I veckan fick landets kommuner den årliga domen från sina företag – rankningen av företagsklimatet i Svenskt Näringslivs stora enkät. Som brukligt går kommunalråden ut och slår sig för bröstet respektive säger att ”vi måste bättra oss”. Frågan är dock om lokalpolitikerna egentligen har någon möjlighet att göra någonting åt sin rankning.

Generellt tenderar kommuner med låg arbetslöshet och hög genomsnittsinkomst att få ett högt betyg för företagsklimatet. Det är inte överraskande att Vellinge, Danderyd och Solna ligger högt år efter år medan Pajala i Norrbotten brukar ta plats 285-290 av 290 kommuner. Att Pajala kommun har två heltidsanställda tjänstemän på sitt näringslivskontor spelar mindre roll. Det är tungt att driva företag i avfolkningsbygder vilket avspeglar sig i enkätsvaren.

Sannolikt av samma skäl ligger Knivsta högst i Uppsala län. Men här är det verkligen frågan om ”best of the rest”. Ingen kommun i Uppsala län placerar sig högt i landet och bara några tar sig med nöd och näppe över betyget 3 på en 6-gradig skala, det vill säga godkänt. Det är anmärkningsvärt i ett län i Mälardalen och med så stark arbetsmarknad som Uppsala.

Trots att många företagare kanske ser skatter och ett krångligt regelverk som sin största hämsko, och att detta är riksdagens bord, bör man ta enkätsvaren på största allvar. Särskilt mindre företag är beroende av hjälp och stöd från sin närmaste omgivning. Och även om Vårgårda (etta i Sverige) och Heby (sist i länet) har förvirrande lika hemsidor med samma flikar ”för dig som företagare” är det de personliga kontakterna som är viktigast. Vill de ha mig kvar här i kommunen eller inte?

Att bli sedd betyder mycket. En liten utbildning om de viktiga men krångliga upphandlingarna kan betyda allt, som i Tierp (UNT 21/5). Tierps betyg steg från 3,1 i fjol till 3,3. Se där. Det är inte givet att kommunen med lite sämre förutsättningar måste ligga kvar där nere. Vilket också betyder att Knivsta och de övriga lite högre upp inte kan slå sig till ro.