Redan dagen efter folkomröstningen för snart tre år sedan stod det klart att det fanns en del av brexit som inte kunde lösas. Problemen hopade sig på en rad områden, som lagar och regler för handel och ekonomiska avtal, men det var ingenting som inte kunde lösas med förhandlingar. Men det faktum att Storbritannien ska lämna EU, samtidigt som Irland och Nordirland måste ha en ”mjuk” gräns, det är och förblir olösligt.

Man kan ha många synpunkter på premiärminister Theresa Mays förhandlingar med EU och den föreslagna kompromisslösningen, och det har man. Men det är inte så att det bland de 432 parlamentsledamöter som röstade emot i går (202 var för) finns ett sammanhållet alternativ. Hos nejsägarna finns ett antal mer eller mindre orealistiska önskningar – om en hård brexit, en mjuk brexit, en ”Norgelösning”, ingen brexit alls eller en ny folkomröstning.

Det är mycket oklart hur fortsättningen blir. Från EU:s sida är hållningen minst sagt pessimistisk efter Mays historiska nederlag på hemmaplan. ”Om ett avtal är omöjligt och ingen vill att Storbritannien ska lämna utan ett avtal, vem ska då komma med en lösning”, tweetade ministerrådets president Donald Tusk på tisdagskvällen. ”Klargör er ståndpunkt, tiden är nästan ute”, fyllde EU-kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker på med, med adress den brittiska regeringen.

Risken för att Storbritannien lämnar EU den 29 mars utan ett avtal ökar nu för varje dag som går. Och beskrivningarna av det kaos som väntar är ingalunda överdrifter från anhängare till det framförhandlade avtalet. Det blir ett verkligt kaos, för företagen i Storbritannien och deras samarbetspartner i EU, för åtskilliga britter och EU-medborgare som är beroende av den inre marknaden och inte minst vid alla hamnar, flygplatser och andra gränsstationer där anstormningen av visum, pass och tullhandlingar kommer att svämma över alla bräddar.

Theresa May bär inte huvudansvaret för förvecklingarna kring brexit. Spänningarna har funnits inbyggda i hennes parti och i Storbritannien under decennier. Men hennes drag att utlysa nyval 2017 har inte underlättat för fortsättningen och snart har nog britterna sett det sista av sin ledare, även om hon klarade gårdagens misstroendeomröstning.

Skotska nationalister vill se en ny folkomröstning om EU-medlemskapet. Det vill också delar av Labourpartiet där 71 av parlamentsledamöterna undertecknat ett brev med det kravet. Visst har många av brexitförespråkarnas förutsägelser kommit på skam, men det är ändå långt ifrån säkert att britterna skulle rösta för att stanna den här gången. De krafter som skulle släppas lösa om folkets vilja överprövas på detta sätt kan heller inte underskattas.

Nästa vecka åker May till Bryssel en sista gång, åter med sin olösliga fråga i portföljen.