Var bekräftande, undvik tvång och vidga diskussionen kring ämnet, råder psykologen Martin Forster.

Möts du av en tom blick när du frågar ditt barn om hemläxor? Blir du arg när han eller hon prioriterar dataspel framför böckerna? Att bråka om läxor hemma är inte ovanligt och det är lätt att fastna i träsket av pekpinnar, gnäll och tjat.

Martin Forster är legitimerad psykolog, doktor i psykologi och författare till bland annat "Fem gånger mer kärlek: forskning och praktiska råd kring föräldrar och barn". Under våren 2015 genomförde han en pilotstudie om läxläsning vid Karolinska institutet, tillsammans med studenterna Tove Nordström och|Ronja Runnström Brandt. Ett antal föräldrar och deras barn medverkade. Syftet var att låta föräldrarna testa ett kommunikationssätt som går ut på att skapa en inre drivkraft hos barnet i|stället för att bara uppmana honom eller henne att göra. Resultatet var positivt och flera deltagare, både föräldrar och barn, upplevde en minskning av bråken kring läxor.

Vad handlar läxkonflikterna oftast om?

– Vanligast är nog att barnet av olika skäl inte vill göra läxan. Det kan också vara så att barnet gör läxorna men bara slarvar igenom. Föräldern ser att barnet gör ett minimum men vet att det kan göras bättre - och reagerar då med ilska eller besvikelse.

Martin Forster tror att det är viktigt att väcka intresse för själva uppgiften och ämnet snarare än att kommunicera kring prestationen. Det handlar om att ge barnet en mening med att lösa uppgiften. Vad kan man ha för nytta av den kunskap som hemläxan kan ge?

– Många föräldrar säger kanske "gör bara det här, sen har du det avklarat" eller "bara en sida kvar och sen är du färdig", men det är fel fokus.

Att i stället prata om uppgiften och försöka vidga diskussionen kring ämnet för läxan kan hjälpa barnet att känna att tiden man lägger ned på läxan är meningsfull.|

– När läxan är klar bör man ge feedback som handlar om innehållet i uppgiften och inte bara säga "vad bra, du har gjort läxan", säger Martin Forster.

Att använda ett språk som ger barnet ett val är ett annat sätt som visade sig framgångsrikt i studien kring läxläsning.

– Kommandospråk är sällan ett bra sätt att kommunicera på. Att försöka tvinga barnet leder ofta till ett större motstånd.

I stället kan man diskutera de val som barnet faktiskt kan göra. Det kan till exempel handla om när, var och hur som läxorna ska göras. Rutiner är bra, tycker Martin Forster, men de kan se ut på olika sätt. Kanske fungerar det bättre för barnet att göra läxorna en annan tid.

Det är också viktigt att bekräfta barnets känslor, i stället för att avfärda dem.

– När barnet säger "jag vill inte" och "jag orkar inte" är det lätt att man som föräldrar försöker muntra upp genom att säga "du kan visst", säger Martin Forster.

– Istället bör man bekräfta barnets känslor och visa förståelse. Man kan säga att man förstår att barnet tycker att det är tråkigt,och vänta med att ge råd eller peppa.

Att välja rätt tillfälle för läxsamtal är också viktigt. En stressad förälder som ska iväg eller tänker på annat är knappast det bästa stödet för barnet.|

Vad kan man egentligen förvänta sig av skolan när det kommer till läxornas utformning? Och vad förväntar sig skolan av föräldrarna?

Den frågan är långt ifrån okomplicerad. Eftersom läxor inte är obligatoriska i undervisningen finns det inga direkta regler för hur de ska se ut, förklarar Mattias Ludvigsson, som är undervisningsråd på Skolverket. Detta trots att en majoritet av lärarna i grundskolan ger läxor till sina elever. 2014 sammanställde Skolverket ett stödmaterial till skolorna, "Läxor i praktiken", som behandlar planeringen och utformningen av läxor.|

– Läxor ska egentligen inte vara på ett sådant sätt att de kräver föräldrarnas hjälp. Barnet ska ha fått den genomgång och förberedelse som krävs i skolan, säger Mattias Ludvigsson.

– De ska också vara meningsfulla och hänga ihop med det som händer i klassrummet, fortsätter han.

Men är det så i verkligheten?

– Vi vet att läxor tyvärr ibland ges ganska slentrianmässigt, utan att vara helt genomtänkta.

Mattias Ludvigsson säger att man som förälder har rätt till information om hur det går för barnet, och att man absolut ska ta upp det med barnets lärare om man upplever att läxorna innebär problem.

– Många lärare som använder sig av läxor framhäver det positiva i att läxan blir en kontaktyta mellan skolan och hemmet, ett tillfälle att diskutera hemma vid köksbordet.

– Om hemläxorna i stället innebär bråk hemma ska man självklart kunna prata med läraren. Skolan får inte lämna över ansvaret för läxorna på föräldrarna. (TT)