Uttrycket ”laglöst land” betyder inte att det saknas lagar i ett område. Det fanns lagar i Tombstone i Arizona 1881 också. Men affärerna led svårt av de kriminella gäng som styrde, med hot och med ständiga rån mot transporter till staden. Clantongänget var inte sällan ansvarigt och när bröderna Wyatt och Virgil Earp försökte få dem att överlämna sina vapen utbröt en eldstrid som dödade tre av banditerna. John Ford-filmen Laglöst land (1946) bygger löst på dessa händelser.

Efter förra veckans dödsskjutning i Gränby sade kommunalrådet Erik Pelling (S) att området blivit ”laglöst”. Det betyder inte att inte 99 procent av Gränbyborna följer lagen. Det betyder inte att det inte går att handla eller köpa en pizza på fredagskvällen. Och det betyder heller inte att stadsdelen inte sjuder av goda initiativ, offentliga, privata eller i föreningsregi.

Vad det betyder är att en mycket liten minoritet har satt sig över lagen och i förlängningen påverkar all annan verksamhet. Det är allvarligt i sig och de måste stoppas. I förrgår inträffade en ny dödsskjutning bara 500 meter från den förra, vid Heidenstams torg. Det innebär inte att Pelling har mer rätt i sin beskrivning, inte heller att de som säger att han stigmatiserar Gränby har mer fel. Det är själva diskussionen det är fel på.

Samma debatt har funnits i decennier vad gäller Gottsunda, inte minst på denna tidningsredaktion, om avvägningen mellan rapportering om brott respektive allt annat som händer där. Men att brottsrapporteringen om Gottsunda gått från att vara avskalad som en polisrapport till att bli ”färgstark” med bränder och skjutningar beror inte på stigmatisering. Det beror på att ett parallellsamhälle i gängregi kunnat utvecklas, trots alla lovvärda kommunala projekt och andra initiativ.

Någonting är fundamentalt fel när ambulans och brandkår behöver polisbeskydd för att utföra sitt jobb, att rädda liv. Eller när ett bostadsbolag behöver vakter för att bygga ett förråd som några ”unga vuxna” har synpunkter på. När p-vakter inte kan göra sitt jobb eller när självutnämnda områdeschefer har synpunkter på allt från klädsel till näringsverksamhet.

Skjutningar är den yttersta konsekvensen när maktstrukturer rubbas i områdena. Av årets 13 skjutningar på öppen gata i Uppsala har åtta ägt rum inom en kvadratkilometer i Gränby, Löten och Kvarngärdet.

Vi kan skippa debatten om stigmatisering och att förebyggande arbete ställs mot brottsbeivrande, ungefär som att det räckte med antingen eller. Uppsala har allvarliga problem och polisen har tidigare uppgivit att cirka 300 personer är förknippade med gängbrottsligheten. Det är dessa 300 som stigmatiserar Uppsalas bostadsområden och gör dem otrygga. Om majoriteten vänder sig bort och ägnar sig åt pseudodebatter har de vunnit en viktig seger, och laglösheten kan spridas vidare.