Förhoppningsvis kan kriget undvikas, men det som en gång verkade helt osannolikt är nu bara en serie slarviga snedsteg bort.

De senaste veckornas upptrappning mellan USA och Iran har sin upprinnelse i att Donald Trump i maj 2018 sade upp sitt lands medverkan i kärnteknologiavtalet med Iran. Ayatollorna i Teheran rasade när USA återupptog sina sanktioner, men lät sig i brist på bättre alternativ övertygas av EU, Ryssland och Kina om att bevara avtalet. Förhoppningen var att det gick att vänta ut problemet: kanske skulle Trump förlora nästa val, och under tiden kunde EU kringgå sanktionerna.

Den andningspausen är nu på väg att ta slut. Någon europeisk hjälp kom aldrig, och USA har fortsatt trappa upp sin ekonomiska krigföring till en punkt där man hotar att helt slå sönder Irans ekonomi. Att den amerikanska Rysslandsutredningen mest visade sig bestå av luft och skvaller har samtidigt ökat Trumps popularitet och gjort iranierna ovilliga att satsa allt på att han blir bortröstad 2020.

Från iransk horisont verkar det nu mer rationellt att chansa på att försöka bryta dödläget, än att stillatigande se landets ekonomiska bas vittra sönder i väntan på bättre tider som antagligen aldrig kommer.

Den 8 maj meddelade utrikesminister Hassan Rohani att Iran återupptar delar av sin kärnteknikutveckling och tänker ta större steg i juli om inte EU då börjat återuppta handeln.

Samtidigt började varningsklockor ringa runtom i Mellanöstern. USA säger sig ha underrättelser om iranska attackplaner i Libanon och Irak, iranskstödd milis har attackerat oljerörledningar i Saudiarabien och mystiska explosioner har skadat oljetankrar i Persiska viken. Kanske bör till och med raketduellerna mellan Israel och Iranstödda islamister i Gaza ses mot denna bakgrund.

Det är just assymmetrin mellan USA och Iran, både vad gäller makt och medel, som gör läget så lättantändligt. Teheran kan inte mäta sig mot USA i en ekonomisk kraftmätning eller i regelrätt krig, men har stor kapacitet till okonventionell krigföring i länder som Libanon, Irak, Palestina, Bahrain, Jemen och Syrien, kanske även Afghanistan.

USA kan inte försvara sig effektivt mot de metoder Iran använder – anonyma bomber och missilangrepp, kidnappningar av diplomater och hjälparbetare – så istället försöker man visa upp sin militära övermakt för att avskräcka från attacker. I mitten av maj läcktes uppgifter till New York Times om att 120 000 soldater står redo för den händelse att amerikaner skadas eller Iran återupptar kärnteknikprogrammet.

Spänningarna växer, men läget är låst. Även om bägge sidor säger sig vara inställda på begränsad upptrappning snarare än krig, använder de helt olika påtryckningsmedel och har vitt skilda uppfattningar vad som utgör en proportionerlig reaktion. En enkel missbedömning kan i värsta fall utlösa en reaktionsspiral som ingen sida har kontroll över.

Ett krig mellan USA och Iran är alltså fortfarande osannolikt – men om det ska börja är det så här det kommer att gå till.