Logga in
Vädersponsor:

Sanna Graan Östlund

Funbobloggen

Sanna Graan Östlund bloggar om vad som händer i området Funbo, där hon bor.
Detta är en extern blogg utanför UNT:s utgivaransvar

Matlagning utomhus

Foto: Sanne-Lie Pettersson

 

När barnen var små var vi väldigt ofta ute på picknick här i Funbo-skogarna. Att pickna, som min dotter sa. Mysigt och ett bra sätt att få ut barnen på. Nu har jag fått för mig att börja laga mer mat ute. Tycker att det är mysigt. Det behöver inte vara så avancerat, ute mer fokus på att man faktiskt är ute. För ett par veckor sen gjorde jag upp en eld och stekte på lite souvas (rökt renkött), värmde pitabröd och hade med en sallad och vitlökssås. Väldans gott! Allt blir godare ute. Det tyckte även de 19, 24 och 25 åriga barnen som jag bjussade. 

Så nu när det är vår tycker jag att man ska ut och laga mat mer. Ta gärna med kikare för att kolla alla vårfåglar som intar Funbo nu. Igår kom ett gäng gäss och flög över mig och Isabelle när vi gick. Hon och jag har förresten bokat in en övernattning ute nu i vår. Återkommer om den rapporten!/<Sanna 

Tid och luft

Vemodet över att ha lämnat fjällens fantastiska miljö byttes mot frisk luft vid havet. Måndag och tisdag var det konferens med jobbet utanför Nynäshamn. Härligt!

Denna helg har vi varit i det lilla topet vid det stora havet. Där finns tid för att andas och njuta. Det är något speciellt med havet precis som med fjället. Tror att det är det oändliga som blicken vilar på som är så rogivande. Att blicka ut över en sådan vy blir aldrig tråkigt. Det händer något hela tiden utan att det händer något. Älskart!

Äventyr i Fjällen

Nu är jag hemma efter nästan en vecka i fjällen. Det känns som om ord inte finns för att beskriva känslan av att jaga ripa med stående fågelhundar i den miljön.

Att släppa en hund, se den arbeta, upptäcka att den står stilla, smyga sig på sig efter och upptäcka det där vackra ståendet som bara en fågelhund kan. Helt fantastikt! Att jag sen är en ny ripägare och inte ens hann lägga an bössan är en annan story. Jag vet ändå hur det ska gå till och plötsligt händer det (inte denna resa dock).

FÖrutom en härlig jakt så bjuder ju ripjakten på så mycket mer. En härlig blandning av människor med samma intressen, den tysta och vackra fjällmiljön som så totalt slukar mig och som får mig att glömma stressen och vardagen. Till detta ett enkelt men fantastiskt boende. Denna gång i en stuga nedanför ett fjäll, vid en sjö och i en miljö så bedårande. Långt hemifrån och i närheten av Kittelfjäll.

Vi var ett gäng i en salig blandning. Sju hundar har vi haft tillgång till. En röd setter och resten av gänget röd/vita irländsk setter. Härliga och energiska hundar. Ganska svårflörtade hundar men när man väl fått en jaktupplevelse med dem är man snabbt en okej person. Fantastiska promenader och klättringar upp och ner för fjäll gör att det nu suger i låren. Skönt! Det känns fjuttigt att ta en promenad i Fjällnora efter detta men förmodigen hittar jag hem snart igen.

Väl hemma försöker jag smälta alla intryck, lagra alla minnen, behålla känslan av harmoni som fjällvärlden ger och skjuta bort den känslan av vemod som sakta tränger sig på under resvägen hem. Det blir en liten kamp mellan vemod och känslan av lycka att ändå ha fått möjligheten att uppleva detta.

Tacksam över nya bekantskaper, över upplevelsen och över att fjällen alltid finns där, över att jag kan återvända. Tacksam över personen som ger oss denna möjighet. En vardag för honom men en oerörd lyx för oss. Mannen på fjället med det stora ödmjuka hjärtat och med så mycket att ge och lära oss andra.

Funderar över när jag kan återvända. TACK

 

Börjar pirra av längtan

Snart är det dags att dra till Fjälls. Denna gång för att jaga ripa. Att jaga ripa i fjällen innefattar så mycket. Vacker natur, friskt uteliv, samarbete med de fyrbenta vännerna, spänning och total mindfulness. Skottögonblicken är ganska korta och få men visst är målet att fälla ett par ripor.

Nu har planerna börjat och jag är galet förväntansfull. Fjäll och ödemark väntar och bilköerna i vardagslivet kan glömmas bort för ett ögonblick. Älskar fjällen, säkert var jag same i ett tidigare liv :)

Promenader

Lunchpromenad i dag i Sötälje. Det började med att vi nästan klev på en huggorm. Vacker men lite läskig. Sen slutade det med att vi gick vilse i den vildsvinstäta skogen. Vet ni att det är i trakten mellan Södertälje och Nyköping som är Sveriges med vildsvinstätste område. Det märks!

Igår var det invigning av mina nya kängor. Gick i Fjällnora och Ramsen runt. Väldigt vacker och lagom tur.

Träsket

Självklart blev jag hooked på Pokémon GO. Det är ju en fantastisk gjej. Ungarna här ute i Funbo är ute och rör på sig och socialiserar sig. Kul! Jag har bestämt mig för att radera appen om ett par veckor. Ska köra lite till bara. Men jag har ju faktiskt ett jobb att sköta!

I skogen fanns inga Pokémon och knappt några kantareller. Däremot mängder med blåbär. Så jäkla tråkigt att plocka bär bara.Jag beundrar verkligen de som har tålamod att plocka bär. Jag jagar hellre pokémon.

Jag, dotter och hennes pojkvän i skogen i Funbo.

 

Namn: Sanna Graan Östlund Ålder: Minus 50 Bor: Funbo Gör: Verksamhetsutvecklare på en statlig myndighet Familj: Man, dotter, son , en hund (snart 2). Gillar: Familjen, jakt, djur och natur, vänner, läsa böcker, promenader, resor Gillar inte: Att handla mat Gör om tio år: Reser mer än vad jag gör i dag, har en stående fågelhund som jag jagar i fjällen med. Bäst med Funbo: Naturen och närheten till sjöarna Sämst med Funbo: Att hastigheten på 282 är 70 km/h genom Funbo och Gunsta samhälle


Stadsdelsbloggar (omfattas ej av UNT:s utgivaransvar)

senaste nytt unt.se