I förra veckan möttes Tierp kommuns politiker och boende i Örbyhus, Tobo och Vendel. Temat – ”Vart tar pengarna vägen” – är en vacker symbios av det offentliga och allmänhetens intresse av att förstå varandra.

Få kommuner och regioner ägnar sig åt en tierpsk transparens. Det är förståeligt. Sveriges Kommuner och Landstings (SKL) nyligen presenterade rapport om det offentligas ekonomiska hälsa var ingen vacker läsning. Var fjärde kommun och var tredje region gick med underskott 2018.

I Enköpings kommun försämrades resultatet det senaste året med 23,6 miljoner kronor, trots 69 miljoner kronor i högre skatteintäkter. Östhammar kommun missade 2018 det lagstadgade överskottsmålet om 2 procent med hela 23,7 miljoner kronor, trots lägre arbetslöshet än rikets och länets snitt. I höstas fick Region Uppsala skära kraftigt för att undvika röda siffror, trots att åtta av tio förvaltningar redovisade ekonomisk balans eller överskott.

Situationen är djupt oroande. I dag ligger den genomsnittliga kommunalskatten – den enskilt största skatteintäkten för kommuner och regioner – på 32,19 procent. Men välfärden behöver fler lärare och sjuksköterskor. SKL har pekat på att kommunalskatten därför kan behöva höjas till över 40 procent. Det vore sannolikt en dödsstöt för det nuvarande skattesystemets legitimitet.

Enligt OECD hade Sverige och Danmark 2017 världens fjärde respektive andra högsta skattetryck. Men som den danske ekonomen Christian Bjørnskov noterat har svenskar och danskar de absolut svagaste preferenserna i Europa för en stark stat som omfördelar mer av våra skattepengar. Vi vill inte bli mer beskattade än i dag.

Ändå pekar den politiska kompassen dit. För synen på skatt är på inget vis blockåtskiljande. 2014 vann alliansens budgetförslag i riksdagen mot tillträdande statsminister Stefan Löfvens budget. Skatteintäkterna som andel av BNP var bara 0,4 procent lägre i det segrande förslaget. Och den regering som sänkt skattetrycket mest är inte moderaterna Reinfeldt eller Bildts, utan socialdemokraten Göran Perssons kabinett 1998-2002.

Förr, då anställning var norm, kunde politiker hävda att skatt på arbete var det enda rätta. Nya tjänster eroderar tidigare skattebaser. Förare för samåkningstjänsten Uber räknas i en ny amerikansk dom inte som anställda utan som leverantörer. Det förändrar flera fundamentala beskattningsprinciper.

Vi måste därför söka nya skattebaser, exempelvis i data och andra immateriella tillgångar. Företagsskatten kan slopas då den i princip är en skatt på löntagare. Statens bidrag till kommuner måste öka. Och konkurrensregelverken måste uppdateras för ett digitalt 21:a århundrade.

Skattesystemet bygger på att vi uppfattar det som rättvist, samt att vi tillåts förstå vad våra pengar går till. Det är inte en vanlig politisk prioritering i Sverige. Fler borde göra som i Tierp.