En sådan står att finna i FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna, som firade 70 år förra månaden.

Ett exempel är rätten till trygghet i händelse av sjukdom eller annan förlust av försörjning ”under omständigheter utanför hans eller hennes kontroll”.

Men det finns alltid politiker och system som med flit tolkar rättigheterna bakvänt. I orwellsk nyspråksanda kan det då bli en humanitär åtgärd att göra hemlöshet olagligt, eftersom den ”inskränker människors värdighet”. Detta gjorde Ungern i höstas ­­– som första land i världen. Gen­om att ändra i konstitutionen blev förbudet att vara bostadslös inskrivet i grundlagen – den lag som normalt sett ska skydda de mänskliga rättigheterna.

Hemlöshet blev ett brott i brottsbalken.

Självklart inskränker hemlöshet människors värdighet. Men den är så gott som aldrig självvald. Att förbjuda ett fenomen som oftast är en konsekvens av psykisk ohälsa, missbruk, fattigdom, misshandel (för kvinnor), skilsmässa eller arbetslöshet är barockt. De två sistnämnda faktorerna är inte helt ovanliga för män, som i fallet med typografen Gheorge ”Gica” Hortolemei-Lupu, som misshandlades och dog i Huskvarna. Eller frånskilda pappan Thomas i SVT:s serie ”36 dagar på gatan”. Och Anders i samma program, plåtslagaren med stora skulder och ”fysiska defekter”.

Ingen vill vara hemlös. Ändå definierar Ungern alla hemlösa som kriminella.

Ungern har skapat en kader av fredlösa männi­skor, som i rädsla för polisen skyr trappuppgångar och p-garage, och flyr till skogs. Privatiseringen av bostäder efter kommunisttiden var långtgående och ledde till ojämlikhet på bostadsmarknaden. Även de minsta bostäderna är ekonomiskt betungande för vanligt folk. Att många lätt hamnar i hemlöshet på grund av omständigheter de inte kan kontrollera är därför inte jättekonstigt.

Antalet hemlösa i dag i Ungern är, enligt Dagens Nyheter, ungefär tre gånger större än platserna på härbärgen: 30 000 personer. Kvinnor flyr nära relationer på grund av våld. Psykiatriska dia­gnoser är en annan vanlig förklaring till varför man inte förmår att ta hand om sig själv.

Regeringen Orbán påstår sig göra en välgärning när den placerar hemlösa i häkte i upp till 90 dagar, och beslagtar deras ägodelar. Inklusive husdjur.

I själva verket är det en cynisk, symbolpolitisk attack på samhällets svagaste från den instans som i stället borde hjälpa dem på fötter. Vad man i princip gör är att förbjuda fattigdom och psykisk ohälsa. Lagen kommer att leda till att männi­skor fryser och svälter än mer.

Ungern har åter visat sitt grinande förakt för mänskliga rättigheter, och bör som EU-land få utstå kritik och repressalier. Medlemmar som undergräver den liberala demokratins människosyn — EU:s fundament — måste drabbas av kännbara konsekvenser.