Logga in
Vädersponsor:

Jan-Olov Johansson

Vad vi vet

Jan-Olov Johansson är en 64-årig morfar som är utbildad till agronom och hela livet har verkat för att skapa en dialog mellan vetenskap och medborgarna. Ledamot i IVA (Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademin), ledamot av KSLA (Kungliga Skogs- och Lantbruksakademin), hedersdoktor vid Uppsala Universitet och yrkespatient.
Detta är en extern blogg utanför UNT:s utgivaransvar

Detta har hänt - ingenting

Kära läsare därute!

Ni undrar kanske vad som händer här på det stora Sjukhuset. Eller det gör ni säkert inte, ni har säkert fullt upp med julstressen.

Egentligen borde ni göra ett kort besök i denna alternativa värld!

För här i den blåvita zonen råder ju som bekant en annan tidsuppfattning. LANDSTINGSTIDEN.

 Vid rondtiden, runt 10.00, kom en läkare förbi och vi gick igenom vad som skall göras.

Nu och framöver.

Kändes bra.

 Men därefter föll allt åter tillbaka i långtråkighetens lunk.

Som var och en förstår är alla tidsangivelser en smula osäkra så här inne i ett blåvitt hål. Men jag får för mig att ingenting har hänt på tre timmar.

Det är förmodligen också därför som personalen får något nervöst i blicken när man frågar dem när det där ingreppet som skulle utförts 08.15 skall äga rum. På riktigt.

”Vi vet inte” muttrar de defensivt.

 Men när personalen inte kommer till patienten så får patienten jaga rätt på personalen.

Inte vet jag hur bra det är att trava runt med en droppställning i korridorerna men det finns liksom inga alternativ. Att ringa på larmklockan känns lite väl drastiskt och när man väl gör det så kommer en undersköterska som lovar att hen skall jaga rätt på en sjuksyster. Sjuksystern behöver sedan inte sällan jaga rätt på en läkare. Och då är det bara att hoppas att läkaren är av rätt sort och av rätt rang.

 

Så går en dag än från vårt liv och kommer aldrig åter.

 

Nå, efter visst besvär har jag nu lyckas pressa fram en ny möjlig tid för mitt lilla ingrepp. Runt 14 är den senaste prognosen. Någonting, kalla det erfarenhet, säger mig att den förutsägelsen är lika säker som väderprognosen 10 dagar framåt.

Det blir nog en blåvit jul.

 

Vi repeterar. Jag skrevs in klockan 11 på fredagen i förra veckan. Jag skulle inställa mig på mottagningen igen 16.00 på söndag. Nu är klockan snart 13.00 på måndag, enligt vedertagen tideräkning. Men ingrepp nummer ett är fortfarande inte utfört.

 

Jag skall tillbaka hit senare i veckan, men det kanske är lika  bra att stanna kvar här tills dess? Så att jag finns till hands när det passar Vårdapparaten?

 

  

Historien om en historia

Vetenskapsradion Historia fyller tjugo år i dag!

Varma gratulationer på födelsedagen!

Framgången är till stor del Tobias Svanelids förtjänst. Och - förstås - det stora intresset för historia hos ”den intresserade allmänheten”. födelsedagen

När vi beslöt att prova honom som programledare var det först i sällskap med ”en riktig historiker”. En i och för sig duktig person som forskade på Idrottshistoria.

Men efter bara några program stod det alldeles klart att Tobias klarade sig  utmärkt på egen hand.

Det naturligtvis inte heller det första historiska radioprogrammet som sändes. Själv minns jag också bråket kring dessa tidiga program. Redan då mullrade det i debattleden om att historian i skolan skulle skäras ned. Samtidigt var inte kritiken nådig mot Herman Lindkvist när han började popularisera ämnet. Vetenskapsradion hade sänt Historiska Klubben redan på 1990-talet. En titel som senare togs över av en annan programledare.

Min ide när jag började som redaktionschef 1992 handlade från om att bredda begreppet ”vetenskap”. Därför startade jag både ”Vetenskapsradion Historia” och ”Vetenskapsradion Samhälle”.

Den senare varianten kom senare att döpas om till Vetenskapsradion Humaniora och leddes så småningom av Urban Björstadius. Tyvärr kom den programpunkten senare att läggas ned, vilket lett till att forskningen inom detta område varit dåligt bevakat i svensa media.

 

SR var vid den här tiden licensfinansierat och vi levde med ständiga besparingskrav. Att under den ekonomiska pressen starta an rad nya program var inte alltid lätt.

Trots det så lyckades vi starta en rad nya programpunkter. Inte minst de dagliga nyhetssändningarna av vetenskapsnyheter på morgonen. Radiolyssnandet var vid den här tiden helt styrt av tablån och alla undersökning visade att det var på mornarna som svenskarna lyssnade på sin radio.   Maktkampen på SR då handlade om fördelning av resurser mellan den gamla riksradion och lokalradion.  Vetenskapsradions situation var extra komplicerad eftersom vi enligt riksdagsbeslut hade flyttats ut till Uppsala. En flytt som jag som ny chef fick utföra. Vi passade liksom inte in i organisationsschemat vilket alltid orsakade huvudvärk hos centralekonomerna i Radiohuset.

Under en av många omorganisationerna beslöts att SR skulle köpa in fler program. Det medförde att många duktiga radiopersonligheter startade eget och blev frilansare. Tobias Svanelid och Urban Björstadius var två av dem. De startade bolaget PRATA.  

 Som ofta tog teknikutvecklingen över, det blev ingen DAB-radio trots en stor satsning ifrån dåvarande radiochefer.  Istället kom radio via nätet. Även här var vi först på Vetenskapsradion! Tack vare duktiga medarbetare och intresserade tekniker låg våra sändningar ute på nätet långt innan någon annat radioprogram.

Nå, allt detta är nu historia.

Och att göra radio är ofta att skriva i luften.

Grattis Tobias och Urban! Och till professor Dick Harrisson som svarat på lyssnarnas frågor under många år!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Genvägar - på gott och ont

GENVÄGEN heter en dokumentärfilm som sänds i SVT just nu. Missa den inte! Den är riktigt bra. Balanserad och kunnig. I första hand handlar den om CRISPRcase9-tekniken, men den sammanfattar mycket av den moderna genetiken. Dess möjligheter och farhågor. Möjligen är den för lång och nyanserad för att få någon uppmärksamhet i den skrikande debatten, men just därför så sevärd?

Genvägen har till och med fått den osedvanliga äran att hamna ibland tips om bra filmer just nu av Svenska Dagbladet! Mitt ibland true crime och maffiaskildringar.

Att den därtill fått samma dubbeltydiga titel som vår öppna föreläsningserie här i Uppsala, Genvägen till kunskap gör ju inte saken sämre. Den serien som anordnades av Svenska Sällskapet för Medicinsk Genetik (SSMG), Vetenskap och Folkbildning och Uppsala Universitet. Och som finns på MedFarms hemisda.

Där berättade Mats Lundgren om CRISPR.

 

Filmen Genvägen ( HumanNature i original) kompletterar den mera tillspetsade, men klart sevärda Onaturligt urval på Netfilx som jag tidigare berättat om.

Vilken är då min ståndpunkt, min åsikt? Den sammanfattas kanske bäst av den forskare som mot slutet av filmen säger ungefär:

Vi människor började att "leka GUD" i samma stund som vi klättrade ned från träden för miljoner år sedan. Genom att genetiskt förändra ett antal vilda växter och djur till grödor och husdjur skapade vi den civilisation vi nu alla lever i och av. "Men dessa de första genetikerna kallades bönder".

Och CRISPRcase9 är ingen teknik som vi uppfunnit, den har funnit i miljoner år i naturen och används där. Proteinet som är själva gensaxen används av bakterier i deras självförsvar mot virus.

Men som sagt, försök att se hela filmen och bilda dig en egen uppfattning.

Ekobruket 2.0 igen

 Eftersom SR,P1 just nu sänder ännu en serie om "kampen om jorden" så känns det befogat att återigen publicera den debattartikel som några av oss skrev för några år sedan.

Ingen har rätt i dagens ekodebatt. Forskningen om det hållbara ekobruket 2.0 borde ha satts i gång redan i går.

Under snart ett halvt sekel har det pågått en debatt om vilket lantbruk som är det bästa, det ekologiska eller dagens standardjordburk.

Nu är det hög tid att kliva upp ur skyttegravarna och börja samtala om saken i stället för att framhärda med de två monologer som ekat även det senaste året. För ingen av sidorna har rätt.

Vår tids ekologiska odling är minst lika ”oekologisk”, det vill säga ekologiskt ohållbar, som vår tids standardodling (vi vägrar kalla den konventionell, dagens moderna bönder är minst av allt konventionella). Samtidigt blir det alltmer angeläget och brådskande att komma fram till ett ekologiskt jordbruk värt namnet. Ett jordbruk som både är ekologiskt hållbart och samtidigt är minst lika produktiv som dagens jordbruk. Om en generation behöver jordens befolkning tillgång till 70 procent mer mat.

Låt oss kalla det Ekobruk 2.0.

Utgångspunkten delar vi med dagens ekobönder – att lära av naturen. Den har förvandlat sol, vind och vatten till föda, foder och fiber i ett kretslopp som pågått i miljarder år. Sett i sin helhet klarar naturen konststycket också med en förbluffande hög effektivitet utan vare sig industriellt tillverkade bekämpnings- eller gödselmedel som kräver fossil energi. Naturen håller sig med sina egna gödselfabriker och i naturen är motståndskraft regel och känsligheten undantagen. Naturliga bekämpningsmedel och metoder tillhör ekoodlingens själv kärna och ingår allt oftare också i standardbondens verktygslåda. Eftersom allt liv bygger på kemiska processer så är mycket av denna inbyggda resistens också kemiskt baserad eller på annat sätt inbyggda i växtens egenskaper. Detta vet förstås också dagens forskare och växtförädlare. Och de är också de bakomliggande mekanismerna på spåren.

Sannolikt är det bara en fråga om riktlinjer, tid och pengar för att ta fram lösningar som bygger på naturens egna metoder och mekanismer.

Med dagens satellit- och maskinteknik är det också möjligt att båda gödsla och skydda växterna med precision och i den takt de behöver det. Inte minst stallgödseln som är bärande för hela ekoodlingen måste doseras på ett miljöeffektivt sätt. Med forskning och teknik är vi också på väg att kunna renframställa fosfor ur avloppsslam, återföra det i jordbrukets kretslopp och ta tillbaka fosforn dit där den hör hemma – på bondens åker. Precis som all den jord som med dagens odlingsmetoder – vare sig den kallas ”eko” eller ”standard” – rinner med regn, smält-, å- och flodvatten till Östersjön där den dödar havsbottnen. Den mest radikala lösningen på detta sorgligt försummade problem med jorderosion och slamtransport från åker till hav kan vi också hämta från naturen. Där förekommer ingen plog och harv, och marken är täckt av växter hela året.

Med riktade forskningssatsningar är det fullt möjligt att få fram perenna (fleråriga), grödor så att marken är skyddad året runt eller få fram odlingssystem som imiterar naturens sätt att aldrig lämna marken obevuxen och utsatt för vattnets och vindens eroderande krafter. Med ett sådant odlingssystem får vi ett jordbruk som varken läcker näring, jord eller gifter till haven.

Vi vädjar därför till politiker, opinionsbildare, forskningsråd och allmänhet att börjar diskutera ett helt nytt sätt att ta fram vårt dagliga bröd.

Det är dags att lägga de slitna plakaten på hyllan och samarbeta för att ge oss ett ekologiskt hållbart jordbruk värt namnet. Ett ekojordbruk 2.0. Här finns ett fält för innovation där Sverige, i gammal god tradition, kan inta en internationell tätposition. Och i på sikt sälja ett hållbart system till en världsmarknad.

Lek med tanken att kunna erbjuda ett helt nya odlingssystem för export – i stället för halvgamla vapensystem!

Och det brådskar. Utmaningarna världens bönder, jord och skogsbruk står inför är enorma. Den jord och skog vi odlar skall inte bara ge virke, föda, foder och fibrer till nio–tio miljarder människor 2050. De skall klara saken med allt mindre insatser och med allt mindre miljö- och klimatpåverkan. De skall dessutom inte bara själva klara sig utan fossil energi, utan också ersätta mycket av det vi i dag får från olja och gas.

Ekobruket 2.0 handlar om att med naturen som förebild producera mycket, med små insatser, inga miljöskador och så att det räcker åt allt och alla.

Vi är övertygade om att detta bara kan göras med mycket djupa vetenskapliga kunskaper om hur naturen fungerar och med hjälp av de senaste vetenskapliga rönen! Inte emot dem! Då har vi inte råd med ett skyttegravskrig om ord och odlingsmetoder. Det måste vara målet som räknas inte metoderna – vare sig vi kallar dem ”eko” eller ”standard”.

Ekobruket 2.0 kräver både avancerad grundforskning, storskaliga försök och hängivna odlare. Här krävs verklig tvärvetenskap och en förmåga att se runt hörn. Det kommer att ta tid – forskningen på det hållbara ekobruket 2.0 borde ha satts i gång redan igår.

Men framförallt kräver det politisk mod att bryta mot invanda föreställningar och en klokhet som orkar se längre än till nästa opinionsmätning. Vårt dagliga bröd får inte bli ett simpelt bete i röstfisket!

Agneta Liliehöök, Jan-Olov Johansson, Carl Henrik Palmér, Peter Sylwan, Lennart Wikström.

Fristående och oberoende skogs- och lantbruksjournalister, ledamöter av Skogs och Lantbruksakademien.

Kampen om ord och jord

Det har gjots så oändligt många riktigt dåliga program om jord och jordbruk genom åren! Ensidiga, okunniga och så långt ifrån seriös populärvetenskap man kan komma. Just nu sänder Sveriges Radios P1 en programserie med namnet "Kampen om jorden". Om man bortser från den lätt 70-tals färgade rubriken så är det inte en så dum serie.

Inte minst eftersom den släpper fram riktiga lantbrukare och verkliga forskare på SLU.

Visst, den lider av en romatiskt grundsyn och är inte på något vis förankrad i vetenskap och beprövad erfarenhet men ändå.

Lyssna gärna och döm själv!

En dusch av nya gener?

Enligt den här artikeln är det nu möhligt att redigera växters DNA genom att spraya dem med CRISP teknik. Är dette verkligen sant? OCh vad innebär detta?

Namn: Jan-Olov Johansson
Ålder64 år
Familj: Fru, tre vuxna barn och två barnbarn
Bor: I Norby, Uppsala
Gör: Vetenskapsjournalist, agronom och yrkespatient
Gillar: Djur, natur, vetenskap och intressanta människor
Ogillar: Alla former av fundamentalism



@jolov på Twitter:

  • Senaste nytt sport

Stadsdelsbloggar (omfattas ej av UNT:s utgivaransvar)

senaste nytt unt.se