Brev till ledarsidan: I en text på UNT:s ledarsida 11/12 skriver Sakine Madon om måndagens möte i kommunfullmäktige i Uppsala i måndags där partiernas representanter i kommunens nämnder och styrelser utsågs.

Jag vill bara understryka att diskussionen på fullmäktigemötet aldrig handlade om Sverigedemokraternas representation. Deras proportionella andel har aldrig ifrågasatts.

Diskussionen handlade om de andra partiernas proportioner enskilt och i grupp. Den valtekniska samverkan mellan Mittenstyret samt V och FI utgör en större grupp (med totalt 46 av 81 mandat) än den valtekniska samverkan som finns mellan M, C och KD (28 mandat). I det läget kan M, C och KD välja att samverka med SD för att få till en större grupp vilket de också försökte sig på i måndags med reslutatet en efterföljande splittring inom Centerpartiet.

På måndagens kommunfullmäktige tog vi även beslut om en lösning som ger SD ett gruppledararvode. Det är en lösning som Sverigedemokraterna är nöjda med och som också fungerar för Centerpartiet i det läge de befinner sig i efter Stefan Hannas uteslutning.

Ett nytt läge och ett förändrat politiskt landskap kräver också nya lösningar och en ny praxis. Det har vi nu ordnat så att det finns i Uppsala.

Erik Pelling

Kommunalråd (S)

Svar

Tack för påpekandet/förtydligandet! Jag fastnade för att argumentet att inte ge Sverigedemokraterna inflytande, framfört av bland annat Pellings partikamrat, dök upp i debatten. Är medveten om att Uppsalas diskussion om utskottsplatser i övrigt skiljer sig från det jag också skrev i ledaren, nämligen om försöken att stänga en ideologisk motståndare som SD ute genom att frångå principen om proportionalitet.

Nya gruppledararvoden för att politiska motståndare ska bli ”nöjda” är för övrigt tveksamt, man ska alltid ha i åtanke att skattebetalarna står för notan. Men det är ett annat ämne.

Sakine Madon

Politisk chefredaktör