Det har gått en dryg vecka sedan flyktingtragedin utanför ön Lampedusa i Italien. Ett fartyg med över 500 människor ombord fattade eld och förliste bara ett hundratal meter från strandlinjen. Hittills har 274 personer – huvudsakligen eritreaner – hittats döda.

EU:s asylansvarige kommissionär, Cecilia Malmström, kräver nu att EU-länderna tillsammans agerar för att undvika liknande katastrofer i framtiden.

Under tisdagens migrationsministermöte i Luxemburg förespråkade Malmström att mer resurser bör tillföras EU:s kustbevakningsorgan Frontex, både i form av patrullbåtar och personal. Målsättningen skulle vara att öka närvaron runt hela Medelhavet, för att lättare kunna hitta och hjälpa de flyktingar som försöker ta sig till Europa i osäkra farkoster.

Något beslut i frågan fattades dock inte under ministermötet – vidare diskussioner kommer istället att föras inom respektive medlemsland.

Och Malmströms förslag saknar visserligen inte poänger, men det är heller inte alldeles oproblematiskt.

För det första bör vi komma ihåg vad Frontex är. Frontex uppgift är i dagsläget inte att hjälpa flyktingar, utan att bevaka EU:s gränser. Det vill säga, skydda dem från otillåtna intrång.

Ökade resurser till Frontex riskerar därför bara att leda till att flyende människor i större utsträckning motas tillbaks till de odrägliga förhållanden de är beredda att riskera sina liv för att undkomma. Förnyade riktlinjer om hur, och på vilka grunder, verksamheten ska bedrivas måste därför också införas i samband med en eventuell förstärkning av Frontex.

För det andra inriktar sig ökad bevakning och akuthjälp till havs endast på problemets symptom.

Orsaken till att människor från första början sätter sina liv i händerna på människosmugglare – och stiger ombord på, exempelvis, totalt odugliga skutor – är att lagliga vägar in i Europa saknas.

Malmström har därför också efterlyst ett EU-beslut som möjliggör legalt inträde i Europa för flyktingar. Och det är just här de verkligt stora effekterna i kampen för att erbjuda skydd till människor – vars liv och hälsa hotas – kan uppnås.

För att EU inte ska tappa ytterligare i trovärdighet, gällande sitt engagemang för mänskliga rättigheter, måste medlemmarna sluta ducka bakom de murar som omger det europeiska fortet.

Fler länder måste ta sitt ansvar och öppna upp för att ta emot en större mängd asylsökande. Asylvisum bör även införas, och ansökan om ett sådant bör kunna göras från platser som är lättillgängliga i förhållande till de områden där större konflikter pågår.

Lampedusa-tragedin kommer nämligen att fortsätta upprepas – fast med andra undermåliga skepp och med andra hjälplösa människor ombord – ända till dess att EU slutar blunda för de befängda byråkratiska konstruktioner som tvingar fram dem.