Hur länge ska den nya uppgången på bostadsmarknaden fortsätta? De svenska villapriserna har tagit fart igen efter några års stiltje och stigit med tre procent det senaste året, bostadsrättspriserna har stigit med hela tolv procent. Förklaringen är den låga räntan (som ger billiga lån), uppgången på börsen (som ger framtidstro) och, sist men inte minst, bostadsbristen.

Statistiska centralbanken (SCB) kom i veckan med preliminär statistik för byggandet under fjolåret. Då påbörjades ganska precis 20 000 lägenheter (villor, radhus och lägenheter räknas lika), vilket är en minskning med 23 procent från 2011. Siffrorna i storstäder och tillväxtorter som exempelvis Uppsala skiljer sig inte från riket som helhet.

Tidningen Dagens Industri lanserade i höstas Bostadsrådet, en expertpanel av ekonomer som ger sin syn på den ständigt aktuella bostadsfrågan. Rådet uttalar sig (DI 23–24/2) om hushållens skuldsättning med anledning av de nya rekordnivåerna på bostadsmarknaden och ser ingen större anledning till oro. Det kan man ju alltid tycka, precis som man kan tycka att det går bra att förvara 100 kilo dynamit i sitt uthus. Det går bra så länge ingen tänder på.

På samma sätt har vi lärt oss att bostadsbubblor kan brista, och det vore hälsosamt för Sverige om priserna sjönk något, eller åtminstone inte fortsatte att stiga. Det avgjort enklaste sättet för att uppnå detta är att få fart på byggandet.

”Bryt kommunernas planmonopol, stoppa regelhysterin och avreglera hyresmarknaden.” Detta är i korthet Bostadsrådets lösning på det faktum att 35 000 personer flyttar till Stockholm varje år samtidigt som 8 000 lägenheter byggs. Problembilden i Uppsala är densamma. Det finns, som rådet konstaterar, en beröringsskräck inför bostadspolitik hos samtliga riksdagspartier som gör att de stora greppen saknas. De nya reglerna för andrahandsuthyrning är viktiga, men får bara effekt på marginalen.

Det finns också betydligt enklare sätt för att få fler bostäder. UNT berättade nyligen (24/2) om den långa handläggningstiden för bygglov i Uppsala kommun. En undersökning visar också nästan hälften som söker bygglov i Uppsala är missnöjda med handläggningen, för samtliga undersökta kommuner är var fjärde missnöjd.

Förklaringarna till problemen är många, till exempel brist på personal. ”Nu är måttet rågat”, säger Liv Hahne (M), ordförande för plan- och byggnadsnämnden och tillägger att bygglovshandläggningen befinner sig på ett sluttande plan. Hon lovar bättring och säger att förändringar är på gång, men man ska tänka på att Hahne haft det högsta politiska ansvaret för plan- och byggfrågor i Uppsala under lång tid, under en stor del av det sluttande planet.

Det finns trots allt positiva tecken, åtminstone ur Uppsalas perspektiv. Allmännyttiga Uppsalahem bygger flest hyresrätter i landet, 1 500–2 000 på en fyraårsperiod enligt ett intentionsavtal med kommunen. Tillgången på hyresrätter är väsentlig för att locka ung och rörlig arbetskraft till staden och nu gäller det att locka privata byggbolag att matcha Uppsalahems utbyggnadstakt.

Bostadsminister Stefan Attefall (KD) besökte nyligen Distinget i Uppsala och berättade om reformarbetet gällande till exempel Miljöbalken och plan- och bygglagen. Även om regelförenklingarna kommer på plats, och även om problemen på kommunens stadsbyggnadskontor kan lösas, kommer det enligt bostadsministern att dröja ytterligare en mandatperiod, till 2018, innan reformerna får fullt genomslag.

Men det har talats i många år, under regeringar av olika färg, om att förenkla regler för bostadsbyggande och att bygga enklare bostäder. Mycket tyder på att effekterna blir marginella så länge man undviker de stora greppen. Privata hyresvärdar kommer inte att bygga mer så länge man inte kan ta betalt för lägenheterna.

Det är därför dags för regeringen och Socialdemokraterna att sätta sig ned och se över hyresregleringen som åtminstone kunde mildras i ett första steg. På sikt bör regleringen avskaffas.