Logga in
Vädersponsor:

Jan-Olov Johansson

Vad vi vet

Jan-Olov Johansson är en 64-årig morfar som är utbildad till agronom och hela livet har verkat för att skapa en dialog mellan vetenskap och medborgarna. Ledamot i IVA (Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademin), ledamot av KSLA (Kungliga Skogs- och Lantbruksakademin), hedersdoktor vid Uppsala Universitet och yrkespatient.
Detta är en extern blogg utanför UNT:s utgivaransvar

En vetenskaplig höst

Understundom saktar tiden in. Sedan tar den ilande kalla vinden tar fart och alla löven faller. Almanackan säger oss att det redan är den 22 oktober. Vi är en bra bit in i hösten.

Denna hösttermin har jag inga öppna föreläsningar att hålla rätt på. Känns lite ovanligt. Jag har faktiskt hållit på med dem – i olika former – under många år nu.

Senast var det en serein om Genetik, Genvägen till kunskap? i samarbete med Vetenskaps och Folkbildning.

Nyfikenheten finns kvar. Inte minst på det vetenskapsområde som genomgår en otroligt utvecklig just nu –

Därför vill jag gärna lämna ett tips om en helt ny och fascinerande TV-serie som precis släppts. forts följer

Genvägar - på gott och ont

GENVÄGEN heter en dokumentärfilm som sänds i SVT just nu. Missa den inte! Den är riktigt bra. Balanserad och kunnig. I första hand handlar den om CRISPRcase9-tekniken, men den sammanfattar mycket av den moderna genetiken. Dess möjligheter och farhågor. Möjligen är den för lång och nyanserad för att få någon uppmärksamhet i den skrikande debatten, men just därför så sevärd?

Genvägen har till och med fått den osedvanliga äran att hamna ibland tips om bra filmer just nu av Svenska Dagbladet! Mitt ibland true crime och maffiaskildringar.

Att den därtill fått samma dubbeltydiga titel som vår öppna föreläsningserie här i Uppsala, Genvägen till kunskap gör ju inte saken sämre. Den serien som anordnades av Svenska Sällskapet för Medicinsk Genetik (SSMG), Vetenskap och Folkbildning och Uppsala Universitet. Och som finns på MedFarms hemisda.

Där berättade Mats Lundgren om CRISPR.

 

Filmen Genvägen ( HumanNature i original) kompletterar den mera tillspetsade, men klart sevärda Onaturligt urval på Netfilx som jag tidigare berättat om.

Vilken är då min ståndpunkt, min åsikt? Den sammanfattas kanske bäst av den forskare som mot slutet av filmen säger ungefär:

Vi människor började att "leka GUD" i samma stund som vi klättrade ned från träden för miljoner år sedan. Genom att genetiskt förändra ett antal vilda växter och djur till grödor och husdjur skapade vi den civilisation vi nu alla lever i och av. "Men dessa de första genetikerna kallades bönder".

Och CRISPRcase9 är ingen teknik som vi uppfunnit, den har funnit i miljoner år i naturen och används där. Proteinet som är själva gensaxen används av bakterier i deras självförsvar mot virus.

Men som sagt, försök att se hela filmen och bilda dig en egen uppfattning.

Ekobruket 2.0 igen

 Eftersom SR,P1 just nu sänder ännu en serie om "kampen om jorden" så känns det befogat att återigen publicera den debattartikel som några av oss skrev för några år sedan.

Ingen har rätt i dagens ekodebatt. Forskningen om det hållbara ekobruket 2.0 borde ha satts i gång redan i går.

Under snart ett halvt sekel har det pågått en debatt om vilket lantbruk som är det bästa, det ekologiska eller dagens standardjordburk.

Nu är det hög tid att kliva upp ur skyttegravarna och börja samtala om saken i stället för att framhärda med de två monologer som ekat även det senaste året. För ingen av sidorna har rätt.

Vår tids ekologiska odling är minst lika ”oekologisk”, det vill säga ekologiskt ohållbar, som vår tids standardodling (vi vägrar kalla den konventionell, dagens moderna bönder är minst av allt konventionella). Samtidigt blir det alltmer angeläget och brådskande att komma fram till ett ekologiskt jordbruk värt namnet. Ett jordbruk som både är ekologiskt hållbart och samtidigt är minst lika produktiv som dagens jordbruk. Om en generation behöver jordens befolkning tillgång till 70 procent mer mat.

Låt oss kalla det Ekobruk 2.0.

Utgångspunkten delar vi med dagens ekobönder – att lära av naturen. Den har förvandlat sol, vind och vatten till föda, foder och fiber i ett kretslopp som pågått i miljarder år. Sett i sin helhet klarar naturen konststycket också med en förbluffande hög effektivitet utan vare sig industriellt tillverkade bekämpnings- eller gödselmedel som kräver fossil energi. Naturen håller sig med sina egna gödselfabriker och i naturen är motståndskraft regel och känsligheten undantagen. Naturliga bekämpningsmedel och metoder tillhör ekoodlingens själv kärna och ingår allt oftare också i standardbondens verktygslåda. Eftersom allt liv bygger på kemiska processer så är mycket av denna inbyggda resistens också kemiskt baserad eller på annat sätt inbyggda i växtens egenskaper. Detta vet förstås också dagens forskare och växtförädlare. Och de är också de bakomliggande mekanismerna på spåren.

Sannolikt är det bara en fråga om riktlinjer, tid och pengar för att ta fram lösningar som bygger på naturens egna metoder och mekanismer.

Med dagens satellit- och maskinteknik är det också möjligt att båda gödsla och skydda växterna med precision och i den takt de behöver det. Inte minst stallgödseln som är bärande för hela ekoodlingen måste doseras på ett miljöeffektivt sätt. Med forskning och teknik är vi också på väg att kunna renframställa fosfor ur avloppsslam, återföra det i jordbrukets kretslopp och ta tillbaka fosforn dit där den hör hemma – på bondens åker. Precis som all den jord som med dagens odlingsmetoder – vare sig den kallas ”eko” eller ”standard” – rinner med regn, smält-, å- och flodvatten till Östersjön där den dödar havsbottnen. Den mest radikala lösningen på detta sorgligt försummade problem med jorderosion och slamtransport från åker till hav kan vi också hämta från naturen. Där förekommer ingen plog och harv, och marken är täckt av växter hela året.

Med riktade forskningssatsningar är det fullt möjligt att få fram perenna (fleråriga), grödor så att marken är skyddad året runt eller få fram odlingssystem som imiterar naturens sätt att aldrig lämna marken obevuxen och utsatt för vattnets och vindens eroderande krafter. Med ett sådant odlingssystem får vi ett jordbruk som varken läcker näring, jord eller gifter till haven.

Vi vädjar därför till politiker, opinionsbildare, forskningsråd och allmänhet att börjar diskutera ett helt nytt sätt att ta fram vårt dagliga bröd.

Det är dags att lägga de slitna plakaten på hyllan och samarbeta för att ge oss ett ekologiskt hållbart jordbruk värt namnet. Ett ekojordbruk 2.0. Här finns ett fält för innovation där Sverige, i gammal god tradition, kan inta en internationell tätposition. Och i på sikt sälja ett hållbart system till en världsmarknad.

Lek med tanken att kunna erbjuda ett helt nya odlingssystem för export – i stället för halvgamla vapensystem!

Och det brådskar. Utmaningarna världens bönder, jord och skogsbruk står inför är enorma. Den jord och skog vi odlar skall inte bara ge virke, föda, foder och fibrer till nio–tio miljarder människor 2050. De skall klara saken med allt mindre insatser och med allt mindre miljö- och klimatpåverkan. De skall dessutom inte bara själva klara sig utan fossil energi, utan också ersätta mycket av det vi i dag får från olja och gas.

Ekobruket 2.0 handlar om att med naturen som förebild producera mycket, med små insatser, inga miljöskador och så att det räcker åt allt och alla.

Vi är övertygade om att detta bara kan göras med mycket djupa vetenskapliga kunskaper om hur naturen fungerar och med hjälp av de senaste vetenskapliga rönen! Inte emot dem! Då har vi inte råd med ett skyttegravskrig om ord och odlingsmetoder. Det måste vara målet som räknas inte metoderna – vare sig vi kallar dem ”eko” eller ”standard”.

Ekobruket 2.0 kräver både avancerad grundforskning, storskaliga försök och hängivna odlare. Här krävs verklig tvärvetenskap och en förmåga att se runt hörn. Det kommer att ta tid – forskningen på det hållbara ekobruket 2.0 borde ha satts i gång redan igår.

Men framförallt kräver det politisk mod att bryta mot invanda föreställningar och en klokhet som orkar se längre än till nästa opinionsmätning. Vårt dagliga bröd får inte bli ett simpelt bete i röstfisket!

Agneta Liliehöök, Jan-Olov Johansson, Carl Henrik Palmér, Peter Sylwan, Lennart Wikström.

Fristående och oberoende skogs- och lantbruksjournalister, ledamöter av Skogs och Lantbruksakademien.

Kampen om ord och jord

Det har gjots så oändligt många riktigt dåliga program om jord och jordbruk genom åren! Ensidiga, okunniga och så långt ifrån seriös populärvetenskap man kan komma. Just nu sänder Sveriges Radios P1 en programserie med namnet "Kampen om jorden". Om man bortser från den lätt 70-tals färgade rubriken så är det inte en så dum serie.

Inte minst eftersom den släpper fram riktiga lantbrukare och verkliga forskare på SLU.

Visst, den lider av en romatiskt grundsyn och är inte på något vis förankrad i vetenskap och beprövad erfarenhet men ändå.

Lyssna gärna och döm själv!

En dusch av nya gener?

Enligt den här artikeln är det nu möhligt att redigera växters DNA genom att spraya dem med CRISP teknik. Är dette verkligen sant? OCh vad innebär detta?

Biohackers, bioteknik i köket?

If the misery of the poor be caused not by the laws of nature, but our institutions, great is our sin” är ett annat citat från Charles Darwins.

Det inleder avsnitt två av den utmärkta NETFLIXserien ”Unnatural selection”.

Här presenteras den banbrytande genterapin sin kan bota den lilla pojken Jackson från den nedärvda ögonsjukdom som håller på att göra honom blind. Bakom läkemedlet står företaget Sparks. Och prislappen för deras nya produkt Luxturna är astronomisk.  850 000 dollar.

Så vad är ditt barns syn värt? Allt förstås. Det är fel fråga att ställa säger  David Mitchell som representerar föreningen ”Patients for affordable drugs” i USA.

För det första är produkten baserad på forskning som betalts av skattemedel. För det andra gör läkemedelsbolagen stora vinster och de lägger mer på pengar på reklam och marknadsföring än på forskning.

Visst företagen måste få betalt för sitt arbete men inte med dessa hutlösa ersättningar som de kräver.

David Mitchell står för en reaktion på de nya mirakelmedicinerna. Ett annat sätt att protestera utövas av de så kallade biohackarna. ”Biohackers” är ett nytt främmande ord som dök upp för ett antal år sedan. Jag skulle dock avråda ifrån att använda det i Högskoleprovet. Betydelsen av termen varierar nämligen mycket och det är osäkert hur mycket verkstad som egentligen finns i begreppet.

I den här dokumentären får vi dock möta verkliga biohackers, det vill säga människor som aktivt försöker förändra sin biologi genom att injicera främmande gener i sin kropp.

En av dem är Dr. Josiah Zayner. Han får nog rent av betraktas som en aktivist på området. Några av hans resonemang lyder ungefär:

”Fram tills nu har vi varit slavar under vårt genom (vår genkarta)”, konstaterar Dr Zayner. Jo, folk är rädda för att man kan göra dumma saker med den nya tekniken. Inte minst med CRISPR. Men vet ni vilka som inte fruktar de nya möjligheterna? Jo, de som lver med och dör av genetiska sjukdomar varje dag!”

”De som är emot biotekniken talar om att vi kan rubba balansen i världen. Vet ni vad, den är redan rubbad! Biohackers hör till de få som kan återställa den”.

( Magnus Lundgren berättade det mesta om CRISPRcas9 i sin föreläsning i serien Genvägen till kunskap.)

För att provocera ytterligare så injicerar han sig själv med en gen som skall ge ökad muskeltillväxt. Och hans lilla firma, the Odin, säljer också utrustning så att du kan prova CRISPR-tekniken hemma i köket. En av dem som köper av Dr. Zayner är den hunduppfödare som vi mötte i avsnitt ett, David Ishee. Det är lite oklart exakt vad han vill göra med sina hundar, men enligt honom själv så vill han få fram friska exemplar som lever länge. Skillnaden är att istället för att som vi gjort under fyrtiotusen år styra hundarnas parning så tar han en genväg med hjälp av den utrustning han köpt. Han har själv ingen formell utbildning på genetik utan arbetar dagtid på oljefälten. Detta är CRISPcase9  i ett skjul.

 

Om detta är lagligt inom EU är en helt annan fråga...

 

Namn: Jan-Olov Johansson
Ålder64 år
Familj: Fru, tre vuxna barn och två barnbarn
Bor: I Norby, Uppsala
Gör: Vetenskapsjournalist, agronom och yrkespatient
Gillar: Djur, natur, vetenskap och intressanta människor
Ogillar: Alla former av fundamentalism



@jolov på Twitter:

Stadsdelsbloggar (omfattas ej av UNT:s utgivaransvar)

senaste nytt unt.se