Och inte lär Laakso bli mindre känd och respekterad för sitt senaste utspel. Med stora trumman ­deklarerade han häromdagen på sin blogg att han inte längre vill vara med i det av Socialdemokraterna startade bloggnätverket Netroots: "Jag är inte längre en del av en progressiv bloggrörelse på internet. Jag väljer att ta bort min blogg från Social­demokraternas Netroots och räknar mig inte längre som hörande till det ­nätverket", skriver han.

Han gick med i Netroots för att han uppfattat det som en kreativ gräsrotsrörelse och inspirerande plats för idédebatt. Vilket sällskap han skulle få tänkte han kanske inte på då. Netroots är nämligen öppet för "alla som vill ha en ny regering i höst". Men vad är det som ­säger att alla som vill ha en ny regering vill agera gemensamt i ett och samma nätverk?

Erik Laakso ville till exempel inte ha någon koppling till Socialistiska partiet, som finns på Netroots - även om han tycker att bloggaren Anders Svensson är både trevlig och duktig. Att stå sida vid sida politiskt går inte. När Laakso sedan upptäckte att Jan-Inge "Jinge" Flüchts (V) blogg, på vilken det tidigare legat en mängd antisemitiska inlägg, anslutit sig till nätrötterna - ja, då var det definitivt tack och adjö.

För övrigt är Netroots inte särskilt inspirerande, utan bedriver mest en jakt på hög rankning på olika listor, tycker Laakso. Det är förresten inte ens ett nätverk, utan en kampanjorganisation. Trots det har Laakso varken fått inbjudan till nätrotsträff på Bommersvik eller till busstur med Mona Sahlin. Han misstänker att bara "elitbloggare" blivit kallade och känner sig inte längre delaktig.

Laaksos avhopp visar på en integritet som är nödvändig för en sund debatt. Kvarvarande nätrötter må tänka till en smula.

Hela historien illustrerar för övrigt hur aningslös och "grön" gräsrotsjakten på nätet är. Här manifesteras på ett nästan pedagogiskt sätt den stora övertron på bloggosfären som en demokratisk revolution, ett medborgarnas eldorado. I själva verket är det på nätet som i alla andra medier: ett fåtal tävlar om vem som kan skrika högst. Till slut väljer de som verkligen har någt att säga en egen kupé.