Polisen har bytt taktik. Det framgår tydligt efter rikspolischefen Anders Thornbergs intervjuer i media de senaste veckorna, där samma budskap har upprepats: ”Vi får vänja oss vid skjutningarna”.

Visst går det att fultolka Thornbergs uttalande, kritiker har beskyllt honom för att ha resignerat inför våldsvågen i svenska förorter. Men uttalandet visar snarare på en välkommen tillnyktring i frågan.

Under 2018 registrerades 306 skjutningar, de första sex månadernas statistik för 2019 visar inga tecken på att trenden kommer att brytas. Vi befinner oss inte längre i ett undantagstillstånd och frågan bör därför inte behandlas som ett övergående fenomen. Ju tidigare vi inser att problemet är här för att stanna – minst fem till tio år enligt Thornbergs bedömningar – desto mer ökar chanserna för att långsiktiga och hållbara insatser kommer på plats.

Tillväxten av grovt kriminella är just nu stor. I vissa utsatta områden vet både omgivning och barn redan i första klass vilka som kommer att viga sina liv åt kriminalitet, uppgav Thornberg i en liveintervju med Dagens Samhälle i Almedalen (4/7).

Polismyndigheten har generellt sett god koll på de kriminella nätverkens medlemmar, det som saknas är resurser för att utreda och gripa dem. Visserligen har 10 000 nya poliser utlovats till 2024, men som situationen ser ut i dag har samhället inte råd att sitta och vänta på att tillskotten från större poliskullar ska ge effekt ute i verksamheten. Polisen behöver omedelbar avlastning.

I dag lägger polisen alldeles för mycket tid på att hantera händelser som inte ens räknas som brott: fylleri, bortsprungna djur och omhändertagande av människor med psykisk ohälsa är några exempel. En stor del av detta arbete skulle kunna tas över av andra samhällsinstitutioner.

Många goda exempel finns att tillgå: I Malmö har politiker föreslagit att p-vakter ska kunna bötfälla nedskräpare, vissa regioner har infört tillnyktringsenheter på sjukhus som ersättning till fylleceller och Trafikverket har delvis tagit över ansvaret för nykterhetskontroller.

Det är bra. Polisen har viktigare saker att göra än att jaga nedskräpare och vakta fulla människor som sover ruset av sig. Fler ordningsvakter är en annan lösning, även om man inte ska ta lätt på myndighetsutövande där våld ingår. Här finns anledning att se över den tio dagar korta väktarutbildningen, vars innehåll lämnar en del i övrigt att önska.

För att de avlastade arbetsuppgifterna ska göra skillnad i brottsbekämpningen krävs dock en politisk förståelse för att polisens situation är och fortsättningsvis kommer att vara mycket pressad. Det nya rökförbudet är ett exempel på dråpslag mot en redan ansatt poliskår och ett tecken på att polletten fortfarande inte har trillat ner för regeringen.

Rikspolischefens uttalande är ett rop på hjälp. Det finns all anledning att hörsamma budskapet.