Varför lyckas inte den svenska skolan med ett av sina grundläggande uppdrag, att ge alla barn samma chans till en bra start i livet? Ekonomin, boendesituationen, föräldrarnas utbildningsnivå. Förutsättningarna är mycket olika från barn till barn och det ska utjämnas av skolan: ”En strävan ska vara att uppväga skillnader i barnens och elevernas förutsättningar att tillgodogöra sig utbildningen” (Skollagen 4 kap).

I en ny rapport från Unicef, En orättvis start, kommer Sverige på plats 25 av 41 rika länder i EU och OECD, när man tittat på samband mellan skolresultat och föräldrarnas socioekonomiska status. Övriga nordiska länder ligger före Sverige, liksom de tre baltiska länderna. Det relativt stora antalet nyanlända elever i Sverige är en del av förklaringen, men inte hela. Den svenska skolan är segregerad. Från födseln är vägen utstakad och chansen att komma in på gymnasiet och högskolan fastlagd.

För en del debattörer är orsakssambanden glasklara. Friskolereformen måste rullas tillbaka. Utan friskolor och det fria skolvalet skulle vi inte ha samma segregation som orsakas av att ”välutbildade och svenskfödda väljer bort skolor med barn till lågutbildade och utlandsfödda”. Så skriver German Bender, Arena Idé, och skolexperten Per Kornhall på DN Debatt (26/10).

Motbilden ges av Tobias Krantz och Karin Rebas i en replik (DN 29/10): ”Även om valfriheten avskaffades skulle nästan alla skillnader mellan skolor och elever finnas kvar” skriver de och hänvisar till att segregationen i skolan till övervägande del beror på boendesegregation.

På ett sätt har dock förhoppningarna med det fria skolvalet kommit på skam. Tanken är att strömmarna ska gå ut ”båda håll”, att även de som bor segregerat ska kunna komma bort och välja en annan skola. Men forskningen, exempelvis har Anders Trumberg på Örebro universitet studerat frågan i 15 år, visar att det är de välutbildade som tar chansen. Kvar blir ”resten”, de som inte valt. ”Vi måste ha lite blandade klasser, alla kan inte ha språkbekymmer och särskilda behov om vi ska klara uppdraget”, suckade en rektor i SVT i helgen.

Med gott om resurser kan kommunala skolor vända utvecklingen och locka elever från hela kommunen, se till exempel Gottsundaskolan (före branden). Och friskolor kan med sin inriktning locka elever från alla grupper i samhället, se till exempel Engelska skolan och Gluntens montessori. Man ska inte agera blint bara för att man har en politisk förförståelse om att skolvalet antingen är förklaringen till allt ont eller allt gott. I går kom också en annan rapport från Riksrevisionen om att det utökade gymnasievalet haft positiva effekter för barn till lågutbildade.

Utvecklingen i den svenska skolan kan inte vändas med ett penndrag, men kanske bör man ta rådet från Unicef på allvar. I rapporten föreslås en ökad statlig styrning för den svenska skolan. Eller, draget till sin spets, en statlig och likvärdig skola i Sverige.