Logga in
Vädersponsor:

Sanna Graan Östlund

Funbobloggen

Sanna Graan Östlund bloggar om vad som händer i området Funbo, där hon bor.
Detta är en extern blogg utanför UNT:s utgivaransvar

En gåsjakt utan byte, är som att hälla vatten på en gås

Ibland undrar jag om jag är helt knäpp. Som när jag kliver upp klockan 04.00 för att åka hemifrån 04.30 för att möta upp andra entusiaster på en parkering i Österfärnebo. Gåsjakt på gång!

Fast när vi sitter där och kurar bakom kamoflagenätet och ser solen gå upp och hör hur naturen vaknar till liv, så inser jag att jag är inte knäpp. Det är värt allt! Så sällan jag offrar mig för en soluppgång.

Gåsjakten är en form som tar oss tillbaka till barndomen lek och bus. Även fast vi idag under jakt väger in vissa aspekter av säkerhet så klart. Annars pirrar det lite av bus i magen när vi kamoflerar oss för att dölja all hud. Som att klä ut sig! Vi ser för roliga ut och vi skrattar gott innan det är dags att leka i kojan. Gaveln på en lada blir kojans utgångspunkt, där sätts ett kamoflagenätet upp och vi trycker in oss där mellan. På rad sitter vi. Till en början tysta, ler lite åt varandras utstyrsel och njuter av naturens uppvaknande.

Just när första kaffekoppen avger sin underbara smak hör vi hur en flock med gäss närmar sig. Snabbt ner med kaffet, ladda bössan, ner men kamoflagenätet över ansiktet. Sen den spännande väntan till ljudet av gåspipans lockade. Ska flocken gå ner hos deras kompisar-våra bulvaner? Nej, denna flock gör inte det. Ganska snart kommer en till flock och vi väntar med spänning in dem. Men, nej inte heller denna flock flyger in på oss.

Sen sitter vi där, i vår utstyrsel, fikar gott och njuter. Ljuden lurar oss och vi skrattar gott när en av tjejerna utbrister "Nu hörde jag gäss där borta" och Roger informerar om att "Nej, det var faktiskt grannens tupp!" Önskan kan vara en starkt kraft!

När sen en stor flock duvor närmar sig vill Roger visa oss att han minsann kan skjuta duvor. Det han inte var beredd på var ju att stolen han satt på, just då brakade sönder. Så istället för ett par skjutna duvor hamnade han med ett brak på marken i kojan. Duvorna flög glatt vidare och under allt skratt i kojan kunde man nästan höra det där retliga ljudet av änder som låter som att de skrattar. Fast just det var nog bara en önskan......

Inga gäss skjutna denna morgon men en väldigt rolig och mysig stund fick vi. Det är bara att ge sig på det igen.... TACK alla inblandade!

Jag och Anita. Dressed for success..

Sherlock Holmes till vår tjänst som eftersökshund

10-0 till grisarna

Då och då gör ett tappert försök att skjuta något av alla de vildsvin som finns här i Funbo. Det är ju en väldigt spännande jakt men det är också väldigt oförutsägbart. Kanske är det just det oförutsägbara som lockar. Ibland är det helt dött i skogen och på fälten. Men plötsligt är det ett väldans liv med massor med gris i rörelse.

Igår kväll hörde vi på lång väg att ett stort gäng grisar kom. Det knakade, brakade och grenar bröts. Grisarna bråkade och en del skrek. Ni som har hört grisar skrika vet att det låter väldigt högt. Dessvärre hände det precis vid skymning vilket gör det svårt att få till bra möjlighet till säkra skott. Att man dessutom ser en stor mängd kultingar försvårar det hela. Aldrig vill man riskera att skjuta en mamma med små randiga pyjamas-grisar. Inget skott igår.

Nytt försök ikväll, eftersom det var så stor aktivitet igår. Men i kväll fanns det inte en gris i närheten. Så konstigt! Vi fick dock uppleva två grävlingar som bråkade och skrek. De måste ha varit i närkamp för en stackare skrek som en stucken gris (ha, ha).

Så, nu är jag faktiskt lite sur. Så många timmar jag har lagt på att få en gris men jag är hela tiden den stora förloraren. Just nu står det säkert 10-0 till grisarna. Hatten av för dem.

Kanske ska jag hitta en annan hobby? Börja väva mattor, odla potatis, koka sylt eller så......

Solen skiner och jag är glad

Hej hopp vilket galet väder det är. Helt fantastiskt! September brukar ju vara så fint och jag har ibland funderat på att lägga hela semestern i september. Kanske får bli så nästa år. Barnen sköter sig ju ändå själva nu för tiden.

Inga andra har semester då, bara det är ju är skönt. Två veckor i fjällen för jakt och vandring, en vecka i skärgården och en vecka i Italien. Låter toppen va?

Ja, här ligger jag i soffan i lilla huset i Funbo och fantiserar. Måste ta mig ut i solen och skina med den.

 

Just idag är jag stark

Imorse hade vi en "lägesrunda" på jobbet. Jag uttryckte mig typ: "Idag är jag glad och jag känner mig stark". Då sa någon, att det där finns ju en låt om. Å, det finns det ju. "Just idag är jag stark......"

Tänker att det är ju en stärkande låt som ett mantra att sjunga för sig själv varje dag. Det ska jag börja med! Det finns ju en annan låt som handlar om att det är så hälsosamt och stärkande i fjällen. Den måste ju verkligen vara sann. Jag känner mig alltid så uppåt efter en fjällvistelse. Mer fjäll åt folket, helt enkelt!

Drömmar ska man alltid ha och just nu har jag en dröm om att skaffa mig en egen liten stuga i fjällmiljö. Perfekt för vandring, jakt, fiske och skidåkning (utförs och slättförs).

Med en fjällstuga i sin ägo kommer man nog att varje dag vakna upp sjungandes:"Just idag är jag stark..."

 

Tid och luft

Vemodet över att ha lämnat fjällens fantastiska miljö byttes mot frisk luft vid havet. Måndag och tisdag var det konferens med jobbet utanför Nynäshamn. Härligt!

Denna helg har vi varit i det lilla topet vid det stora havet. Där finns tid för att andas och njuta. Det är något speciellt med havet precis som med fjället. Tror att det är det oändliga som blicken vilar på som är så rogivande. Att blicka ut över en sådan vy blir aldrig tråkigt. Det händer något hela tiden utan att det händer något. Älskart!

Äventyr i Fjällen

Nu är jag hemma efter nästan en vecka i fjällen. Det känns som om ord inte finns för att beskriva känslan av att jaga ripa med stående fågelhundar i den miljön.

Att släppa en hund, se den arbeta, upptäcka att den står stilla, smyga sig på sig efter och upptäcka det där vackra ståendet som bara en fågelhund kan. Helt fantastikt! Att jag sen är en ny ripägare och inte ens hann lägga an bössan är en annan story. Jag vet ändå hur det ska gå till och plötsligt händer det (inte denna resa dock).

FÖrutom en härlig jakt så bjuder ju ripjakten på så mycket mer. En härlig blandning av människor med samma intressen, den tysta och vackra fjällmiljön som så totalt slukar mig och som får mig att glömma stressen och vardagen. Till detta ett enkelt men fantastiskt boende. Denna gång i en stuga nedanför ett fjäll, vid en sjö och i en miljö så bedårande. Långt hemifrån och i närheten av Kittelfjäll.

Vi var ett gäng i en salig blandning. Sju hundar har vi haft tillgång till. En röd setter och resten av gänget röd/vita irländsk setter. Härliga och energiska hundar. Ganska svårflörtade hundar men när man väl fått en jaktupplevelse med dem är man snabbt en okej person. Fantastiska promenader och klättringar upp och ner för fjäll gör att det nu suger i låren. Skönt! Det känns fjuttigt att ta en promenad i Fjällnora efter detta men förmodigen hittar jag hem snart igen.

Väl hemma försöker jag smälta alla intryck, lagra alla minnen, behålla känslan av harmoni som fjällvärlden ger och skjuta bort den känslan av vemod som sakta tränger sig på under resvägen hem. Det blir en liten kamp mellan vemod och känslan av lycka att ändå ha fått möjligheten att uppleva detta.

Tacksam över nya bekantskaper, över upplevelsen och över att fjällen alltid finns där, över att jag kan återvända. Tacksam över personen som ger oss denna möjighet. En vardag för honom men en oerörd lyx för oss. Mannen på fjället med det stora ödmjuka hjärtat och med så mycket att ge och lära oss andra.

Funderar över när jag kan återvända. TACK

 

Namn: Sanna Graan Östlund Ålder: Minus 50 Bor: Funbo Gör: Verksamhetsutvecklare på en statlig myndighet Familj: Man, dotter, son , en hund (snart 2). Gillar: Familjen, jakt, djur och natur, vänner, läsa böcker, promenader, resor Gillar inte: Att handla mat Gör om tio år: Reser mer än vad jag gör i dag, har en stående fågelhund som jag jagar i fjällen med. Bäst med Funbo: Naturen och närheten till sjöarna Sämst med Funbo: Att hastigheten på 282 är 70 km/h genom Funbo och Gunsta samhälle


Stadsdelsbloggar (omfattas ej av UNT:s utgivaransvar)

senaste nytt unt.se