Med det konstaterandet gav Annie Lööf upp sonderingarna för att försöka hitta en lösning på regeringsfrågan. I konstaterandet ligger också att alternativet med en mindre mittenregering med henne själv som statsminister är omöjligt. Det hade annars varit en av de utvägar som skulle ha haft en chans att fungera i det extremt komplicerade parlamentariska läge som nu råder.

Den ena sidan måste tolerera den andra, säger Lööf, och uttrycker därmed tydligt vari det verkliga problemet består: S och M är båda så låsta i den etablerade och välbekanta motsättningen mellan två block som ser varandra som ständiga motståndare att de inte förmår tänka om när spelplanen i alla avseenden har förändrats. Ändå är sanningen att vilket av dessa två partier som än kan tänkas leda en regering kommer att hamna i ett mycket svårt läge om de vidhåller att motparten ska bekämpas i alla tänkbara situationer.

Annie Lööf har försökt dyrka upp låsningarna, och av allt att döma kommit en bra bit på väg när det gäller sakpolitiken. Men det hjälper inte. Nu får talmannen ta över igen.

Håkan Holmberg