SFI fungerar inte som det ska. I rapport efter rapport riktar Skolinspektionen och andra aktörer kritik mot undervisningen. Genomströmningen är alldeles för låg och i många kommuner är undervisningen varken tillräckligt individualiserad eller utmanande för eleverna. Skillnaderna i kvalitet varierar allt för mycket mellan olika kommuner och en tillfredställande nationell kvalitetssäkring när det gäller upphandling, resultat och uppföljning saknas.

Det är gamla och välkända problem. SFI-undervisning är notoriskt svår att bedriva, det är ingen lätt uppgift att undervisa en blandad grupp elever med olika skolbakgrund och livserfarenheter. Men konsekvenserna av att inte lyckas överbrygga svårigheterna är för stora för att resignera inför uppgiften: En försening av invandrares språkutveckling hindrar inträdet på arbetsmarknaden och i den svenska gemenskapen.

I det vanliga skolsystemet finns en så kallad skolpeng, ett fast belopp som kommuner delar ut för varje elev, snarare än att tilldela varje skola en budget i form av en klumpsumma. När det gäller SFI däremot är systemet helt annorlunda.

Vissa kommuner väljer att bedriva SFI i egen regi, andra väljer att upphandla fristående utbildningsaktörer, som studieförbund eller företag. I några kommuner erbjuds de studerande en begränsad form av valfrihet bland en handfull i förväg upphandlade utbildningsaktörer. Det är krångliga, ineffektiva och kostsamma sätt att bedriva utbildning på.

På många ställen runt om i landet är SFI dessutom svårt att kombinera med arbete eller yrkesutbildning. Företag med en stor andel invandrare bland sina anställda upplever ofta att systemet är så ineffektivt och dåligt anpassat till arbetande invandrare att man har börjat egenfinasiera språkutbildningar på arbetsplatsen: Spotify, Klarna och Hemfrid är några exempel.

I ett system med skolpeng kan invandrares individuella scheman i större utsträckning styra var undervisningen äger rum, man tar helt enkelt med sig sin skolpeng dit det passar. För varför ska en SFI-lektion inte kunna äga rum på en arbetsplats, lika gärna som i en av kommunen i förväg upphandlad skolmiljö?

För att svenskundervisningen för invandrare någonsin ska bli så framgångsrik som den behöver bli krävs större flexibilitet i utförandet. I allt för många fall dikterar kommunernas stelbenta upphandlingssystem villkoren för invandrares möjligheter att lära sig svenska. Bättre då att invandrare själva får inflytande över när och hur undervisningen bedrivs.

Det nuvarande systemet slösar både på invandrares tid och våra gemensamma skattemedel. En skolpeng kommer inte att lösa alla SFI:s problem, men det vore ett välgörande steg i rätt riktning.