Vänsterpartiet släpper alltså fram Stefan Löfven som statsminister. Frågan var egentligen inte om, utan när, det beskedet skulle komma.

Såväl Jonas Sjöstedt, som Centerpartiets Annie Lööf och Liberalernas Jan Björklund, har velat komma ur de senaste dagarna i politiken med hedern i behåll. Sjöstedt vill inte framstå som ”dörrmatta” åt en socialdemokrati som alltså ska stå för den högervridning av den ekonomiska politiken som C och L har krävt.

På samma gång gäller det för Lööf och Björklund att med trovärdighet kunna säga att man med ”mittenlösningen” håller även Vänsterpartiet från politiskt inflytande. Och att man inte låtit sig blåsas av Löfven.

Jonas Sjöstedt gnuggade verkligen in saltet i såret på Lööf och Björklund när han i förmiddags höll sin pressträff. Klausulen om att Vänsterpartiet inte ska få politiskt inflytande är ”i praktiken tillintetgjord”, inledde Sjöstedt. Han underströk att ”klausulen är ur spel”, att den är ”historia”, en symbolisk mening i ett futtigt ”pdf-dokument”. Sjöstedt ser framför sig att Stefan Löfven ska stå upp för reformer som partierna sinsemellan tidigare har varit överens om och genomfört. Han meddelade också att Vänsterpartiet har begärt att delar ut mittenöverenskommelsen ska lyftas bort - det som rör arbetsrätten och marknadshyror - men fått blankt nej.

Jonas Sjöstedt hävdade samtidigt att Vänsterpartiet kommer att avsätta den statsminister som går ”över våra gränser” på dessa områden. V-ledaren tycks alltså förutsätta att Löfven i praktiken ska strunta i eftergifterna till Centerpartiet och Liberalerna.

Vänsterpartiet släpper med andra ord fram Löfven, genom att avstå i kommande statsministeromröstning, men med ett så kallat ”misstroendelöfte”. Sjöstedt förklarar vägvalet med att ”rasistiska partier" är på frammarsch, och han framställer det som att Vänsterpartiet nu räddar landet från ett ”blåbrunt styre”.

Men den som oroas över Sverigedemokraternas framgångar borde oroas över hur nöjd Jimmie Åkesson låter efter dagens besked. Åkesson säger sig se ”stora möjligheter” att bedriva en offensiv oppositionspolitik, och hävdar att det "ser ljust ut". Att alliansen är historia ligger förstås även i Åkessons intresse. Det saknas dessvärre inte mörka moln. Sverigedemokraterna gynnades av Decemberöverenskommelsen, mycket talar för att Januariöverenskommelsen kommer att ge samma effekt. Kristdemokraterna och Moderaterna lär ta kliv högerut, Liberalerna riskerar åka ur riksdagen i nästa val, och förtroendet för partierna skadas när politiker säger en sak men gör något annat.

Stefan Löfven kan för tillfället andas ut och regera vidare, nu när även Sjöstedt gett besked. Lööf och Björklund har sagt sig vilja inta rollen som liberal opposition. Gott så, men lätt blir det inte. "Lycka till", för att citera en tidigare Folkpartiledare.