Logga in
Logga ut
Vädersponsor:

www.unt.se/schackbloggen

Schackbloggen

I Uppland spelas schack på snart sagt varenda skola. Schackfyran har många hundra deltagare varje år och ca 250 lärare och fritidsledare har utbildat sig för att använda schack i undervisningen. Dessutom finns i Uppsala en av Sveriges äldsta schackklubbar, och både klubben och många enskilda spelare hör till de bästa i Sverige. UNT har en över hundraårig tradition av regelbunden schackbevakning. I UNT:s schackblogg kommer vi att skriva om schack i alla former, om barn och vuxna, om bredd och elit, från i dag och historien, från Uppland, Sverige och resten av världen!

Bloggen är en extern blogg utanför UNT:s utgivaransvar.

Schackbloggen i Uppsala har kollegor i landet

Schackbloggen i Uppsala i UNT är långt ifrån den enda schackbloggen i Sverige. Nej, vi är begåvade med en lång rad olika bloggar den schackspelare och schackintresserade bloggar om det ena och det andra. Följande presentation av svenskspråkiga bloggar är inte på något sätt uttömmande utan det finns mycket annat läsvärt men här kommer något av det jag försöker följa:

Lars Grahns blogg, Inte bara schack gör skäl för namnet. Mest schack förvisso, men inte bara schack. Lars är en av Sveriges bästa skribenter och den som mer än någon annan måste framhållas sedan början av 1970-talet då han startade Schacknytt i konkurrens med förbundets tidning Tidskrift för schack och sedan har han också varit redaktör för just Tidskrift för schack och numer Korrschack. Grahns blogg har många turneringsreportage från både när och fjärran, utsökta bilder som illustrerar och mycket partimaterial. Alltfrån tävlingarna i den svenska GP-serien till Dortmund, London, Tata och Norway Chess. Inte bara schack får helt klart fem kraxande guldkajor!

GM Tiger Hillarp Perssons blogg Chess at the bag of cats är snävare och mer inriktad på hans eget spelande och de turneringar han ställer upp i. Ett klart plus är det fina partimaterialet som Tiger själv kommenterar naturligtvis. Från dem intresserade av spelet Go finns också en hel del att hämta här. Tidigare har Axel Smith bloggat från Norge men han tycks ha tagit uppehåll nu så Tiger, tror jag, är den (enda) av de svenska toppspelarna som regelbundet skriver om sitt schack på detta sätt.

Schacksnack är en kombination av nyhetssajt och blogg som hållit igång i många år. Den har sitt huvudsakliga fokus på Sverige och svenska turneringar och är alltid mycket väl uppdaterad. Ett måste om man vill hänga med!

Bo Sjögren bloggar under bosjo surrar och har inlägg om både schack, litteratur, musik och vetenskap på sin blogg. Bo är en både finurlig och duktig skribent och satsar på att ha ganska få men genomarbetade och matiga inlägg. Ett stort plus för den myckna självdistansen!

En klubb som har satsat på att blogga är Malmö AS. Där är det framförallt Thomas Johansson som håller i taktpinnen. Av naturliga skäl är det främst material från klubbens egna tävlingar och det allsvenska spelet. MAS-bloggen har många foton som alltid är trevligt att beskåda.

/Henrik

Paul Keres i Uppsala

Estland uppmärksammade nyligen hundraårsminnet av Paul Keres födelse genom att på hans födelsedag ge ut ett frimärke med hans porträtt. Sedan tidigare finns det en estnisk sedel med Keres bild. Det är högst ovanligt att schackspelare hyllas på det sättet, men Paul Keres (1916-1975) hade en unik position i sitt land.

Keres blev världsberömd, när Estland var som mest utsatt, och hans karriär var nära förknippad med landets öden. Sport har blivit en självklar symbol för nationell identitet och små länder uppmärksammas ofta mest för de idrottsmän de sänder ut i världen. Redan under mellankrigstiden satte Nurmi Finland på världskartan och Keres gjorde något liknande för Estland.

Vi som minns den publicitet Björn Borg och Ingmar Stenmark en gång skapade glömmer lätt att tennis och slalom var små sporter före TV-åldern. Schack blev en global sport redan på 1800-talet och nyheterna spreds via de nystartade tidningarna. Även om de inte kunde spela schack visste vad världsmästaren hette. Capablanca och Euwe fick stöd hemifrån eftersom de gjorde världsomfattande reklam för små länder som Kuba och Nederländerna.

Keres hade en något annorlunda karriär. Han växte upp i Pärnu och var så isolerad från omvärlden att han bara spelade schack med sin bror. Det dröjde innan de upptäckte att det finns en metod för att notera dragen, men när det klarnade kastade sig Paul in i en intensiv brevväxling som berörde alla former av schack. Han spelade hundratals korrespondenspartier samtidigt som han komponerade problem och studier. Den svenska tidskriften Schackvärlden hade sin storhetstid på 1930-talet och Paul Keres i Estland vann nästan alla lösningstävlingar innan han började vinna en rad turneringar 1937.

Keres blev känd som ”den nye Morphy”. Han hänförde publiken med sina kombinationer, men lärde sig snabbt att spela solitt mot jämbördigt motstånd. Vid 22 års ålder vann han AVRO-turneringen i Holland utan partiförlust. Världens åtta bästa spelare deltog och Keres utsågs till officiell utmanare om VM-titeln. För första gången i Estlands historia skickades en journalist utomlands för att bevaka en tävling.

Kriget gjorde slut på denna kometkarriär. Estland ockuperades av Sovjetunionen och sedan av Tyskland. Keres spelade vidare men avböjde Aljechins erbjudande om att spela en VM-match 1943. I stället deltog han oväntat i SM i Lidköping 1944. Det är uppenbart att Keres undersökte möjligheterna att emigrera, men han hade hustru och två barn i Estland. När han äntligen fattat sitt beslut kom inte båten och familjen blev kvar i Estland.

De sovjetiska myndigheterna konfiskerade alla pengar, men behandlade i övrigt Keres rätt väl, men ovissheten måste ha varit plågsam. Under turneringen om världsmästerskapet 1948 förlorade Keres sina fyra första partier mot Botvinnik och många misstänkte att han fått order om att lägga sig. Partierna visar något annat. Keres kommenterade inte saken själv, men det var inget konstigt med det UNT:s schackredaktör Alexander Hildebrand berättade att Keres var lika tystlåten före kriget.

Orsaken till nederlagen var snarare att Botvinnik hade förberett sig sällsynt väl. När Botvinnik slog igenom betraktades han som den självklare kandidaten till att ta över efter den äldre generationen. Det var en högst obehaglig överraskning när två spelare, som var fem år yngre, dök upp och kom före honom i Holland. Reuben Fine lade snart av, men Keres spelade flitigt och Botvinnik betraktade honom som sin främste konkurrent. Han studerade Keres spelstil noga, medan Keres ägnade mer tid åt att utveckla sitt eget spel. Resultatet blev att Keres hade svårt att bemöta Botvinniks noga utvalda öppningar. Han spelade omväxlande för aggressivt och för passivt och förlorade enkelt. Botvinnik ansåg att Keres var lite för rätlinjig i sitt spel. Petrosjan klagade senare över att han hade svårt för att möta Botvinnik; det var som att hamna framför en bulldozer. Keres log: ”Då kan du tänka dig hur det var att spela mot honom när han var ung!”

Senare fick Botvinnik fullt sjå med nya motståndare. Han kunde inte ägna Keres lika mycket uppmärksamhet som förr och deras möten ändrade karaktär. Ett typiskt exempel är deras parti i Moskva 1956. Botvinnik ledde med en poäng inför sista ronden, men principfast som alltid valde han en skarp variant mot Keres men blev fullkomligt krossad. Botvinnik tycktes inte kunna förutse det fyrverki av kombinationer som Keres levererade.

Keres förblev Estland trogen. Han gav ut många böcker på estniska och ställde lojalt upp i landskamperna mot Finland och Lettland. Vanligen tog han 1½ poäng av 2 – ett lämpligt resultat i vänskapsmatcher. Keres ställning i Estland framgår av följande episod som Alexander Hildebrand berättade för mig. Den värsta tiden inträffade under deportationerna 1949. En kvinna som arbetade på posten fick höra att NKVD sökt henne på arbetet och flydde till skogs. Efter några dagar insåg hon att situationen var hopplös och anmälde sig hos polisen, men där var man inte längre intresserade. Kvoten var nämligen uppfylld, men posten vågade inte ta henne tillbaka. Denna dam blev barnsköterska hos Keres som tydligen kunde bortse från sådana faktorer.

Vid denna tid vann Keres Sovjetmästerskapet tre gånger. Han var en man för VM, men blev känd som ”den eviga tvåan” efter att ha fyra gånger ha slutit tvåa i kandidatturneringarna. De två sista gångerna var värst. Tal och Keres utklassade sina konkurrenter 1959, men Tal drog det längsta strået i spurten och på Curacao 1962 slutade Keres en halvpoäng efter Petrosjan. I näst sista ronden förlorade han mot Benkö, som han annars alltid slog. Keres fick ytterligare en chans i slutronden, men missade ett angreppsdrag mot Fischer (23.Th4!) och fick nöja sig med remi. Utsikten att spela ett särspel mot Petrosjan för att gå en hård match mot en väl förberedd Botvinnik var kanske inte så lockade. Keres hade aldrig förlorat en match, men han tyckte bättre om turneringar, där han ibland radade upp osannolika segersviter.

Sådan var situationen när Keres kom till Uppsala den 17 december 1962. Han hade besökt Uppsala 1958 och 1960, men det visste vi juniorer inget om. Jag hade just börjat spela och kände djupt för ”den eviga tvåan”, men han såg förvånansvärt pigg ut där han stod och pratade estniska med Alexander Hildebrand. Keres kom direkt från tåget men kastade sig in i simultanmatch som han vann med 33 segrar, 4 förluster och 2 remier.

Bland förlorarna fanns jag. Keres valde fyrbondevarianten mot mitt indiska försvar valde och bröt snart igenom och satte matt. Partiet vore inte värt att nämna om inte Keres två år senare lottats mot Boris Spasskij, som aldrig spelat en match, men visade en förunderlig förmåga att välja spelöppningssystem som var obekväma för motståndarna. Keres fick det också svårt, men kom tillbaka och skulle ha utjämnat ställningen med en vinst i slutpartiet. Till allas förvåning försvarade sig Spasskij med kungsindiskt, varpå Keres spelade fyrbondevarianten! Spasskij ville tydligen undvika att hamna i de tryckställningar, där Keres skicklig på att behålla initiativet. Spasskij vann och Keres fick aldrig någon VM-match, men tillsammans med sina gamla rivaler Botvinnik och Smyslov bidrog han verksamt till att Sovjet lyckades vinna matchen mot övriga världen 1970, när toppspelarna svek. Keres avled av en hjärtattack på Helsingfors flygplats på väg hem från en turneringsseger i Kanada.

I sovjetiska böcker fick Keres ofta epitetet ”den oförglömlige Paul Keres”. Jag har aldrig hört ett ont ord om honom. ”Han var behaglig som person och obehaglig som motståndare”, sa en kollega. Redan 1941 gav Fred Reinfeld ut en samling med Keres bästa partier. Keres egen samling, ”Hundra partier”, blev en klassiker som särskilt hyllades av andra stormästare. John Nunn, som översatte boken till engelska, berättade att hans beundran för Keres växte under arbetet. Keres berättade hur spelarna tänkte under ett parti och inte om vad de hittade i analyserna efteråt.

Det är ett ovanligt synsätt. Keres påminner om Rubinstein som också blev den eviga tvåan. Båda var genuint intresserade av schack och objektiva i sina bedömningar. Många lärde sig att leta efter nya idéer i deras partier och det finns många Rubinstein-system och Keres-system. Skillnaden är att Keres älskade taktiska komplikationer. Han fann möjligheter i alla slags ställningar och hittade utvägar där andra givit upp. Kanske berodde det på han sysslade med studier i ungdomen.

/Lars Falk

Thomas Ernst vann Upplands Snabb-DM

Årets upplaga av Snabb-DM i Uppland samlade så många som 28 deltagare varav ganska många hade en klubbtillhörighet utanför Uppsala. Det blev en jämn tävling som inte avgjordes förrän i sista ronden. Då ledde Thomas Ernst tillsammans med Börje Jansson med 7 poäng av 8 möjliga och sedan Staffan Persson på en tredje plats med 6,5. Men i sista ronden skrällde Jonas Arvidsson och slog Börje samtidigt som Ernst slog Kurt Ekelund och därmed kunde Thomas Ernst glida i mål som segrare på 8 av 9. Börje blev tvåa på samma poäng som Staffan Persson och på delad fjärde och femte plats kom Jonas Arvidsson följd av Jörgen Waara.

Grattis Thomas!

/Henrik

Liten påskpristävling

Uppsala Vi bjuder på litet påskpyssel i form av ett par schackpåskägg, det ena tämligen löskokt(?) och kanske aningen mer(?) hårdkokt:

Tillför två pjäser (inte bönder) och gör därmed ställningen illegal!

 

Matt i ett drag! NB: Problemet är inte bilösligt! Ett detaljerat svar erfordras. 

Ett pris i form av ett tidskriftspaket kommer att lottas ut bland de många(?) korrekta svar som förhoppningsvis kommer in till adress: Sture Olsson, Bredmansgatan 10B, 75224 Uppsala. Alternativt till sture.gun@comhem.se senast den 12 april.

 

/Sture Olsson

Uppsalaspelare på turné

Uppsala I helgen som var spelades den traditionella Påskturneringen i Norrköping. Över 200 spelare deltog och från Uppsala SSS reste fem ungdomar söderut för att spela åtta schackpartier under påsken. Erland Jäppinen, Vitus Buchert, William Cardenas, Max Markensten och Joakim Nilsson gjorde alla en bra turnering och Vitus (rankingpris) samt Joakim (bästa kadett) åkte till och med hem med lite prispengar!

Ett snyggt parti som spelades under helgen var Williams fallseger mot en högre rankad spelare från Stockholm

William Cardenas, Uppsala SSS - Per Isaksson, Kungstornet 

1.d4 Sf6 2.c4 e6 3.Sf3 Lb4† 4.Sbd2 O-O 5.a3 Le7 6.e4 d5 7.e5 Sfd7 8.cxd5 exd5 9.Ld3 c5 10.h4!?

William lägger ut en fälla. Och man begriper nu också varför han inte haft så bråttom med att göra kort rockad (10.0-0 är annars ett rimligt alternativ, men då hade det blivit ett helt annat parti). Draget h2-h4 siktar direkt in sig på svart kung, och tornet bakom kommer så småningom att få en huvudroll i partiet!

10…Sc6?

Svart ser inte vits idé alls och spelar sorglöst. 10…h6 hade varit klart bättre. Men kanske vit då hade fortsatt med det häftiga draget 11.Sg5!? och andra intressanta komplikationer hade uppstått.

11.Lxh7†!

Ett klassiskt löparoffer! Svarts kung hamnar nu i stora problem.

11…Kh8

Mindre dåligt hade det nog varit att ändå ta löparen. Kanske det finns någon typ av utväg för svart efter 11…Kxh7 12.Sg5† Kh8 (Det finns däremot många vackra sätt att vinna efter 12…Kg6. Till exempel 13.h5† Kf5 14.Df3† Sb1 matt! Eller 13.h5† Kxg5 14.Se4† Kf5 15.Df3† Ke6 16.Dg4† f5 17.exf6† Kf7 18.Dg6† Ke6 19.Sg5† Kd6 20.fxe7† Kxe7 21.De6 matt!) 13.Dh5 Sf6! 14.exf6 Lf5.

Just dragen Sf6 eller Lf5 är ofta de enda som räddar den som råkar ut för ett sånt här löparoffer. Vit tänker ju göra matt på h7 och all kraft måste läggas på att hitta ett försvar. I den här ställningen kan vit vinna en pjäs med 15.fxe7 men kanske svart har någon kompensation i och med vits kungs utsatta läge efter till exempel 15…Dxe7† 16.Kf1 Sxd4.

Det ska också sägas att det ju inte fungerar att slå bort springaren med 12…Lxg5 eftersom då tornet på h1 vaknar till liv! 13.hxg5† Kg8 14.Dh5 f5 15.g6 och sen Dh8 matt.

12.Sg5 g6 13.Sdf3

Nu hotar h4-h5 med avgörande attack.

13…Sxd4 14.Sxd4 cxd4 15.Dxd4 Lc5 16.Dxd5

Nu kan svart försöka med 16…Da5†, vars poäng visar sig efter 17.Ld2 Lxf2†! eller 17.Kf1 Db5†. Men efter det lugna 17.Dd2 står fortfarande vit överlägset.

16…De7

17.b4! Sxe5 18.Lb2 Ld6 19.f4!

Nu vinner vit minst en pjäs.

19…f6 20.fxe5 Lxb4† 21.axb4 Dxb4† 22.Dd2!

Ett elegant drag som svart säkert missat.

22...Dxd2† 23.Kxd2 fxg5 24.e6† Kxh7

Svart får tillbaka pjäsen, men blir istället matt!

25.hxg5† Kg8 26.Th8 matt!

 

 

/Carl Fredrik Johansson

VI SOM BLOGGAR: Lars Falk: Schackskribent, problemist och studiekompositör. Carl Fredrik Johansson: tränar barn och ungdomar i schack på alla nivåer samt utbildar lärare i hur man använder schack i undervisningen. Henrik Malm Lindberg: spelar och skriver om schack i Uppsala, intresserad av schacket i skuggan av storpolitiken under 1900-talet. Erik Malmstig: tidigare svensk juniormästare och trefaldig vinnare av Elitserien i lagschack, intresserad av relationen mellan schack & kreativitet. Sture Olsson: UNT:s schackredaktör sedan 31 år, Internationell Mästare i korrschack.

Externa bloggar (omfattas ej av UNT:s utgivaransvar)

Stadsdelsbloggar (omfattas ej av UNT:s utgivaransvar)

senaste nytt unt.se