Vad ska vi vänta oss härnäst? Det är lätt att bli upprörd över så kallade influencers som ser en chans att tjäna pengar på myter och okunnighet om coronasmittan, eller över entreprenörer som hittat nya möjligheter att kränga tvivelaktiga produkter. Det vore bra om några av påhitten prövades mot konkurrensreglerna i en sund marknadsekonomi.

Det är också lätt att bli upprörd över en viss typ av inlägg i sociala medier, där poängen alltid tycks vara att forskare, experter och de som arbetar under yrkesansvar är amatörer eller deltar i en stor konspiration. Jag kanske är för optimistisk, men mitt intryck är ändå att de allra flesta förstår hur man ska förhålla sig till påståenden av det slaget.

 

Om de analyser och rekommendationer som läggs fram av myndigheter och politiska beslutsfattare alltid är de bästa tänkbara kan vi inte veta i dag. Regeringen, samarbetspartierna, oppositionen i övrigt, myndigheter och andra måste balansera mellan uppfattningar som ibland är motstridiga och försöka hålla en konsekvent linje. Samtidigt måste de vara beredda att tänka om snabbt om något viktigt förändras.

Så här långt tycker jag att de klarar uppgiften bra. Det har ett obestridligt egenvärde att viktiga aktörer i samhället uppträder balanserat och sakligt även när det går att vinna poäng på att göra tvärtemot. Coronakrisen är på riktigt och måste hanteras därefter.

 

Men vore det inte bra om vi kunde slippa alla oseriösa påståenden som vi möter dag efter dag och som blir möjliga just genom att alla får yttra sig? Vore det inte bättre med en auktoritativ röst som talade om för oss vad som gäller? Så kan man tycka – till dess att man funderar över konsekvenserna.

Den klassiska invändningen mot ett sådant resonemang är naturligtvis att det inte alltid är självklart vad som verkligen är en rimlig hållning. Experter är inte alltid överens. Några av dem kan ha fel – kanske har rent av alla lite fel då och då? Men hur vet vi vem som har mest fel?

 

Kanske skulle det ändå gå att med hjälp av förbud slippa ifrån en del mindre värdefulla bidrag till samhällsdebatten? Men vi kan också vara säkra på att dessa kommer att överleva längre än vad de annars skulle ha gjort, just för att debatten och granskningen inte är fri. Förbjuder vi lögnen så är risken stor att också sanningen får svårare att göra sig gällande.

Och då återstår förmodligen bara maktspråk. Om en enda uppfattning godkänns så betyder det rimligen att andra har undertryckts. Det blir vi inte klokare av.