Du lämnar dottern i skolan och försöker som vanligt ge henne en kram och en puss, men hon vänder bort huvudet och gör en lite äcklad min. Även om du ser att det beror på att kompisarna tittar på är hjärtat tungt när du lämnar skolgården.

– Alla växa ifrån-moment i barns liv är en sorts separation från föräldrarna, så det är inte konstigt att det känns. Men man får stå ut med att bli lite avvisad, det är ju precis det som ska hända i utvecklingen, säger leg psykolog Liv Svirsky, som jobbar mycket med barn, ungdomar och familjer.

Nyfödda barn är beroende av beröring från sina vuxna, och även när barnen blir lite äldre är kroppskontakten en viktig del av kommunikationen. En ettåring som vill visa vad hen behöver men inte kan uttrycka det tar tag i dig, en tvååring som behöver trygghet kryper nära intill. Samtidigt är de allra flesta småbarn också tydliga med när de inte vill ha beröring, och kan mycket väl ducka både kramar och pussar. Men det går inte att säga generellt hur mycket närhet ett barn som har lämnat spädbarnsstadiet behöver, för alla barn är olika, och olikheterna visar sig ofta tidigt.

– Vissa barn är kramiga jättelänge medan andra knappt vill gosa alls. Det går att se redan i tre-fyraårsåldern att man är olika mycket intresserad av fysisk närhet till sina föräldrar, säger Liv Svirsky.

För förälderns del gäller det att försöka att inte bli sårad när barnen inte är lika gosiga som förr, utan se det som ett naturligt utvecklingssteg. Om man upplever att ens barn gör ett tydligt avståndstagande kan man försöka prata med barnet om det, tipsar Liv Svirsky. Men skuldbelägg inte, och ge inte dåligt samvete.

– Det är okej att fråga "är du arg på mig, är det därför du inte vill kramas?" en gång, men fortsätt inte tjata om du inte får något bra svar, och säg inte "jag får aldrig krama dig nuförtiden", säger hon.

I stället kan du visa dig tillgänglig, öppna upp för fysisk kontakt och låta barnet ta initiativet. Bekräfta på ett positivt sätt genom att säga att du tycker att det är mysigt när ni kramas.

- Försök att vara lyhörd för barnets signaler och respektera vad han eller hon vill. Oftast kan man lita på att barnet styr själv hur mycket närhet det behöver. (TT)