Svaret är rimligtvis nej. Men det finns, som Dagens Industri skildrat på nyhetsplats, en lobbyverksamhet från olika näringslivsanknutna organisationer riktad mot Sverigedemokraterna. Lobbyverksamhet är legitim, men frågan måste ställas om de ansvariga har klart för sig vad som verkligen skiljer SD från normala demokratiska partier. Det handlar inte bara om synen på invandring utan om hela samhällssystemet.

En illustration till detta finns i det inlägg på Facebook som partisekreteraren Richard Jomshof skrev i fredags:

”Eftersom Sverige inte är Ungern, eftersom vi inte sitter i regeringsställning (än) och eftersom media i Sverige inte fungerar som media i Ungern, är vi tvungna att anpassa oss till den verklighet som råder här. Det innebär inte minst att vi måste anpassa vår retorik efter det rådande läget.”

Den öppet erkända taktiken kan just nu lämnas därhän. Men i ett inslag i onsdagens morgoneko sade Jomshof att det fina med Ungern var att ”man” försvarade ”ungerska värden” och att man värnade sina gränser.

När det gäller skyddet av gränserna så handlar det om taggtråd för att stänga ute flyktingar, tårgas och tillåtelse för polis och militär att skjuta på värnlösa människor. Den SD-politiker som sade att man borde montera upp kulsprutor på Öresundsbron fick lämna partiet, men hade förmodligen också hon Ungern i åtanke.

När det gäller de ungerska värdena så innebär dessa enligt premiärminister Viktor Orbán bland annat att muslimer inte ska tillåtas invandra till Ungern. Som en övergripande princip har Orbán också uttalat att han föredrar ett auktoritärt och ”illiberalt” system, som exempelvis det ryska, framför de liberala demokratierna i Europa.

SD vill naturligtvis, precis som andra partier, sitta i regeringen. Men demokratiskt sinnade partier anser också att opposition är både legitimt och nödvändigt. Det ungerska regeringspartiet, Fidesz, har inte en sådan inställning. Tvärtom har man drivit igenom förändringar av vallagarna och författningen i syfte att så långt det är möjligt försvåra för oppositionella partier att återta regeringsmakten. I Sverige och i andra demokratier är det självklart att de lagar som gäller politikens spelregler bara ändras med brett stöd – aldrig av ett ensamt parti som vunnit ett val. Men Ungern är i dag på väg bort från normala demokratiska principer.

En ofrånkomlig förutsättning för att demokratin i ett land ska fungera är att nyhetsförmedlingen och kulturlivet är fritt och att alla samhällsförhållanden fritt kan debatteras och granskas. Detta är också ledare utan demokratiska instinkter väl medvetna om och mediernas frihet beskärs därför aktivt, i den mån de inte tystas helt.

I Ungern har Orbán infört ett statligt ”medieråd” med befogenheter att kontrollera och bötfälla medier som rapporterar ”obalanserat” och som utser chefer inom public service-medier. Ett tidigt inslag i samma utveckling var att en medgrundare till det nazistiska partiet Jobbik 2011 utsågs till chef för det bolag som producerar material till public service-kanalerna.

Effekten av sådana åtgärder har inte låtit vänta på sig. Journalister är rädda och iakttar självcensur, samtidigt som propaganda mot romer, homosexuella och hemlösa (!) fritt kan framföras. Jomshof sade i onsdags att just medierådet kanske inte var en bra idé. Men det finns ju andra möjligheter. En tanke som framförts inom partiet är registrering av journalister i public service efter deras politiska åsikter. Partikollegan Erik Almqvist sade häromdagen om en ledare i Aftonbladet (S) att den inte hade kunnat publiceras i Ungern.

Man kan säga att Jomshof är en politisk fantast (för att inte säga något annat) men det viktiga här är att han är Sverigedemokraternas partisekreterare. Det han säger visar hur man tänker inom partiets ledning. SD är inte ett enfrågeparti mot invandring utan ett parti som motsätter sig demokratins grunder.

Håkan Holmberg

Politisk chefredaktör