För ett par veckor sedan slog högerdebattören Rebecca Weidmo Uvell på den stora trumman. I ett blogginlägg påstods Greta Thunberg sälja föreläsningar för tiotusentals dollar i en annons på en amerikansk sajt. Hon kämpar inte för klimatet för att det är rätt, utan för att tjäna en massa pengar, var budskapet.

Påståendet ifrågasattes snabbt och även Greta Thunberg själv menade att hon inte står bakom annonsen. I själva verket visade sig sajten som lade ut annonsen vara mycket tvivelaktig. Bland annat återfanns en annons där Ingvar Kamprad påstods vara möjlig att boka, trots att han är död sen ett drygt år tillbaka. Journalisten Emanuel Karlsten ringde också upp sajten, som bekräftade att den lägger upp annonser utan talarnas samtycke eller vetskap.

När Uvell konfronterades med påståendet försvarade hon sig med att: “Jag är inte journalist. Jag är opinionsbildare. Inte heller granskare. Jag påverkar. Och nu har jag fått hela Twitter att prata om hon jobbar ideellt eller inte.” I Uvells värld är spridning och påverkan det intressanta. Huruvida uppgifterna som sprids är sanningsenliga eller ej, är sekundärt.

Samma filosofi tycks Åsa Linderborg, den nyligen avgångna kulturredaktören för Aftonbladet, i våras ha följt när hon skrev en artikelserie om Rysslandsforskaren Martin Kragh. Kragh blev där anklagad för att vara en brittisk spion.

Aftonbladets biträdande chefredaktör, Eric Rosén, försvarade tidningen ungefär som Uvell när SVT ifrågasatte om man inte behövde mer på fötterna för att publicera en spionanklagelse: “Hade Aftonbladet gjort en artikel om det här på nyhetsplats, så hade det varit en självklarhet. Men i opinionsjournalistik har man större möjligheter att skriva fritt om saker man anser att medier bör titta mer på.” Ett ansvarigt utgivarskap som lämnar dörren öppen för förtalskampanjer, alltså.

Att smäda sina meningsmotståndare med lögner och misstänkliggöra deras bevekelsegrunder är skolboksexempel på härskartekniker. Men när etablerade debattörer med nationell räckvidd gör sig skyldiga till riktigt grova exempel på det, skapar det ringar på vattnet.

Det är därtill ett riktigt bräckligt försvar att gömma sig bakom rollen som opinionsbildare när man sprider rena lögner. Förvisso är det skillnad mellan åsikter och fakta. Men det är också skillnad mellan åsikter och rena lögner. Dessvärre verkar drivkraften att upphöra med lögnerna vara liten. Den lojala läsekretsen hänger ju ändå kvar med likes och hyllande kommentarer. Vi andra måste helt enkelt sluta skänka legitimitet till dem som medvetet ljuger.