Logga in
Logga ut
Vädersponsor:

Ledarloggen

Ledarloggen

Katalonien ett steg närmare nyval

I morgon tisdag har det gått en vecka sedan Kataloniens president Carles Puigdemont utropade regionen självständig, men tillägget att ”självständighetsförklaringen skjuts upp”. Det blev öppet mål för Spaniens premiärminister Mariano Rajoy, som under sina sex år närmast gjort sig känd för att vara handlingsförlamad. Nu kunde han äntligen visa sig handlingskraftig: ”Har ni förklarat er självständiga eller inte?” frågade han och gav Puigdemont en tidsfrist på sex dagar för att förklara sig.

Puigdemonts svar blev ett fyra sidor långt brev där åter kringgick självständighetsförklaringen: ”Under de kommande två månaderna är vårt huvudsakliga mål att få med dig på dialog”, löd den katalanske presidentens budskap.

Rajoy svarade med ytterligare tre dagars tidsfrist, till torsdag, sedan väntar drastiska åtgärder. Den enda möjligheten för Katalonien att undvika att Spanien helt enkelt tar över styret av regionen är att svara nej på frågan. ”Ja, men inte före år 2100”, är till exempel inte alls acceptabelt.

För Puigdemont återstår alltså, om han inte vill ha en fullskalig konflikt med Spanien, att krypa till korset och troligen bli avsatt av en majoritet i sitt parlament. Ett nyval i Katalonien före jul rycker därmed allt närmare.

Johan Rudström

Nya låtsasjobb ersätter gamla

Det lät bra i början av veckan, meddelandet att 700 Uppsalabor ska gå från bidrag till jobb i år och nästa. Tack vare de statliga extratjänsterna.

Och någon sorts sysselsättning, någon kontakt med arbetsmarknaden, behöver långtidsarbetslösa. Men det är inte säkert att utfallet av extratjänsterna blir bättre än med traineejobben eller föregångare som plus- eller alu-jobb. Det är inte heller säkert att det blir bättre än det hårt kritiserade fas 3, trots statliga morötter. De är tyvärr inga riktiga jobb, extratjänsterna heller. Men för en del är de bättre än ingenting.

Johan Rudström

Har Trump börjat lyssna och lära?

Den 22-årige amerikanske studenten Otto Wambier dömdes till 15 års straffarbete för att ha försökt ta en propagandaskylt i Nordkorea som souvenir. I förra veckan släpptes han av regimen och i måndags avled han på sjukhuset i sin hemstad Cincinnati, USA, till följd av de svåra hjärnskador han fått i strafflägret.
Donald Trump och utrikesminister Rex Tillerson håller den ”brutala regimen” i Nordkorea ansvarig för Wambiers död. I ett uttalande säger presidenten att Otto Warmbiers öde gör honom än mer beslutsam att bekämpa regimer ”som inte har respekt för lag, ordning eller grundläggande mänsklighet”. Han tillägger att amerikanen i alla fall fick dö hemma hos sin familj.
Händelseförloppet känns fullkomligt normalt vad Nordkorea beträffar. Diktaturen är oförutsägbar och visar en brutalitet som saknar motstycke i världen. Men den amerikanska reaktionen är tydlig, enhetlig och balanserad på ett sätt som vi hunnit vänja oss av med de senaste fem månaderna. Den närmaste framtiden får utvisa om detta var ett undantag eller om den nye presidenten faktiskt lärt sig något på området internationella relationer.
Johan Rudström

Copy-paste i Grekland

Nyhetstelegrammet om att Grekland beviljas ett nytt stödpaket kom på fredagen. Men det kunde lika gärna ha skrivits våren 2015 eller 2013. Innehållet är förvillande likt. Alltså att EU förklarar att man är nöjd med de reformer som Grekland åtagit sig att genomföra, högre skatter och lägre pensioner. Och att IMF helst skulle se skuldavskrivningar, men tillfälligt nöjer sig med att Grekland är på rätt väg.

Vägen är att den branta uppgången för statsskulden avtagit, men att den ändå snart når 200 procent av BNP (197 för att vara exakt). Nu tillkommer ytterligare trixande med räntan och lånens löptid, men inga reella skuldavskrivningar. Samtidigt fortsätter den svarta ekonomin att växa och det är nu länge sedan grekerna kunde leva på sin pension eller ens lönen i den offentliga sektorn.

Den stora frågan är om samma nyhetstelegram kan användas våren 2019. Om inte beror det på att långivarna tagit sitt förnuft till fånga eller, troligare, på att någonting riktigt allvarligt hänt i Grekland.

Johan Rudström

Trösterika bilder från moskén

Kvinnan sitter utanför det utbrunna Grenfell Tower i London. Hon är uppriven, gestikulerar och talar med hög röst. Hon har ett särskilt meddelande som hon vill sprida. Om dem som sprang in i byggnaden. De första som kom med vatten och som sprang och talade om för folk i huset att det brann. De var överallt, ”all over, everywhere”! Om det inte varit för alla dessa unga muslimska pojkar skulle många fler ha dött! Folk skulle ha dött! De kom från moskéerna, från överallt! Kvinnan nästan skriker.

Folk runt omkring henne håller med. Om det inte varit för just dessa unga killar som strömmat till så hade många, många fler omkommit i den katastrofala höghusbranden. De var snabba, modiga och agerade utan att tveka.

Nu är moskén närmast brandplatsen fylld från golv till tak med vatten, mat, välling, blöjor, hygienprodukter, filtar, ja, precis allt som hemlösa, traumatiserade och sorgedrabbade invånare från utbrända Grenfell Tower kan behöva just nu. Jättelika bord med Ramadan-middagar dukas upp, och stora sovsalar står färdigbäddade för behövande. ”Vi är enade i detta och det känns väldigt bra”, säger en man på arabiska vid måltidsbordet.

”Olika välgörenhetsorganisationer har gått samman. Människor från alla bakgrunder kommer hit, säger en av hjälparbetarna.”

Hur många som dött i röken och lågorna i det skandalösa fuskbygget Grenfell Tower vet vi inte än. 17 har hittats och över 65 saknas. De drabbade Londonbor som nu samlas i moskén ser ut att härstamma från precis hela världen. Att se videoklippen från det effektiva, målmedvetna och omtänksamma hjälparbetet är en tröst i bedrövelsen över en mardrömsbrand som absolut inte borde ha kunnat inträffa.

Maria Ripenberg

Svenska nazister ointegrerade?

En tredjedel av de cirka 300 personer, killar och tjejer, som rest för att slåss på IS sida är födda i Sverige. Dagens Nyheters ledarskribent Erik Helmerson konstaterar att de alltså har gått på svenska dagis, i svensk skola, har läst Astrid Lindgren och sjungit Krakel Spektakel, pluggat samhällskunskap och släppt ballonger på FN-dagen. Sedan har de ÄNDÅ anslutit sig till en organisation som bedriver terrorkrig, slavhandel, könsförtryck och slakt på meningsmotståndare, minoriteter och människor med annan trosuppfattning än kalifatets sunnitiska extremism.

Det, menar Helmerson, är en ”gestaltning” av svenskt integrationsfiasko.

Men alla de övriga, utöver de 300? Många har svårt att komma in i samhället, vilket sannerligen inte bara beror på dem själva, men det finns för denna stora majoritet inte på kartan att ansluta sig till en terrorsekt för det. Så är förklaringen så enkel?

Vi har också en annan, ungefär lika stor grupp svenskar, cirka 300, som med öppna ögon sällat sig till en annan våldsbejakande terrorsekt, en ideologi som startade ett ödeläggande terrorkrig som sträckte sig från Europa till Asien och Afrika, med totalt cirka 60 miljoner döda. Som inrättade koncentrations- och slavläger där sex miljoner judar, romer, förståndshandikappade samt de som inte ville samma som regimen mördades systematiskt. Efter kriget har ideologins olika sekter stått för åtskilliga mord och terrorbrott i främst Europa. Nyligen sprängdes två bomber vid flyktingförläggningar i Göteborg. Dagens svenska nazister är i stort sett samtliga födda i Sverige. De har läst Pippi Långstrump, sjungit om Peter Palsternack, pluggat samhällskunskap och firat MR-dagar.

Vari ligger integrationsfiaskot för dessa våldsbejakande extremister? Det är värt att fundera över, så att inte resonemanget blir alldeles svart-vitt. Om vi inte vänder och vrider på perspektiven ordentligt kanske vi missar något viktigt.

Maria Ripenberg

Stadsdelsbloggar (omfattas ej av UNT:s utgivaransvar)

senaste nytt unt.se