För elva år sedan nämnde en norsk socialdemokratisk hälsominister ordet ”människovärde” i ett uttalande. Han ville undersöka om tunga missbrukare kunde få statligt heroin. Övriga partier tvekade. Man ville se hur försöket i Danmark föll ut.

2010 öppnade den danska staten tre medicinskt övervakade heroinanläggningar. På åtta år skedde cirka 700 överdoser i dessa – men inte ett enda dödsfall, enligt nätmediet Vice. I måndags meddelade den norska regeringen att den inleder försök med statlig heroinbehandling.

Redan 1994 inledde Schweiz försök med övervakad herointerapi under dåvarande inrikesminister Ruth Dreyfuss. Tyskland, Nederländerna, Danmark, Storbritannien och Kanada följde efter.

Förra året tilldelades Dreyfuss Stockholmspriset i kriminologi. Hon fick priset för sitt arbete med att ge vetenskapliga behandlingsmetoder företräde framför ideologier om narkotikafria samhällen – Sveriges hållning sedan 70-talet.

 

I dokumentären ”Svenska heroinpendlare” träffar Vice två missbrukare som därför hellre bor på Köpenhamns gator än under den hårda nolltoleranspolitiken. Socialkonsulenten Tina Leth Hansen ställer frågan: ”Vad är det för land du kommer från om du föredrar att bo på gatorna i ett annat land?”

Svaret är ett ensamt land. Under 90-talet slog Sverige nytt europeiskt rekord: Narkotikarelaterad dödlighet fördubblades. På senare tid har vi tyvärr även slagit vårt eget rekord. Enligt EU:s drogövervakningsmyndighet EMCDDA tredubblades antalet dödsfall av överdoser från 235 till 626 stycken mellan 2006 och 2017.

2017 hade vi efter Estland näst högst narkotikarelaterad dödlighet i EU, enligt EMCDDA. Den repressiva drogpolitiken – mottot ”Det ska vara svårt att vara knarkare” var ledordet – har drivit fram misär och död, och separerat oss från övriga välfärdsländer.

 

EMCDDA:s landrapport beskriver att tillförlitliga siffror över statens utgifter för skademinskande åtgärder saknas. Men enligt en studie från 2002 lades 10 miljarder kronor på drogpolitiken. Bara 0,1 procent av detta gick till skademinimering.

Norges femåriga försök ska kosta 13 miljoner kronor. Danmark lade 70 miljoner. Statligt heroin, liksom substitutionsbehandling med metadon eller buprenorfin, samt sprututbyten räknas som skadereducerande åtgärder.

I Norge gick det elva år från att diskussionen om en människovärdig drogpolitik tog fart, till dess att steget mot mer värdig hjälp togs. I Sverige pratar drottningen, ledande socialdemokrater och moderater samt KD och SD om ett narkotikafritt samhälle. De flesta runtomkring har slutat lyssna. Det lär bli nya fatala rekord kommande årtionde.