En notis bland andra om bråk, brott och skadegörelse? Tyvärr inte. Sammanhanget är betydligt större. Migrationsverkets generaldirektör Anders Danielsson säger till TT att han på två år polisanmält 54 fall av skadegörelse på Migrationsverkets lokaler, runt om i landet.

 Ibland, konstaterar han, börjar dagen med rapporter om attacker på så mycket som fyra platser samtidigt, från Umeå i norr till Malmö i söder. Självklart är det fråga om en form av organiserad brottslighet.

Anders Danielsson kräver nu att polisen och samhället i övrigt tar sitt ansvar för att så slut på attackerna. Polisen uppges också ha tagit upp frågan med alla länspolismästare och med den nationella operativa ledningsgruppen tillsammans med Säpo.

Artikelbild

| Håkan Holmberg, politisk chefredaktör Upsala Nya Tidning.

Det är det minsta man kan begära. Ingen ska behöva arbeta under det lågintensiva men permanenta hot som dessa attacker utgör eller i lokaler som gång på gång förstörs. Och de som söker uppehållstillstånd eller har andra anledningar att besöka Migrationsverket måste kunna känna åtminstone den tryggheten att byggnaden inte kommer att attackeras.

Det är riksdagen som beslutar om ramarna för invandringspolitiken. Både dessa ramar och Migrationsverkets sätt att tolka lagar och bestämmelser har ibland kritiserats, också i UNT. Kritik och debatt är en självklar del av det demokratiska samhället. Attacker mot myndigheter som har att verkställa demokratiskt förankrade beslut är attacker mot demokratin.

Detta spelar antagligen mindre roll för dem som utför attackerna. Även om de faktiskt skyldiga inte alltid är kända, så är det uppenbart vilka politiska miljöer de kommer från. Ibland rör det sig om nazister som attackerar Migrationsverket eftersom de vill förhindra invandring till Sverige. Men i huvudsak rör det sig om så kallade autonoma vänsterextremister, som attackerar Migrationsverket av motsatt skäl, de anser att ingen reglering alls av invandringen ska få förekomma.

Fri invandring, vad det nu exakt skulle innebära, kan vara en intressant fråga för ett seminarium i politisk filosofi. Men här handlar det om en avvägning mellan olika hänsyn och önskemål som demokratiskt valda politiker har gjort och som myndigheten ska verkställa. Migrationsverkets uppdrag skiljer sig inte på något sätt från andra statliga myndigheters.

Hur har dessa attacker kunnat pågå så länge utan att de blivit en nationell angelägenhet? Är det helt enkelt så att ingen vill ta ansvar för en så kontroversiell sak som invandringspolitiken och därför tittar bort när Migrationsverket angrips? Är det så att extremister till vänster ses som vilsegångna idealister också när de sysslar med våld och skadegörelse? Det borde inte längre vara möjligt.