Men servicen har en gräns – och det är här den ideella sektorn tar vid. Den ideella sektorn ombesörjer sådant som kommunen inte förmår lägga resurser på eller sådana uppgifter som sköts bäst av ideella krafter. Var gränsen mellan de båda sektorerna ska dras är en evig källa till ideologisk debatt.

En verksamhet som till viss del får kommunalt stöd är idrottsrörelsen. Detta kommunala stöd räcker en bit men den största delen av idrottsrörelsen sker på ideell basis. Tränare, lagledare, administratörer, domare och andra funktionärer fullgör sina uppgifter ideellt och därmed på sin fritid. Utan de obetalda insatserna skulle idrottsrörelsen sannolikt gå under.

Många av ledarna inom idrotten är också föräldrar till de utövande barnen och ungdomarna och utan föräldrainsatsen skulle idrottsrörelsen gå på kryckor.

Ta bara som exempel Ekebycupen, en av flera fotbollscuper den senaste helgen i Uppsala. Bortåt 900 till 1 000 barn spelade matcher inför kanske 2 000 föräldrar och andra åskådare. I Upsala idrottsförenings, UIF:s, regi grillades

2 500 (skänkta) hamburgare, det grillades korv, kokade kaffe, ställdes upp toalettvagnar och kritades planer – och det städades. Ekebydalen och Ekebyvallen som var cupens arenor uppvisade inte ett korvpapper eller en pepsiburk på måndagsmorgonen. Det är en viss skillnad mot exempelvis Ekonomikumparken en förstamajmorgon då knappt ett grässtrå syns under alla sopor. Cupens funktionärer var mammor och pappor till de deltagande barnen– och utan dem hade det nog inte blivit någon cup alls.

Föreningslivet och särskilt idrottsklubbarna har också fördelen att de ger en inblick i den lokala demokratins villkor. Det kan faktiskt vara ett plus att idrottsverksamheten inte sköts av kommunen, med dess hårda villkor för likställighet, utan av ideella krafter. Och likaväl som Martha och Zlatan kan tjäna som idoler och förebilder för unga kan goda ledare göra det.

Idrotten kan också vara en bra arena för nykomlingar från andra länder att där inlemmas i den lokala gemenskapen. Det gäller både barn och föräldrar. Visst kan det bli kulturkrockar men vem har sagt att det bara är av ondo?

Riksidrottsförbundet arbetar just nu med ett projekt där man studerat ett antal idrottsklubbar i landet utifrån ett integrationsperspektiv. En rapport kommer i sinom tid men redan nu finns ett intressant exempel på hur den ideella idrottsklubben och kommunen kan samverka: Fotbollsklubben Karlshamns United riktar sig till alla och med särskild inriktning på nyanlända ungdomar. Bland annat villkoras barnens och ungdomarnas fotbollsspel. Om inte skolan sköts ordentligt blir det inte heller någon fotboll. Klubbledarna tar kontakt med skolan och kontrollerar att barnen sköter sitt skolarbete. Det låter som ett projekt värt att härma.