Ett land som befinner sig i medialt mörker är Iran, samtidigt som en våg av avrättningar pågår där. Tusentals människor väntar i fängelserna på att hängas i lyftkranar. I slutet på januari rapporterade Amnesty International om 71 avrättningar sedan årsskiftet! Det handlar bl a om politiska fångar, dömda för sådant som ”fiendskap mot Gud”.

Irans president ­Ahmadinejad hann knappt hylla egyp­tiernas revolution mot Mubarak, innan han började slå ned revolter mot sig själv. Att även den iranska oppositionen hyllade egyptier­nas mod ingav tydligen mer fruktan än förtroende, för när iranier i 36 städer demonstrerade i februari, organiserade av den oppositionella Gröna rörelsen, slogs de brutalt ned. De båda oppositionsledarna och presidentkandidaterna 2009 Mehdi Karroubi och Mir Hossein Mousavi försvann spårlöst, liksom många aktivister.

Artikelbild

| Maria Ripenberg

Förutom massiva polisinsatser använder regimen hungriga barn från landet, som belönas med oxfilékebab efter att ha pucklat på demonstranter. Fattiga ­bybor ställer på samma villkor upp och ”manifesterar” till stöd för den livrädda regimen, som är väl medveten om förlusten i legitimitet vid de massiva folkliga resningarna.

Fruktansvärda rapporter om situationen i fängelserna sipprar ut. I fjol rapporterade Amnesty att över 5 000 människor gripits efter valet 2009 – politiker, journalister, studenter, advokater, människorättsaktivister m fl. Tortyr, våldtäkter och skenavrättningar är vanligt förekommande. Många dör i fängelsena.

Det är förbluffande tyst om Iran. Men på nätet bubblar det. Persiskan är ett av de största bloggspråken. Om revolutionen i Egypten var tv:s (läs al Jaziras) ­triumf över diktaturen, så är de sociala medierna den iranska oppositionens murbräcka. Det lär finnas 60 000 bloggare i den iranska bloggosfären. Inför demonstrationerna i februari samlade en Facebookgrupp 50 000 personer. Följden är att den iranska regimen håller sig med ett av världens mest omfattande ­system för nätcensur.

Men just nu får de hjälp av tragedin i Japan. Och visst vill vi ta del av den. Det hindrar dock inte att vi ger skräckväldet i Iran vår uppmärksamhet.