Vit klänning, smoking, ringar, fotografering, heliga löften, religiös ritual, kyssar, middag med tal, tårtor och dans... Är det månne pingstens bröllop som planeras?

Kunde så vara. Men icke. Det handlar inte om den lagliga föreningen mellan två vuxna, jämlika parter. Nej, jag syftar på ett ”socialt kontrakt” mellan far och dotter, inramat av en Purity ball – renhetsbal. Fenomenet, som det senaste decenniet svept fram i USA och spritt sig till ytterligare 16 länder, kan definieras som urtypen för det som brukar kallas hederskultur: ”kulturella mönster som inskränker människors fri- och rättigheter med hänvisning till närståendes heder... I många hederskulturer utövas en sträng kontroll av ungdomars och unga vuxnas, framför allt flickors och kvinnors, sexualitet. ... ” (Wikipedia)

”Jag, NN:s far, väljer inför Gud att, som hennes överordnade, bevaka/beskydda (det engelska verbet är ”cover”) min dotter och hennes renhet. ... jag leder och ber över min dotter och min familj som hemmets överstepräst .”

Så lyder ett par meningar i det löfte som fadern avger vid Purity ball-ceremonin. Dottern lovar att förbli oskuld fram till äktenskapet genom att lägga en vit ros invid ett kors. Daily Mail formulerar det i ett reportage som att hon är ”gift med Gud och har pappa som pojkvän”; hon ”ger sin oskuld i faderns vård”.

När en 12- eller 15-årig flicka, vars naturliga frigörelsereaktion normalt brukar vara att tycka att pappa är väldens pinsammaste person som hon helst vill gå fem meter bakom (även om hon älskar honom), handlar så, förstår man att hon domineras försåtligt i ett system som inte ser individen som samhällets minsta beståndsdel. Det visar på en socialkonservativ livsåskådning, där ett manligt patriarkat tagit befälet. Purity balls åsidosätter unga kvinnors mänskliga rättigheter och egenmakt.

Till råga på allt har renhetsceremonin tydliga incestuösa övertoner. Google visar brudgumsklädda fäder som ömt kysser sina brudutstyrda, hårt stajlade döttrar på munnen.

Hur kommer det sig att vi har så svårt att få syn på social dominans i ”hederns” namn när traditionen växer fram i en vit, västerländsk, kristen kontext? Vad händer med våra reaktioner om attributen i stället är islam, exotiska kläder och mörk hudfärg? Identifikation och igenkänning gör att vi känner mindre oro. Vi kanske till och med söker överslätande förklaringar. Men de handlingsmönster, där sociala normer och/eller religiös tro, sexism och konservativa tänkesätt sätter sig över individers – framför allt unga kvinnors – frihet och integritet, är inte begränsade till Mellanöstern och Nordafrika. Mönster av det slag som kallas hederskultur finns tyvärr överallt där det finns människor.

De amerikanska renhetsbalerna är inte bara socialt förankrade i vida kretsar. Bushadministrationen gav över en miljon dollar i stöd till ”renhetsringar”. Det är anmärkningsvärt, för det finns naturligtvis ingen kyskhetslag. Eller lag på att gifta sig. Vad händer med dottern som avgett renhetslöfte och väljer singellivet? Vad sker med en 16-åring som blir kär, inte har fått sexualundervisning och inte kan skaffa preventivmedel? Jag känner till åtminstone ett gymnasium i ”bibelbältet” i USA som har ett eget dagis för barn till elever.

Pojkarna då? Ska de inte beskyddas och bära kyskhetsringar? De flesta mänskliga kulturer har en falsk bild av mäns respektive kvinnors sexua­litet. Jag har hört en svensk mamma stolt skoja som sin son som en ”häradsbetäckare”, men aldrig någonsin hört skryt om promiskuösa döttrar. Flickor/kvinnor tillerkänns inte sina sexuella drifter i samma utsträckning som pojkar/män.

”Rena” amerikanska döttrar erbjuds en kurs på Behag- och etikettsskolan. Pojkar gan genomgå en manlighetsceremoni kallad Modigt krigarhjärta (Brave Heart of Warrior). Samt en kurs. På School of Honor. Hedersskolan.

Kan det bli tydligare?