Signerat Gustav Juntti Semestertiderna är förbi. Jobbresorna har börjat igen. Men det är inte alla som får njuta av en överfylld pendeltågsvagn mellan Stockholm och Uppsala. Cyklisterna är strukturellt diskriminerade av både UL, SL och SJ.

Cyklar får nämligen inte medföras på tunnelbana eller pendeltåg i rusningstrafik. På SJ:s tåg måste de vara nedmonterade och förpackade i en cykelväska. Undantaget är de små moderna hopfällbara modellerna. Elcykel kan vara ett alternativ på vissa sträckor, men långt ifrån alla har råd att köpa en sådan medelklassmoppe.

Att banna cyklar på vardagar mellan klockan 6 och 9 och 15 till 18 kan ses som klokt. En cykel tar upp åtminstone en stående persons plats. I storstäder och större regioner ska kollektivtrafiksystemen svälja många passagerare. Risken är att cyklister permanent tränger undan andra pendlare. Så resonerar exempelvis SJ och SL kring sina cykelbegränsningar. Men på pendel- och regionaltågen kliver det dagligen på en hel del personer med skrymmande bagage som blockerar sittplatser för flera andra. Det finns inga storleksbegränsningar för bagage. Och om målet med kollektivtrafiken är att skapa mer plats för resenärer så borde exempelvis barnvagnar ligga nära till hands att förbjuda.

Tågoperatörernas synsätt på transporttjänster som ett nollsummespel är svårt att förstå. Att optimera antalet platser för sittande, stående, cyklande och andra resenärskategorier är givetvis svårt. Tur då att det finns en enkel koordineringsmekanism som kan visa hur ett stort antal människor vill ordna saker och ting: marknaden.

I dag finns i princip inga marknadsalternativ för den cyklande pendlaren runt Stockholm och Uppsala. Det är konstigt. I flera länder som Tyskland, Frankrike och Nederländerna går det utmärkt att ta med cykeln oavsett vilket tåg du åker med. Vissa vagnar är helt dedikerade till cyklar, medan andra har vikbara säten för att konvertera sittyta till fraktyta. Om du vill medta cykel får du bara betala för det, exempelvis genom ett prispåslag på basbiljetten.

I den skånska kollektivtrafiken råder inga begränsningar i tid eller plats för medhavda cyklar. Där går det i stället bra att lösa en separat biljett åt cykeln. Och i Köpenhamn, där nära hälften av invånarna cyklar regelbundet, är man fri att ta med sin cykel i tunnelbanan och på alla tåg.

Förvisso är de transportslagen komplement till cykeln, men staden har samtidigt många fler cyklister än Stockholm och Uppsala. Kollektivtrafiken inom och mellan Skåne och Köpenhamnsregionen fungerar ändå utmärkt. Varför skulle samma sak inte fungera här?

I slutet av 2018 antog EU-parlamentets utskott för transport och turism ett förslag som kräver att alla nya och renoverade tåg måste ha minst åtta cykelplatser. Förslaget ska diskuteras med Europeiska rådet, alltså EU:s stats- och regeringschefer, och EU-kommissionen innan det blir lagtext och direktiv. Om några år är cykeldiskrimineringen förhoppningsvis all.