Det borde inte behöva sägas. Men i Dagens Nyheter i går påpekar nitton ledande jurister att Regeringsformen anger oeftergivliga minimikrav för hur människor får behandlas av ”det allmänna”.

Regeringsformen är den grundlag som anger hur riket ska styras, inte bara hur detta rent tekniskt ska gå till utan också vilken hänsyn och respekt som ”det allmänna” måste visa gentemot enskilda människor. Grundlagar kan till skillnad från vanliga lagar bara ändras genom två på varandra följande riksdagsbeslut med fria val emellan. Vitsen med det är, som de nitton juristerna formulerar saken, att ”stabilisera rättsläget och förhindra lättvindiga förändringar av sådana värderingar som anses vara fundamentala för en rätts- och välfärdsstat.”

”Det allmänna” är det uttryck som Regeringsformen använder för att beskriva stat, kommun och landsting och den verksamhet som drivs i statlig, kommunal- eller landstingsregi – exempelvis socialtjänsten. I regeringsformens portalparagraf anges att det allmänna ska motverka diskriminering på grund av bland annat ”kön, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, språklig eller religiös tillhörighet” och verka för att ”alla människor ska kunna uppnå delaktighet och jämlikhet i samhället”. Där klargörs också att den offentliga makten ska utövas ”med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet” och att domstolar och förvaltningsmyndigheter i sin verksamhet ska ”beakta allas likhet inför lagen samt iaktta saklighet och opartiskhet”.

Dessa principer är inte kontroversiella mellan partier med en demokratisk värdegrund, men det betyder inte att de är opolitiska. Tvärtom är de ett uttryck för värderingar som vuxit fram under lång demokratisk kamp och opinionsbildning mot föreställningar om över- och underordnade ”raser” eller folkgrupper, särbehandling av vissa religioner eller olika rättslig ställning för människor beroende på deras bakgrund. Andra världskriget är i detta sammanhang bara den senaste formativa erfarenheten – idén att människors värde, värdighet och rättigheter skulle vara beroende av deras bakgrund är mycket äldre än så.

De värden som beskrivs i Regeringsformen utmanas i dag i nästan alla europeiska länder, av partier med antisemitisk, islamofobisk, invandrarfientlig eller liknande karaktär. I Sverige har vi sett förslag om bland annat etnisk registrering, inskränkta rättigheter för muslimer eller politisk likriktning av hittills fria folkbildningsorganisationer och vi har sett personer med offentliga uppdrag agera som om människors lika värde enbart skulle vara en fråga om personliga åsikter som man lika gärna kan motsätta sig. Den idékamp som måste föras mot dessa grupper är också en kamp för rättssamhällets grundläggande principer.

Håkan Holmberg

Politisk chefredaktör