"Kom inte för sent nu. Skynda dig. Nej, inga kakor före maten. Gör läxorna. Borsta tänderna. Nu måste du gå och lägga dig. Ät upp din mat. Plaska inte i vattenpölarna. Gå och kissa. Stäng av tv:n. Vad har jag sagt om att spela Ipad vid matbordet?"

Nix. Det ingår faktiskt inte automatiskt i föräldrarollen att tjata ihjäl både dig själv och barnen.

– Väldigt många föräldrar upplever att de bara tjatar och tjatar. Och lika många märker att tjat inte hjälper, säger Catarina Furmark, legitimerad psykolog.

Artikelbild

Det är aldrig roligt att tjata, och det är inte heller kul att lyssna på tjat. Speciellt inte samtidigt. Som förälder är det oändligt mycket man behöver föra fram och då är det lätt hänt att de kärleksfulla förmaningarna övergår till ett ständigt malande. Från att ha varit en rolig, klok och spirituell människa har du blivit en förälder förklädd i tjatkostym. En sådan som du aldrig hade tänkt bli innan du själv fick barn.

– Visst. Tjat kan fungera kortsiktigt om målet enbart är att få en annan människa att göra det du vill. Men kanske är det läge att fundera på hur du kan säga det i stället, säger Catarina Furmark.

Som alltid handlar kommunikation om minst två parter och ett budskap. En sändare (du), något som ska sändas över ("ät upp din mat") och en mottagare (ditt barn). Precis som i den klassiska kommunikationsmodellen omges ni av störningar som trubbar av budskapet (tv:n, andra barn på lekplatsen, en fjäril som kommer flygande, ett konstigt moln, you name it). Tricket är att motivera, engagera och inspirera.

– Försök att bokstavligen sätta dig på barnets nivå, lägg gärna en hand på barnets arm och se till att få ögonkontakt. Säg "Jag ser att du tycker att du har jätteroligt just nu, men nu vill jag att...", tipsar Catarina Furmark.

Genom att använda ett personligt språk ("nu vill jag att") tar du ansvar för det du vill få fram och visar att det är viktigt för dig. När du samtidigt tar ögonkontakt och använder din kropp får ditt budskap ytterligare tyngd och i stället för ett ensidigt malande blir det en dialog.

– Självklart går det inte alltid att kommunicera på det här sättet. I tidspress, när man till exempel ska iväg till förskola och jobb hinner man kanske inte, men det kan ändå vara bra att ha det här sättet att kommunicera på i bakhuvudet, säger Catarina Furmark.

Även om små barn inte har någon tidsuppfattning är det bra att förbereda barnet på vad som ska hända i god tid. ("Om 20 minuter behöver vi gå." "Nu är det bara fem minuter kvar tills tv:n ska vara avstängd.")

– Det är inte barnets fel att han eller hon inte lyssnar. Ofta handlar det om att barnet är inne i andra tankar, kanske helt uppslukad av en teckning som ska ritas. Därför behöver du ge en startsträcka. På så sätt hinner barnet avsluta i lugn och ro.