Jinping vill öka landets mjuka makt och bli en trovärdig affärspartner. Men om det krockar med principen om partiets envälde, och det gör det hela tiden, då råder inget tvivel om vad som prioriteras: Kommunistpartiet.

 

Varje steg i Gui Minhai-affären kan ses mot den bakgrunden, den totala oförståelsen för att Sverige skulle bry sig om en oppositionell halvkinesisk bokhandlare, när man har sådant som Volvo, Ericsson och annan export till en högteknologisk tillväxtmarknad att ta hänsyn till.

Sverige protesterade mot gripandet, bortförandet och att det inte blev någon rättegång. Ett (framtvingat) erkännande av ett gammalt trafikbrott för fyra år sedan hjälpte inte. Påståenden om att Gui Minhai är sjuk, inte vill ha kontakt med svenska myndigheter och till och med ge upp sitt medborgarskap har inte heller hjälpt. Den aktuella ”domen” kommer att gå samma öde till mötes.

Skrämselpropaganda hjälper inte heller. Norska Nobelkommittén gav fredspriset till dissidenten Liu Xiaobo 2010 och Norge fick betala med sex års iskalla relationer. I Sverige har enskilda journalister hotats att inte lägga sig i kinesiska angelägenheter, ofta med ursprung den kinesiska ambassaden. Ändå tilldelades Gui Minhai i november Svenska PEN:s Tucholskypriset, med närvaro från såväl regering som opposition i Sverige. ”En del människor i Sverige ska inte förvänta sig att kunna känna sig lugna”, sade ambassadören Gui Congyou då.

 

Det är något med små, rika länder och mänskliga rättigheter, tänker man i Peking, och undrar samtidigt hur länge vi ska hålla ut. Ett delsvar kom från Tysklands utrikesminister Heiko Maas i går: ”Vi stöttar Sverige fullt ut”, sade han, och liknande försäkringar har kommit från Frankrike och EU-kommissionen.

Svaret är alltså att en demokrati som Sverige håller ut hur länge som helst. Rättigheterna är inte förhandlingsbara. Gui Minhai ska släppas fri, få träffa sin familj och få tillgång till konsulär hjälp. Så är det bara.