Vad Björklund egentligen menar är däremot inte lätt att begripa. Det är regeringen och inte han som avgör vilka partier som ska bjudas in till överläggningar i olika frågor. Varför ska en partiledare i opposition alls ha synpunkter på detta – i synnerhet när det gäller att bjuda in ett parti med SD:s profil?

Och vilka överläggningar mer exakt menar han? Som uttalandet formulerades handlade det om ”blocköverskridande överläggningar” i största allmänhet. Man kan förstås tycka, som en allmän princip, att alla partier i riksdagen bör bjudas in till alla typer av överläggningar som regeringen kan vilja föra. Sen kan man ju, som Björklund också konstaterar, snabbt dra slutsatsen att det är ganska poänglöst att diskutera skatter eller miljöfrågor med ett parti som i förväg bestämt sig för att alla problem som finns beror på invandrarna.

Men det är inte alls självklart att alla partier ska bjudas in till alla typer av överläggningar. Just nu diskuteras säkerhetspolitik mot bakgrund av det allvarligt skärpta läget i Europa efter Rysslands aggression mot Ukraina. I Europaparlamentet har SD:s representanter i praktiken ställt sig på Rysslands sida.

Det innebär att SD under vissa omständigheter skulle kunna betraktas som en säkerhetsrisk, precis som kommunisterna var under det kalla kriget. Hör ett sådant parti verkligen hemma i blocköverskridande överläggningar om försvar och säkerhet?

Björklund motiverar på Liberalernas hemsida sitt uttalande med att Sverigedemokraterna vinner poäng på att hållas utanför överläggningar av olika slag. Det är bättre att ta med dem och därmed beröva dem deras martyrställning, resonerar han. Liberalerna kommer, skriver han också, aldrig att sätta sig i en regering som är beroende av aktivt stöd från Sverigedemokraterna.

Nej, det finns ingen anledning att tro något annat. Det första man ser när man går in på Liberalernas hemsida är också en mening som säger att det behövs fler liberaler i en tid när populism och extremism breder ut sig.

Absolut. Men Björklund har med sitt uttalande om blocköverskridande överläggningar ändå försatt sig i en situation där denna självklarhet måste uttalas på nytt. SD är ett parti som rimligen är både ur stånd och ointresserat av att resonera seriöst med andra partier om de inte därigenom kan driva fram inskränkningar i exempelvis rättssäkerheten, pressfriheten eller kulturens frihet. Motståndet mot invandring är bara en del i en partiprofil som är ytterst är oförenlig med demokratiska värden.

Man kan bjuda in dem ändå, bara för att konstatera att man inte har något att tala om. SD lär försöka göra sig till martyrer i alla fall. Alltså den exakta motsatsen till den effekt som Björklund säger att han vill uppnå.

Håkan Holmberg

Politisk chefredaktör