Känslan av att Tyskland inte tar sitt fulla ansvar inom EU omfattas av många, men ventileras inte offentligt av ansvariga politiker. Den polske utrikesministern Sikorski har dock sagt att man inte fruktar ett starkt Tyskland, utan ett inaktivt Tyskland som försummar den europeiska säkerheten och sammanhållningen.

Tyskarnas ointresse för säkerheten i Östersjöområdet ses som en negativ faktor. Mot bakgrund av den kraftiga ryska upprustningen förstår man inte varför ett ekonomiskt starkt Tyskland fortsätter att skära ner sitt försvar.

Många är även besvikna på USA, som har backat från löftet som gavs av president Bush att gruppera ett missilförsvar på polsk mark. I en strävan efter bättre relationer med Ryssland, och efter ryska hot om att gruppera medeldistansraketer i Kaliningradområdet, förvandlade USA det utlovade missilförsvaret till en gruppering år 2018 av enbart ett batteri luftvärnsmissiler typ Sam 3. Många polacker tvivlar på att ens det blir verklighet.

Polen vill att Nato och USA grupperar militära resurser på polsk mark, så omfattande att de utgör en verklig ”säkerhetspolitisk snubbeltråd” som vid hot utlöser ett Nato-agerande. Nu finns bara tolv amerikaner på plats för att serva de F16–plan som till och från kan frambaseras till Polen. Kort sagt – många polacker känner sig svikna av amerikanerna.

Sammantaget leder detta till en ny polsk säkerhetspolitik. Till att börja med fastslås att man i grunden måste förlita sig på egen förmåga. I görligaste mån försöker man därför stödja den egna försvarsindustrin. Mycket måste ändå upphandlas utomlands vilket kan ge Sverige en chans att sälja Jasflygplan när de befintliga ryska Mig 29:orna måste ersättas. Känslan av att inte fullt ut kunna förlita sig på varken USA eller Tyskland medför att Polen på olika sätt söker att kompensera sig.

En väg är att försöka få EU att stärka sin försvarsförmåga. En annan är samarbetet mellan Visegradstaterna, dvs. med Tjeckien och Ungern. Man önskar även fördjupa det som kallas Weimarsamarbetet och skapa ett gemensamt insatsförband under tyskt befäl, i vilket Ukraina förväntas delta. Tillsammans med Sverige försöker Polen få Ukraina att närma sig EU och ta ett steg ut ur den ryska intressesfären. Man söker samarbete med de baltiska staterna och ser i det sammanhanget både Finland och Sverige som viktiga partners.

Polen avdelar ökade resurser till försvaret och förväntar sig att nå två procent av BNP runt år 2016. Den svenskan oviljan att reparera sin förfallna försvarsmakt ses av polackerna med förvåning, på väg att övergå i missnöje.

För övrigt anser jag att Gotland måste försvaras.