Logga in
Vädersponsor:

Sanna Graan Östlund

Funbobloggen

Sanna Graan Östlund bloggar om vad som händer i området Funbo, där hon bor.
Detta är en extern blogg utanför UNT:s utgivaransvar

En gåsjakt utan byte, är som att hälla vatten på en gås

Ibland undrar jag om jag är helt knäpp. Som när jag kliver upp klockan 04.00 för att åka hemifrån 04.30 för att möta upp andra entusiaster på en parkering i Österfärnebo. Gåsjakt på gång!

Fast när vi sitter där och kurar bakom kamoflagenätet och ser solen gå upp och hör hur naturen vaknar till liv, så inser jag att jag är inte knäpp. Det är värt allt! Så sällan jag offrar mig för en soluppgång.

Gåsjakten är en form som tar oss tillbaka till barndomen lek och bus. Även fast vi idag under jakt väger in vissa aspekter av säkerhet så klart. Annars pirrar det lite av bus i magen när vi kamoflerar oss för att dölja all hud. Som att klä ut sig! Vi ser för roliga ut och vi skrattar gott innan det är dags att leka i kojan. Gaveln på en lada blir kojans utgångspunkt, där sätts ett kamoflagenätet upp och vi trycker in oss där mellan. På rad sitter vi. Till en början tysta, ler lite åt varandras utstyrsel och njuter av naturens uppvaknande.

Just när första kaffekoppen avger sin underbara smak hör vi hur en flock med gäss närmar sig. Snabbt ner med kaffet, ladda bössan, ner men kamoflagenätet över ansiktet. Sen den spännande väntan till ljudet av gåspipans lockade. Ska flocken gå ner hos deras kompisar-våra bulvaner? Nej, denna flock gör inte det. Ganska snart kommer en till flock och vi väntar med spänning in dem. Men, nej inte heller denna flock flyger in på oss.

Sen sitter vi där, i vår utstyrsel, fikar gott och njuter. Ljuden lurar oss och vi skrattar gott när en av tjejerna utbrister "Nu hörde jag gäss där borta" och Roger informerar om att "Nej, det var faktiskt grannens tupp!" Önskan kan vara en starkt kraft!

När sen en stor flock duvor närmar sig vill Roger visa oss att han minsann kan skjuta duvor. Det han inte var beredd på var ju att stolen han satt på, just då brakade sönder. Så istället för ett par skjutna duvor hamnade han med ett brak på marken i kojan. Duvorna flög glatt vidare och under allt skratt i kojan kunde man nästan höra det där retliga ljudet av änder som låter som att de skrattar. Fast just det var nog bara en önskan......

Inga gäss skjutna denna morgon men en väldigt rolig och mysig stund fick vi. Det är bara att ge sig på det igen.... TACK alla inblandade!

Jag och Anita. Dressed for success..

Sherlock Holmes till vår tjänst som eftersökshund

God jul-typ!

Det bara slog mig. Att den största händelsen på året för oss alla, speciellt barnen, förmedlar en urkass och föråldrad syn på äktenskap och jämställdhet. Hur står det egentligen till med jämställdheten hos tomtefar och hans familj?

Tomtefar är den som på julafton tar fram sina renar och far runt och delar ut klappar till alla barn. Det skulle ju vara en dröm för oss alla. Att vara efterlängtad av så många under ett helt år, att bli bemött med oerhörd glädje bara genom att visa sig, att få glädja alla barn och bara ösa presenter över dem. Snacka om att han får bekräftelse.

Men vad gör tomtemor då? Hon får minsann aldrig spänna fast renarna och dra ut för att plocka åt sig äran! Nej, hon står vid spisen med snoriga små nissar hängande i kjolen, kokande sån där jävla tråkig gröt! Vem tackar henne?

Efter en hisnande färd genom stjärnornas glans, kommer sen den kraftigt överviktiga tomtefar hem. Man kan tänka sig att han då är trött, lägger sig på soffan och vilar. Tjock och fylld av bekräftelse. Där står tomtemor kvar vid spisen. Nissarna snorar och klagar. De har ju inte haft sin pappa hemma på julafton. Hur kul är det?

Och tänk hur mycket han måste jobba månaden före jul! Vad gör tomtemor då? Hur skulle tomtefar ställa sig till att tomtemor utbildade sig och fick ett bra jobb? Faller hela det här köret med tomten och jul då?

Vad händer om tomtemor träffar en annan och drar? Vem sköter om de snoriga nissarna då?

Framförallt kan man ju undra vilka förebilder tomtefar och tomtemor är för dagens uppväxande ungdomar? Har de inte fattat att det år 2020 snart?

Nej, jag känner mig orolig över detta? Kanske ska de byta roller. Kan inte tomtemor få lämna hemmet, åka ut med renarna och dela ut paket till ungar som längtat efter henne hela året. Så kan fyllas med beundran och bekräftelse. Det tycker jag att hon är värd!

För visst borde man kunna lära tomtefar att koka gröt åt sina snoriga nissar!

Detta år, förväntar jag mig att det är tomtemor som kommer på sina ”nypimpande” renar och öser paket över oss. Jag vill se hennes leende i glädjen över att glädja så många andra, jag vill att hon ska få all beundran, jag vill att hon ska få bli upprymd och bekräftad, jag vill att hon ska få värma sitt inre med en snaps!

Tomteparet förväntas faktiskt att dela på detta. Vartannat år var blir väl bra! Precis som vi, vanliga dödliga delar på föräldraledigheten så borde de kunna dela på tomteaktiviterna. Dessutom, gör ju inte själva paketen själv. Det är ju alla nissar som gör det. Även en tomtemor kan ”bossa” över nissarna!

Å, vad jag längtar efter tills nästa jul. Där tomtemor kommer farande efter sin parad av renar, då stjärnorna gnistrar och glimmrar……Jag ska bjuda henne på ett glas cava. DET tror jag, att tomtemor kommer att uppskatta!

Författarkväll i Funbo

Ni missar inte detta va? Alla är välkomna och ingen föranmälan behövs. 

Tur att man har hund

Tur att man har en hund som med lätthet övertalar latmasken att ta sig ut. Idag fick det bli en joggingtur! EN gång i tiden tyckte jag ju om det där med att jogga. Kanske går det att hitta tillbaka dit? Värt att försöka i alla fall. Jag fäster ett flexi-koppel i ett midjebälte så hon får springa ganska fritt. För mig blir det bra tempoväxlingar. Kraftig spurt blandas med tväritar och tvära sidokast. Det gäller att försöka hänga med. Ibland flåsar jag fram något kommando typ "fot" men hon förstår mig inte när jag flåsar fram orden. Det är bra att bo på landet så att inte alltför många ser när man ger sig ut på galenskaper. Tjing!

Kräftskivan som heter duga!

Förra helgen var det kräftskiva i Klockhammaren, Funbo. Alla var där...typ...

Kräftor sögs på och alla hade roliga hattar på sig. Livemusik och festligt stämning. Det roligaste var att träffa alla gamla goa Funbovänner som vi har mött under barnens uppväxt. Barnen har vuxit upp och blivit stora men vi kunde fortfarande ge järnet, så som man ska göra på en kräftskiva. Min man hade köpt för lite kräftor åt mig men han kan säkert hitta på något annat för att bli förlåten. Tjing!

Långt borta från Funbo men bra ändå!

Jobbar tillfälligt i Sollefteå och är tacksam för Funbo-kontakter som kan ordna boende där! Men alltid saknar jag Funbo och familjen när jag är borta. Har dock haft nära till fjällen där vi har vandrat och njutit av fjället fantastiska natur. Uppskattar också naturen i Ångermanland och det vackra landskapet där Ångermanälven är huvudperson.

Gillar min nya grej att laga mat utomhus. Tänk att maten blir så mycket godare. Trots lite brännskador och diverse barr som hamnar där ibland.

Ses snart Funbo!

 

Namn: Sanna Graan Östlund Ålder: Minus 50 Bor: Funbo Gör: Verksamhetsutvecklare på en statlig myndighet Familj: Man, dotter, son , en hund (snart 2). Gillar: Familjen, jakt, djur och natur, vänner, läsa böcker, promenader, resor Gillar inte: Att handla mat Gör om tio år: Reser mer än vad jag gör i dag, har en stående fågelhund som jag jagar i fjällen med. Bäst med Funbo: Naturen och närheten till sjöarna Sämst med Funbo: Att hastigheten på 282 är 70 km/h genom Funbo och Gunsta samhälle


Stadsdelsbloggar (omfattas ej av UNT:s utgivaransvar)

senaste nytt unt.se