Brottsförebyggande rådet och Säpo har överlämnat sin rapport om våldsam extremism till regeringen och för ovanlighetens skull har både vit makt-miljön och de autonoma grupperna granskats. Nyamko Sabuni hade helt rätt när hon i går konstaterade i Ekot att vänstervåldet bagatelliserats länge nog. Man kan spekulera i om det beror på 40- och 50-talisternas egna revolutionsvurmande ungdomsår, eller om avskyn mot extremhögern är så stark, att vi intagit en överslätande attityd gentemot de antifascister som tror sig kunna bekämpa antidemokratiska krafter med våld.
Det är hur som helst mycket positivt att regeringen nu tar hotet från våldsvänstern på allvar och miljonsatsar på att motverka extremism i alla dess former. Intressant nog slår rapporten fast att de olika falangerna förenas genom mer än bara våldsromantik. I sitt hat mot USA, Israel, "imperialism" och "kapitalism" står fienderna på samma sida.

Det finns dock problem med resonemanget om "lika goda kålsupare". Fortfarande utgörs det största hotet mot enskilda människor av dem som motsätter sig idén om allas lika värde. Om du är homosexuell är det nazister, inte kommunister, som anser att du inte har rätt att leva. Samma sak om ditt ursprung inte är etniskt svenskt eller om du är en demokratisk meningsmotståndare. Det vet det unga syndikalistpar och deras treåriga dotter, som i vintras undkom mordbrand med en hårsmån.
Ett problem med rapporten och dess mottagande är därför att man fäst så stor vikt vid att extremisterna saknar förmåga att förändra statsskicket. Det finns flera skäl - bristande resurser, inre splittring, ständig Säpo-övervakning - till att ett sådant mål lär förbli en utopi. Men ponera att en nazistisk statskupp är det sista av hundra steg mot en "vit revolution". Finns det då inte skäl att oroa sig för de steg som tas dessförinnan? Jo, naturligtvis. Därför invaggas vi i en falsk trygghet. Det gäller också mediernas ständiga försäkrande om att det bara handlar om ett hundratal aktivister.
Övertygade extremister utgör ett hot mot demokratin, oavsett antal och förmåga att genomföra ett maktövertagande. 11 september i USA och 7 juli i London är slående exempel. I Sverige talar den nazistiska mordstatistiken - över 20 offer sedan 1980-talet - sitt tydliga språk.