Fredrik Reinfeldt lyckades under sin politiska karriär ändra synen på skatter i Sverige. Han lyckades ena borgerligheten, stöpa om Moderaterna till att bli ett parti för den arbetande befolkningen och bryta det socialdemokratiska maktinnehavet. Ändå är det två andra ting som lever kvar från hans åtta år som statsminister. Det ena handlar om invandring, att Sverige ska vara ett öppet land. Det andra dyker upp om man googlar ”Reinfeldt 75”.

I en intervju med Dagens Nyheter 2012 (6/2) skissade statsministern på möjligheten att fler ska kunna jobba så länge som till 75 år. Han sade att han vill ”diskutera hur morötter ska se ut som uppmuntrar att arbeta längre”. Reinfeldt har fortsatt fundera kring frågan om ett längre yrkesliv och i måndags presenterade han slutrapporten för Delegationen för senior arbetskraft, Att arbeta till 75 – en bra början.

Reaktionerna är desamma nu som för sju år sedan. Några exempel: ”Invandring och jobb till 75 ska rädda pensionerna”, skriver den högerpopulistiska sajten Nyheter Idag. ”Arbetarkvinnorna bör jobba in i graven, enligt Reinfeldt”, skriver krönikören Patrik Lundberg i Expressen (9/4).

Det finns goda skäl att propagera för ett längre yrkesliv, faktiska och mentala. Det är ett faktum att antalet 80-plussare kommer att öka med 50 procent till 2028, samtidigt som antalet i yrkesverksam ålder ökar marginellt. För ett hållbart pensionssystem måste yrkesåren öka i paritet med medellivslängden. Det mentala ligger främst hos arbetsgivarna – en 55-åring kan ha många yrkesverksamma år framför sig och ska absolut inte betraktas som förbrukad.

Men bara nämnandet av ”75 år” slår samtidigt in en mental spik hos den som funderar på om hen ska orka jobba ens till 60-årsdagen. Det är tillräckligt illa att man redan vet att pensionsåldern ska höjas, att man jobbat deltid i perioder och kanske varit långtidssjukskriven. Oron för en låg pension finns redan där och värken i ryggen tilltar. Det blir inte lättare av att se glada människor hoppa runt och ropa saker som att ”70 är det nya 50”. Milt sagt.

Syftet är alltså gott. Det ska finnas morötter för dem som vill jobba längre, åldersdiskriminering ska motverkas, kompetensutveckling stimuleras liksom att omskola sig till ett helt nytt jobb. Sverige behöver 70-75-åringar som fortsätter att undervisa våra barn om tio år. Alla företag behöver senior kompetens och erfarenhet. Allt kan inte skötas av 25-30 åriga trainees eller 35-40-åringar som har snoriga barn varannan vecka.

Men när stimulanserna övergår till krav måste dessa följas av åtgärder som innebär ett mer hållbart arbetsliv, bättre scheman och mindre stress. Det gäller inte minst de offentliga arbetsgivarna. Ingen kan komma ifrån det faktum att yrkeslivet måste bli längre. Men det är en gradvis förändring som alla måste känna att de kan orka med.