Hemma hos bonusfamiljen Börjesson/Lanner hänger ett stort rutdiagram på väggen i köket. Där står namnen på alla i familjen uppradade och efter namnen finns det små kastruller och sprayflaskor uppsatta på olika ställen - det är veckans matlagnings- och städdagar.

Saga är yngst med sina elva år och alla fyra barn som bor här i det stora huset på Ingarö utanför Stockholm på hel- eller deltid förväntas göra sin del utifrån schemat.

Men det har inte alltid varit så här uppstyrt. För ett år sedan var det ständiga konflikter om vem som gjorde vad, eller kanske snarare inte gjorde.

– Barnen hjälpte till väldigt olika mycket och jag och min sambo hanterade situationen på olika sätt. Jag tycker att det är viktigt att man hjälper till hemma, både som en utbildning inför att bli vuxen och av respekt för de andra i hemmet, medan Magnus inte vill säga till om någon är lat, säger Anna Börjesson, som jobbar med inköp på ett byggföretag och är mamma till tre av barnen i hushållet.

I våras var de med i SVT:s program "Tidsjakten" och fick hjälp att styra upp vardagen. Det blev en tydlig struktur för vem som ska göra vad och när, och många konflikter undviks nu, som när det gäller middagsmaten till exempel.

– Det har varit mycket viljor om vad vi äter och vad man tycker om och inte tycker om, men sedan alla fick en egen matdag accepterar man mer vad som lagas och lagar det man själv tycker om när det är ens tur, säger Anna Börjesson.

I programmet fick de hjälp av effektivitetskonsulten Petra Brask, som berättar att många föräldrar till hemmavarande barn gör ett tankefel kring sin tid och hur vardagslivet ska fungera.

– På en arbetsplats skulle man aldrig svara "den som har lust" på frågan om vem som är ansvarig för något, man har alltid mål att förhålla sig till och både ansvarsfördelning och uppgifter är tydliga. Hemma tror man att allt bara ska flyta av sig själv utan att man har en plan.

Hon tycker att det hos många fattas en konsekvensanalys i vardagen. Man bara lägger på och lägger på och säger att "visst ska Kalle få spela hockey också", fastän veckans timmar egentligen är slut för länge sedan.

Men det är aldrig för sent att förändra, och Petra Brask menar att det inte ens behöver vara särskilt svårt, utan faktiskt kan bli ganska kul.

– Visa för er själva och varandra att vardagen är viktig genom att sätta er ned och prata med varandra om hur ni vill ha det. Ofta har det bara blivit på det sättet det är, man blev kär och flyttade ihop och körde bara på utan att bestämma vem som har ansvar för vad.

Alla i familjen ska vara med och planera, tycker Petra Brask, oavsett hur små barnen är. Det är viktigt att lära sig att här finns det en plan för saker och här hjälps alla åt. Om man lägger fram lite papper och pennor så blir det en härlig gemensam pysselstund.

– Låt barnen berätta vad de kan bidra med. Kanske bestämmer ni att de kan behöva kom ihåg-lappar för att minnas att bädda sängen eller plocka undan leksakerna, och då kan de sitta och skriva de lapparna.

Hon poängterar att den gemensamma planeringen behöver göras utifrån ett förändringsperspektiv och inte ett gnällperspektiv. Det är så lätt hänt att det blir en tråkigt ton och en massa "men du gör ju inte.." och "du plockar ju aldrig upp...". Visst kan det vara svårt, men samtidigt kommer det inte att bli lättare om man bara kör på i samma mönster.

– Det är så typiskt att vi är beredda att ta det gnället på ett jobbmöte, men hemma ska allt vara så "trevligt". Om man nu har bestämt sig för att vi ska vara en familj då får man vara beredd att ta lite ordentliga diskussioner. Det är inte så farligt, säger Petra Brask.

Hos familjen på Ingarö har mamma Anna Börjesson helt klart blivit bättre på att ta fajten. För visst, det funkar inte hela tiden trots det fina schemat på väggen, men hon har verktyg för att vända det i rätt riktning igen.

– Jag har blivit tuffare med att det som är bestämt är bestämt. Allihop var ju med och bestämde tillsammans, så om man har bytt bort eller missat en matdag ska man helt enkelt göra det en annan dag, säger hon.