Marknaden har fattat: företag som erbjuder läxhjälp radar upp sig på nätet. Inte för att de är ext­remt måna om de svenska skolresultaten, utan för att det finns pengar att tjäna på allt mer övermäktiga hemuppgifter. Även frivilliga, som Röda Korset och Uppsala studentkår, har organiserad läxhjälp. Detta är naturligtvis symtom på ett problem. Inte fanns detta när jag gick i skolan, i alla fall.

Jag minns hur jag satt, sent en kväll, med geografiboken och grät. Hur kunde fröken ge så mycket läxa? Mitt kunskapsstöd hemma var optimalt: pappa förläggare, mamma lärare. Men pappa ringde fröken: Så här mycket ska det väl ändå inte vara? Jaså, ett missförstånd. Det var visst inte mer än att jag kunde klara läxan själv.

Läxor är i bästa fall en stunds repetition och reflexion. Kunskaper får sjunka in. Man kan även behöva komma i kapp eller lägga grund inför gemensamma samtal. Men läxan måste bygga på att man har med sig en så pass gedigen kunskap från skolan, att man i princip kan göra den själv. Rossana Dinamarca (V) har rätt när hon i Aftonbladet skriver att allt mer ansvar i dag läggs på föräldrarna. Stora skolarbeten förläggs till fritiden, och förutsätter dator med internet, böcker och välutbildade föräldrar. Det leder till orättvisor och klyftor.

Artikelbild

| Maria Ripenberg

Det är dock bättre att stärka skolan än att ­avskaffa läxor helt. Ambitiösa elever med resurser kommer alltid att kunna plugga på fritiden. Bättre då med lika krav – där stödet ligger i en excellent undervisning.

Maria Ripenberg
ledarskribent