Förra näringsministern Maud Olofsson har vägrat att komma till KU för utfrågning. Hon har, som avgånget statsråd, formellt rätt att tacka nej. Men det är uppseendeväckande att hon gjort det. Nu är KU enigt om att ta upp frågan om en reglering av tidigare statsråds ansvar att bidra till granskningen.

Statsägda Vattenfall köpte 2009 det holländska energibolaget Nuon för 90 miljarder kronor (!). Företagets värde har därefter sjunkit med 40 miljarder och SvD Näringsliv avslöjade i februari förra året att Näringsdepartementets tjänstemän hade varnat för affären. Ändå gav Olofsson klartecken och har sedan hävdat att hon stämt av saken med övriga partiledare i regeringen. Men inget annat stöd för den uppgiften finns.

Affären var en av de sämsta som svenska staten någonsin har gett sig in på. Efter SvD Näringslivs avslöjande inledde KU en granskning av hur ärendet hanterats.

Majoriteten (S, MP, V och SD) har då funnit att Näringsdepartementets handläggning av affären haft allvarliga brister. Regeringsformens beredningskrav har inte följts, det är högst oklart vilken information som övriga statsråd fått, den så kallade gemensamma beredningen med Finansdepartementet har inte slutförts och dokumentationen har varit undermålig. Majoriteten anser också att statsminister Fredrik Reinfeldt har ett ansvar, i sin egenskap av den som leder regeringens arbete.

Att de fyra allianspartiernas ledamöter inte vill gå med på kritiken av statsministern är lika begripligt som att majoritetspartierna vill pricka honom. Det är valår och ur ett partipolitiskt perspektiv handlar frågan mer om regeringsdugligheten än om vad som faktiskt förevarit i Nuon-affären. Allianspartierna har måhända rätt i den formella ansvarsfrågan när det gäller statsministern, men Nuon-frågan var ändå så stor att han ändå borde ha förvissat sig om att allt gick rätt till.

Märkligare är att allianspartiernas representanter inte ville skriva ihop sig med majoriteten vad gäller Maud Olofssons och Näringsdepartementets ansvar. Man tycks ju instämma i kritiken i sak. Ändå har man författat en reservation där ordvalet är mildare. Ännu på tisdag förmiddag talade allt för att det skulle bli en gemensam skrivning. Sedan hände något – kanske en varning från högre ort om att regeringen skulle riskera att skadas om KU kom till en gemensam slutsats om Maud Olofsson.

Som för att dölja detta talade alliansens företrädare i går om att Socialdemokraterna minsann hade gillat Nuon-affären när den gjordes och om att oppositionens skrivningar präglades av ”valfeber”. Men det är valår för båda sidor och KU:s ledamöter borde förstå att deras uppdrag är att höja sig över de egna partiernas kortsiktiga PR-synpunkter.