Hela 96,6 procent uppgavs i går ha röstat för förslaget om anslutning till Ryssland. Som för att öka trovärdigheten uppgavs 3,5 procent ha röstat nej medan 1 procent av rösterna var ogiltiga. Valdeltagandet ska ha varit 80 procent. En dansk lokalpolitiker som var på Krim på uppdrag av den danska Europabevaegelsen rapporterar om hur soldater med halsdukar för ansiktet bevakade vallokalerna och om mycket lågt valdeltagande på orter med stor tatarisk befolkning.

Ingen har kunnat visa att den ryska majoritetsbefolkningen på Krim skulle ha hotats av revolutionen i Ukraina. Däremot finns en genuin oro bland tatarerna, som räknar sig som halvöns ursprungsbefolkning och associerar ryskt styre med Sovjetunionen.

Krim har bebotts av många olika folkgrupper, greker, goter, turkar, armenier, judar och andra. Tatarernas bakgrund är blandad, men i politiskt avseende finns en kontinuitet från den mongoliska erövringen av Krim, liksom av större delen av dagens Ryssland, under 1200-talet. När detta välde föll sönder uppstod Krimkhanatet som snart underställdes det Osmanska, turkiska, väldet. 1783 erövrades Krim av Ryssland. En inflyttning av ryssar följde och många tatarer utvandrade. Efter ett frigörelseförsök under ryska revolutionen fick Krim i teorin en autonom ställning inom den ryska sovjetrepubliken, men det arabiska (muslimska) alfabetet förbjöds och hälften av tatarerna dödades eller deporterades redan på 1930-talet.

Artikelbild

| Håkan Holmberg, politisk chefredaktör Upsala Nya Tidning.

Under andra världskriget ockuperades Krim av tyskarna. Många tatarer trodde att de då skulle återfå sin självständighet, men den tyska planen gick ut på att deportera eller förslava dem samtidigt som tyska nybyggare skulle bosätta sig på Krim. När tyskarna tvingades retirera deporterade Stalin 1944 tatarerna till Centralasien, kollektivt beskyllda för samröre med nazisterna. Flera andra mindre sovjetfolk, däribland tjetjenerna, deporterades också, av samma skäl. Fem av dessa folk återupprättades efter den tjugonde sovjetiska partikongressen 1956, men inte krimtatarerna. Deras situation blev i stället en viktig symbolfråga för den demokratiska oppositionen mot sovjetmakten. Först med Michail Gorbatjovs makttillträde på 1980-talet fick tatarerna rätt att återvända till Krim.

Varför dröjde det så länge? Den troliga förklaringen är att tatarerna i egenskap av turkisktalande muslimer i stort antal fanns spridda runt Svarta havet, inte minst i Turkiet. Etniska grupper med så påtagliga internationella kontakter betraktades med särskild misstänksamhet av sovjetmakten – en parallell är naturligtvis förtrycket av judar, som med ett kodord kallades ”kosmopoliter” och definitionsmässigt sågs som fiender till regimen.

Tatarerna utgör i dag cirka tolv procent av befolkningen på Krim. Ur deras perspektiv är valet mellan Ukraina och Ryssland lätt. Vi kan snart få en ny tatarisk utvandring från Krim.