Logga in
Logga ut
Vädersponsor:

www.unt.se/rimligt

Rimligt

En grupp studenter som kommenterar aktuella händelser – ibland med teoretisk tillämpning. Vi undviker ideologier och eftersträvar metodiskt förnuft. Detta är Rimligt.

Detta är en extern blogg utanför UNT:s utgivaransvar. Alla bilder i inläggen är publicerade enligt CC BY-NC-ND om inget annat anges.

Knivigt för Riksbanken trots ekonomisk tillväxt

Ekonomi

Foto: Riksbanken

Sveriges ekonomi går bättre än väntat. Tillväxten under det tredje kvartalet 2015 steg med 3,9 procent jämfört med samma period 2014. Ökat bostadsbyggande, statliga investeringar och befolkningsökning är några av de bakomliggande orsakerna. En ljus utveckling som dock kan skapa problem för Riksbankens möjligheter att bedriva en framgångsrik penningpolitik.

Med en styrränta på -0,35 procentenheter är ränteläget redan nere på historiskt låga nivåer. Låga räntor i tider av ekonomisk framfart riskerar att överhetta ekonomin och bygga på den allmänna skuldsättningen. Hög skuldsättning som bäddar för en framtida krasch och efterföljande finanskris. Att en räntejustering uppåt efterfrågas från många håll är helt klart förståeligt. [1]

Idag ger Riksbanken nytt räntebesked. Det som talar mot en sänkning av reporäntan är att den europeiska centralbanken, ECB samtidigt planerar omfattande stimulansåtgärder. Med lägre ränteläge bland övriga europeiska länder riskerar den svenska valutan att stärkas med minskad export och tillväxt som följd. Även den amerikanska centralbanken Federal Reserve ger besked om sin räntesättning samma dag. Då den amerikanska och de europeiska ekonomierna är tätt sammanflätade kan beslutet ha effekter även för den svenska marknaden. [2]

Det hela blir inte lättare av att räntebeskedet sammanfaller med händelser som ligger utom Riksbankens kontroll. Avtalsrörelsen är i full gång. De svenska lönerna kan komma att stiga och därigenom driva på inflationen. Dessutom kan högre löner komma att försämra Sveriges konkurrenskraft och skriva ner prognoserna för den svenska ekonomin. Riksbanken har inte befogenhet att göra något för att påverka avtalsrörelsen, men dess utgång kommer påverka det man ser som målet med sin verksamhet, nivån på inflationen. [3]

Alla centralbanker i västvärlden har misslyckats med att nå sina respektive inflationsmål under de senaste åren. Orsaken är främst verktygen som används för att nå dit. Räntestyrning och stimulansåtgärder är för vaga för att kunna precisera någon exakt inflationsnivå. Inflationen påverkas av en rad ytterligare faktorer som centralbanken inte kan styra över. Fallande råvarupriser, digitalisering och globalisering driver ner priserna, oavsett vilken penningpolitik som bedrivs.

Inflationsmålet på två procent ifrågasätts av ekonomiska experter som istället efterfrågar en mer flexibelt toleransintervall som kan justeras efter det allmänna ekonomiska läget. [4]

Situationen kan tyckas komplicerad, men att Sveriges ekonomi går framåt är naturligtvis på det stora hela ett mycket glädjande besked. Att bostadsbyggandet kommit igång och att exporten ökar talar för att de finanspolitiska åtgärderna kanske till sist har haft en positiv effekt. I en tid när Sverige står för stora utmaningar i form av flyktingströmmar, klimatförändringar och en åldrande befolkning behövs den ekonomiska tillväxten mer än någonsin. Att Sveriges tillväxt då är högre än väntat är en välkommen ljusglimt när framtidsutsikterna överlag tenderar att målas upp som ganska så dystra.

Hilda Gullberg

 

Sänkta löner – ekonomins räddning eller rena hittepåer?

Ekonomi

Foto: Images Money

Välkomna till del två i vad som just nu klassas som Sveriges sexigaste artikelserie om svensk ekonomi! Den här gången ska vi snacka lite om arbetslöshet och det populära hittepåt om att sänkta löner är en krasslig ekonomis största räddning, men (här kommer en retorisk fråga) stämmer det verkligen?

» DEL 1 — This is the end of ekonomisk stabilitet för de privata hushållen

Vi börjar i rätt ände: OECD och Svenskt Näringsliv hävdar att den höga arbetslösheten hos unga till stor del beror på de inte har relevanta färdigheter och därmed innebär en ökad produktionskostnad för företagen, men OECD har som tur är en superbra lösning på problemet att ingen vill anställa kidsen! Lösningen går ut på att sänka de svenska lägstalönerna. Men tvärt emot vad de vill få beslutsfattare att tro råder det ingen konsensus gällande den effekt lägstalöner har på sysselsättningen, och den ekonomiska institutionella kontexten sätter upp fler spelregler än vad OECD och Svenskt Näringsliv vill erkänna. Det finns inga studier anpassad för den svenska ekonomins struktur som ger tyngd till argumentet att sänkta lägstalönerna är behövligt om vi vill sänka arbetslösheten, och de studier som har gjorts i andra länder uppvisar blandade resultat utan statistisk signifikans.

Dagens mest poppis idé är alltså att sänka priset på unga för att göra dessa mer attraktiva på arbetsmarknaden. Ett problem med den utgångspunkten dock, vi vet idag att den sänkta arbetsgivaravgiften som infördes 2007 gav en väldigt liten utdelning så det motsäger teorin om att kostnaden för att anställa unga överstiger deras förväntade marginalproduktivitet. Det som istället hände var att unga som redan hade jobb blev billigare att anställa, medan de som fanns utanför systemet fick stå kvar vid grindarna. Däremot uppvisar detaljföretagen en ökad vinstmarginal! Kul!

Så, kan vi först enas om att sänkta lägstalöner och arbetsgivaravgifter inte kommer att lösa problemet med hög arbetslöshet? Bra. Kan vi då tala om de problemen dessa strategier kan komma att generera? Bra.

I Sverige finns det en mängd trender, dels har vi gubbstilen hos ACNE och dels har vi snabbt växande inkomstklyftor. För första gången någonsin växer inkomstklyftorna i norden snabbast bland länder med traditionellt sett låga inkomstskillnader, och det beror delvis på att lönerna för de som ligger i toppen på löneligan ökar snabbare än inkomsterna för medelklassen. För att konkretisera: i Sverige har den disponibla inkomsten för den rikaste tiondelen vuxit med närmare 80 % på 20 år, medan kurvan för det lägsta inkomstskiktet varit platt. Men skattelättnader för höginkomsttagare, företag samt avsaknad av arvsskatt bär också en stor del av skulden då notan istället läggs på medel- och låginkomsttagare.

Förutom att det är en dålig idé att öka klyftor mellan människor generellt, är detta även en tacksam kompost för ogräset finanskris. Ny forskning cementerar teorin om att det finns en tydlig korrelation mellan höga nivåer av inkomstskillnader och ett instabilt finansiellt system. Både den Stora Depressionen 1928 och den Stora Recessionen 2007 bjöd in stora inkomstskillnader till förspelet innan helvetet brakade loss, och även om länder som USA och Storbritannien uppvisar tillfrisknande BNP ökar avståndet mellan de rika och fattiga kontinuerligt och där har vi en reell fara. Stora inkomstskillnader innebär ofta en stagnation i efterfråga då låginkomsttagare är mer benägna att spendera pengar på massproducerade nöjesartiklar än höginkomsttagare som helst bara köper diamantprydda tigrar. Resultatet blir alltså att individer begränsar sin konsumtion till mat och nödvändigheter, och eventuellt tar lån för att spexa till sin vardag. Att samla rikedomarna i samhällstoppen ökar också risken för finansiell spekulation som i sig är en enda stor katalysator för en finanskris. Cirkeln är nådd.

Det här var väl spännande! Nästa gång ska vi reda ut lite myter om välfärden, och hur framtiden ser ut för den luggslitna svenska modellen. Helt klart värt att missa roliga TV-program för!

Emma van Aller

Vad händer när oljepriset fastnar?

Ekonomi

Foto: Paul Lowry

Priset av råolja är sedan dess dramatiska krasch i mitten av 2014 fortfarande över femtio procent lägre än innan. Vad händer egentligen när det ligger kvar?

Anledningen till att vi bör ställa oss den frågan kommer av den senaste World Energy Outlook-rapporten (WEO) från Internationella Energirådet (IEA) som publicerades 10 november. WEO anses vara den främsta auktoriteten gällande den globala energimarknaden, inte minst för råolja som är den gemensamma nämnaren för IEA:s medlemmar. I den senaste rapporten förutspår man att oljepriset förmodligen kan stiga till $80 per fat år 2020. Men man presenterar även ett alternativt, helt rimligt, scenario där priset stannar kvar mellan $50-60 per fat en bra bit på 2020-talet.

En sådan utveckling leder till radikala förändringar på flera fronter. Först och främst skapar det enorma budgetunderskott för de länder som förlitar sig på oljeproduktion för att finansiera sina offentliga program. Till och med i det ”bästa” scenariot, alltså det med ett generöst pris på $80 per fat, hamnar de allra flesta oljestaternas budgetar i minustecken. Vissa, såsom Iran, Venezuela och Nigeria, skulle behöva sälja sin olja till ett pris på gott över $100 för att få ordning på skutan. [1] Med IEA:s gråa prognoser innebär det att det antagligen krävs nedskärningar av offentliga utgifter, vilket är lättare sagt än gjort i några fall.

Venezuela sticker ut som ett av de värsta exemplen: med 190 procentig inflation och en tioprocentig minskning av BNP i år ligger man risigt till när kassakon torkar ut – när oljepriserna innan kraschen låg på knappt $110 fatet spenderade man helt utan framtidsplaner. Särskilt problematiska är de gigantiska subventioner för bensin som kostar staten ca 110 miljarder kronor om året, och som president Maduro vägrar att släppa. [2] Sannolikt vet han att de är en av få saker som håller honom kvar vid makten.

Billig olja agerar dock också som en sorts direkt skattelättnad åt alla samhällsklasser. Världens fattiga får en hjälpande knuff tack vare sjunkande matpriser, såvida de inte förlitar sig på matförsäljning vilket tyvärr gäller för de allra fattigaste. [3] Om ineffektiva bränslesubventioner också kan riktas om till mer produktiva sociala program kan det leda till lägre fattigdom globalt. Samtidigt märks det att även medel- och höginkomsttagare tar chansen att ändra sina konsumtionsvanor, bland annat genom att efterfrågan för stora bensinslukande bilar har ökat markant. [4]

Men mest paradoxal är kanske effekten på miljön, som i vissa avseenden är starkt positiv. Dyra och extremt destruktiva oljeprojekt såsom asfaltsoljan i Kanada och utvinningen i Arktis var lovande för företag när avkastningen var hög, men läggs nu istället på is. Generellt sett blir det långt mindre lockande att investera i oljeutvinning, vilket öppnar för större investering i renare bränslen såsom gas, för att inte nämna förnybar energi.

Få resurser har en så radikal inverkan på världen som oljan, och vi har nog bara sett början av den senaste priskraschens effekter. Om IEA:s prognos stämmer har vi ett väldigt intressant årtionde att se fram emot.

Axel Dalman

När kulturarvet är i skottlinjen

Kultur

Umayyadmoskén i Aleppos minaret från år 1090, som totalförstördes i strider mellan regeringen och rebeller 2013.

Foto: Varun Shiv Kapur

I januari har konflikten i Syrien pågått i fem år, men en allt större upptrappning av våldet. Långa konflikter, med en hög grad av våld, tenderar även att drabba bebyggda miljöer, i synnerhet städer. En företeelse som i fallet med det syriska inbördeskriget visat sig särskilt problematiskt i relation till det syriska kulturarvet. Dels för den stora mängden kulturhistoriska miljöer som hamnar i skottlinjen, men även den medvetna förstörelsen främst utförd av Daish.

Den förstörelse som nu sker i Syrien har också varit brett uppmärksammad i så väl svensk [1] som internationell [2] media [3]. Nu har också flertalet krafter visat intresset för att redan nu göra försök till att bevara det kulturarv som går förlorat. Frågorna är dock inte färre för det. Vems är egentligen kulturarvet - hela mänskligheten eller det syriska folket? Vems är ansvaret att skydda det? Ska t ex FN skydda historiska byggnader när man inte kan garantera det syriska folkets säkerhet?

Förstörelsen av Syriens kulturarv skiljer sig alltså åt. Den antika delen av Aleppo kan i det närmast beskrivas som en kuliss till den konflikt som pågår. Här finns det likheterna med exempelvis städer som Dresden under andra världskriget. Den medveten förstörelse som utförts av Daish är kanske den som fått flest att reagera. Förmodligen för att den uppfattas, och beskrivits, som nästintill meningslös. Något som bland annat uttryckts av UNESCO Sveriges generalsekreterare. [4] Företeelsen är inte unik i historien. Likheterna är många med bombningen av bron i Mostar under Balkankriget och talibanernas sprängning av buddhastatyerna i Bamiyandalen. Att attackerna skulle vara meningslösa är dock svårt att säga. Det är snarare ett tydligt försök att radera en historia som inte överensstämmer med ens egen historiesyn. Det är också, som även var tydligen när bron i Mostar förstördes, försök att radera kulturella åtskillnader och identitetsmarkörer. Speciellt i relation till det assyriska kulturarv som Daish förstört främst i Irak. Förstörelse av kulturarv är därför en tydlig politisk strategi för att etablera Daish maktposition och egna verklighetsuppfattning.

Ett antal projekt har dock inletts för att försöka rädda det syriska kulturarvet. Däribland ett projekt att redan nu göra försök till att bevara Aleppos antika delar lett av den tysk-syriska arkeologen Mahmoun Fansa. [5] FN har även utbildat en grupp syriska experter [6] och Italien har lyft frågan om att tillsätta FN-styrkor för att skydda kulturarv [7]. Problemen är många och mer eller mindre uppenbara. I princip alla inblandade i den syriska konflikten struntar redan i de internationella avtal som finns för att skydda kulturhistoriska miljöer. Vilken skillnad kan då FN-styrkor göra på plats? Och varför tillsätta styrkor för att skydda föremål, när människorna i området är så pass utsatta?

Mahmoun Fansa är en av många som menar att det i första hand handlar om bevara en syrisk identitet. Aleppos historiska delar anses alltså vara väsentliga för återuppbyggnaden av en syrisk nationalstat. UNESCO skulle i sin tur då mena att det handlar om att bevara något allmänmänskligt, världsarven. Världsarv är dock oftast spelrum för en förenkling av den kulturella tillvaron. Oftast stängs platser in till att endast definieras av världsarv, som generellt sammanförs med en majoritetskultur, medan exempelvis minoritetskulturer får stå i andra hand. Det går självklart att känna en fasa för att världsarv och museum förstörs i konflikter, men det är viktigt att komma ihåg att dessa är en del av de utpekade, institutionella, kulturarven. Kulturarv, både i materiella och immateriella former, utgörs av så mycket mer. Därför är också i första hand den stora förlusten av människor, inte föremål, som är det enskilt största hotet mot Syriens kulturarv. Det är trots allt människor som upprätthåller, levandegör och definierar kulturarv.

Lucas Rabnor

Din snabbguide till TTIP

EU

Foto: Yanni Koutsomitis

TTIP – du har förmodligen hört namnet förut. Det står för det transatlantiska handelsavtalet och är ett avtal mellan EU och USA som ämnar förenkla handeln över Atlanten genom att ta bort handelshinder.

I debatten har gräsrotsrörelser, enskilda personer och mindre organisationer lyft fram kritik som pekar på att avtalet är odemokratiskt. Här i Sverige drivs debatten främst av bloggen Ttippen.se och nyhetssidan Skiftet.

Så vad är farorna med TTIP? Jag ska börja med att nämna de mest påtagliga, för att därefter gå in på lite mer otippade potentiella konsekvenser.

ISDS – affärer framför demokrati

ISDS är en klausul som står för Investor–State Dispute Settlements och väntas ingå i TTIP. Syftet med klausulen är att granska lagstiftning hos involverade parter. Om en ny lag som införs hotar storföretagens vinster ska det berörda landet kunna ställas inför rätta i privata affärsdomstolar.

Vi har redan sett konsekvenser av ISDS i andra avtal.

Ett exempel är Australien som blev åtalade av tobaksjätten Philip Morris för att de ville minska rökningen genom att märka tobaksprodukter. De förlorade, men resultatet blev att Nya Zealand backade från att införa liknande lagstiftning. Ett annat exempel är Slovakien som stoppade vinster i välfärden och därefter stämdes av det holländska försäkringsbolaget Achmea. Achmea vann.

”Handelshinder” eller arbetsrätt, miljöskydd och regleringar mot kemikalier?

Avtalet ämnar som ovan påpekat förenkla handeln mellan EU och USA. Detta innebär att man vill tillmötesgå amerikanska regleringar – en så kallad ”harmonisering” av avtalets anhängare – vilket de facto innebär en sänkning av europeiska standarder.

  • Sakkunniga inom Kemikalieinspektionen har bekräftat risken för att TTIP kan försvåra lagstiftning kring tveksamma kemikalier.

  • Det amerikanska företaget Metalclad ville bygga giftiga anläggningar i den mexikanska delstaten Guadalcazar men fick ett nej – då dömdes Mexiko till att betala 16 miljoner dollar i skadestånd.

  • En australiensisk studie pekar på att patenttider för läkemedel kan förlängas och kosta mer för staten att köpa in.

  • TCO:s samhällspolitiska chef har bekräftat att fackliga åtgärder kan tolkas som handelshinder för amerikanska företag som vill etablera sig i Sverige.

Det här är bara ett fåtal exempel.

Riskerar slå ut europeiska småföretag

Men ett mindre väntat problem med TTIP är dess negativa påverkan på småföretagen. I EU finns, som vi tidigare varit inne på, viktiga regleringar för arbetsrätt, löneskydd och kemikalier. De amerikanska motsvarigheterna till dessa är väldigt slappa, vilket innebär att amerikanska företag kan tillverka billigare produkter.

Så vad händer när TTIP införs? Risken är en våg av utomeuropeiska företag med outsourcad produktion som sköljer in över Europa och konkurrerar existerande småföretag. Avtalets förespråkare lär argumentera för att småföretagen också kan överse sin verksamhet och därmed bli konkurrenskraftiga – men det är viktigt att komma ihåg att detta kostar mycket och tar lång tid. För storföretagen innebär det här en snabb skjuts in i Europa med stora vinstutsikter till småföretagens nackdel.

Återigen, det här är bara några få exempel på både fall och riskanalyser relaterade till det här avtalet. Andra viktiga diskussioner handlar om avtalets brist på transparens, dess undermåliga tillväxtprognoser och den enorma pressen från lobbysektorn. Du kan nog själv vid det här läget ana att bland annat tobaks- och läkemedelsjättarna är väldigt intresserade av att det här avtalet ska gå igenom.

Det är dags att fler pratar om det här. Den här bloggens räckvidd är dessvärre inte alls tillräcklig för att göra någon större skillnad. Men förhoppningsvis tar pressen tag i frågan och inser de stora faror som är förknippade med det mörka handelsavtalet. Vi börjar här och rör oss sakteligen framåt.   

Toofan Salehpour

Redaktionen
Anna Vidgis Gustavsson
Axel Dalman
David Zimmerman
Henning Hedman
Emma van Aller
Hilda Gullberg
Lucas Rabnor
Navid Hamidi
•Sophie Karlsson •
Toofan Salehpour


Vill du skriva?
toofan.salehpour@gmail.com

Externa bloggar (omfattas ej av UNT:s utgivaransvar)

Stadsdelsbloggar (omfattas ej av UNT:s utgivaransvar)

senaste nytt unt.se