Boken har gett upphov till flera debatter under hösten. De flesta av dem har kretsat kring behovet av öppenhet. De uppgifter i Säpos arkiv, som Almgren baserat sin bok på är sekretessbelagda. Hon fick, som enda utomstående, tillgång till arkivmaterialet med vissa förbehåll först sedan Regeringsrätten prövat frågan. Almgren fick läsa dokumenten, men hon fick exempelvis inte själv kontakta dem som pekades ut i arkiven. Hon fick heller inte medverka till att enskilda skulle kunna identifieras. Om detta sista kriterium uppfyllts är ifrågasatt. Justitiekanslern har inlett en förundersökning om misstänkt sekretessbrott.

I ett fall har en av de utpekade personerna, Marianne Ersson, valt att offentliggöra sin identitet för att bedyra sin oskuld. Efter att hon tagit del av uppgifterna i boken begärde hon att få läsa sin personakt hos Säpo. Hon fick med Säpos godkännande läsa 115 sidor. Ersson anser efter genomläsningen att Almgren inte har stöd för sina slutsatser. Almgren själv invänder att hon har haft tillgång till ett betydligt större material än Ersson och att det i detta finns uppgifter som pekar ut henne.

Säpo har, sedan Ersson gett sin tillåtelse, även låtit journalisten Mikael Holmström på Svenska Dagbladet att läsa 92 sidor av hennes akt. Holmström ställer sig på Erssons sida. I en artikel i SvD slås det fast att uppgifterna i akten inte överensstämmer med dem som förekommer i boken.

Så vem har rätt? Ingen vet. Ord står mot ord och sekretessen kvarstår. Den debatt som nu pågår blir därför skev. Deltagarna har inte haft tillgång till samma material. De kan inte debattera på lika villkor. Avslöjar Almgren för mycket kan hon bli åtalad för sekretessbrott.

Den enda rimliga lösningen är att offentliggöra hela materialet, så att åtminstone oberoende forskare utan restriktioner kan ta del av det. Först då kan man avgöra om Säpo har oriktiga uppgifter i sitt arkiv eller om Almgren felaktigt utpekat Ersson.

DDR upphörde att existera för 20 år sedan. Säpo, som tidigare angett att ett offentliggörande skulle skada det egna arbetet och rikets säkerhet har självmant gett Ersson och SvD tillgång till delar av materialet, utan samma restriktioner som Regeringsrätten ansåg vara nödvändiga i Almgrens fall. Det är svårt att hitta skäl som talar för fortsatt sekretess.