Logga in
Vädersponsor:

Jan-Olov Johansson

Vad vi vet

Jan-Olov Johansson är en 64-årig morfar som är utbildad till agronom och hela livet har verkat för att skapa en dialog mellan vetenskap och medborgarna. Ledamot i IVA (Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademin), ledamot av KSLA (Kungliga Skogs- och Lantbruksakademin), hedersdoktor vid Uppsala Universitet och yrkespatient.
Detta är en extern blogg utanför UNT:s utgivaransvar

Ett klipp för kemin?

I morgon onsdag så är det dags för Nobelpriset i kemi.

 Vi är många som gissat och hoppats att den så kallade gensaxen skall belönas.

 Skälet är att detta verktyg att redigera i genkartor redan fått stor användning och med all sannolikhet kommer att få en än större betydelse framöver.

 

Här talar vi allt ifrån att bota sjukdomar till att få fram användbar bioenergi.

Ja, det är som man plägar säga bara fantasin som sätter gränser.

 

Men det finns även skäl som talar emot att upptäckten belönas. En avgörande sådant kan vara att det är svårt att bara plocka fram tre kandidater att prisa.

En annan att upptäckten relativ ny. Funktionen hos Cas9 som saxen kallas upptäcktes 2007.

 

Om KVA lyckas med att reda ut dessa frågetecken borde åtminstone två kvinnor vara ibland dem som får priset, nämligen Jennifer Doudna och Emanuelle Charpentier. Delar av forskningen har faktiskt utförts i Sverige, närmare bestämt i Umeå.

 

Andra kandidater är Phillipe Hovarth, Rodolphe Barrangou, Sylwain Monreau, Goerge Church och Feng Zhang.

 

Men även kemi är ett gigantiskt forskningsfält med ett otal specialiteter så möjligheterna är svindlande många.

 

Om du vill veta mera om gensaxen titta gärna på den här öppna föreläsningen från i våras.

 

 

Den förgiftade debatten -del 2

I och med att min mångårige vän och kollega Peter Sylwan delade min lilla text ”Den förgiftade debatten” på Facebook fick den en viss spridning. Och det är alltid trevligt att fler läser vad man skriver, även om jag efter fyrtio år som skribent har begränsade förväntningar på att ändra på något.

Peter Sylwan är i sin kommentar på fejan inne lite på samma spår, men om jag tolkar hans invändning rätt så menar han att anledningen till att människor köper ”ekologiskt”, mera har med deras självbild att skaffa.

Att välja ekologisk är del av byggandet av ens identitet och handlar inte så mycket om sakliga val mellan en rad kända fakta. Det känns helt enkelt rätt.

Om man vill kan man också tolka det som en slags religiös övertygelse i vårt sekulariserad land. Först med den tolkningen vare om jag minns rätt professor Nils Uddenberg.

Att välja KRAV märkta produkter blir då till en livsstilsfråga, som hur man klär sig eller vilken bil man köper. En symbolhandling eller ett avlatsbrev.

Att angripa sådana val med fakta räcker inte så långt. Ett citat som ofta tillskrivs Groucho Marx sammanfattar situationen bra. Det lyder ungefär:

”Kom inte släpande på en massa fakta, jag har redans bestämt mig. ”

Personligen är jag övertygad om att vi alla beslutar oss på det viset, känslan kommer först, stödjande fakta senare.

 Må så vara. Men när dessa känslor blir till regeringspolitik är det fara på färde.

Och under en lång rad år har den ”alternativa odling” erhållit rejäla summor av skattepengar i stöd. Många kommuner och landsting har också sett sig tvingade att ta av sina redan ansträngda budgetar för att köpa ”ekologiskt”.

Ja, i den senaste Livsmedelspolitiska utredningen skrivs det om att trettio (30) procent av svensk areal bör odlas ekologiskt!

 Skälet är förstås partipolitiska. Stackars MP måste få någonting efter alla smällar och raset i opinionsmätningar.

( Jag är egentligen för allt MP vill, men emot nästan alla deras vägar dit.)

 Så det är när dessa ”alternativa fakta” blir till politik med miljonrullning som följd som det gröna önsketänkandet har passerat en gräns, åtminstone för mig.

Dessa pengar kan användas på ett betydligt bättre sätt. Rent sakligt och vetenskapligt är detta vansinne. Det är Trumppolitik på svensk botten.

 

En förgiftad debatt

Det är med största tvekan som jag skriver om ” ekodebatten”, nu senast väckt till liv av en dom i Marknadsdomstolen.

Organisationen Svenskt Växtskydd hade stämt reklam producerad för COOP. Svenskt Växtskydd vann på alla punkter.

Svenska medier har haft stora svårigheter att hantera denna dom. Detta är samma presskår som den senaste tiden hyllat domslut i en rad andra frågor.

Samma dag som domen föll så visade exempelvis ett av SVT:s nyhetsmagasin ytterligare ett totalt okritisk reklamreportage ifrån en ekologisk bonde. Inte ett kritisk fråga förstörde stämningen.

Först två veckor senare har SVT samlat sig för att tackla ämnet. Detta sker i Aktuellt den 17 juli genom att man återigen visar scener ut den reklamfilm som COOP vid vite är förbjudet att visa (!).

Intervjuer sker därefter med parterna, COOP representant filmad i en avspänd grön fåtölj, Svensk Växtskydd representant avbildad i ett underifrån- makthavare-perspektiv  på ett kontor. Vi skall inte behöva tveka vilka roller som här spelas upp.

Den efterföljande studiotiden användes till att studiereportern försöker få en representant för Livsmedelverket att säga att ekologisk är bra.

Se själva och döm, 14.10 minuter in i programmet.

https://www.svtplay.se/video/14433632/aktuellt/aktuellt-17-jul-21-00-1?start=auto&tab=senaste

Återigen sitter jag där och skäms över hur dåligt pålästa och hur oförblommerat partiska mina kollegor är i denna fråga.

För i ”ekodebatten” finns det inte ens någon korridor, här gives inte ens utrymme till en myrstig av intellektuell problematisering.

Om du inte är för ”ekologisk odling” är du en ond människa!

 De som företräder denna fundamentalistiska syn på vår matproduktion är ofta samma människor som larmar om alternativa fakta, eländet Trump och föraktet för vetenskapen.

 Hur det gick till när ordet ”ekologi” gick ifrån att beskriva en vetenskap till att bli en innehållslös reklamkliché´ är värde en avhandling i sig, men i vanliga fall brukar journalister vara de första att förstå att reklam ljuger. Så är icke fallet här.

 Istället använder man klatschigt reklamspråk för att försöka analysera något så centralt som maten vi äter. Man delar in en bransch man inte förstår i onda och goda.

Eller, när skall vi någonsin få se en reporter på statstelevisionen ställa kritiska frågor till en ekoodlare?

 Därmed inte sagt att vår nuvarande matproduktion är hållbar eller resurseffektiv. Det är den inte. Varken den ekologiska eller denkonventionella. Och det är det verkliga problemet med hela det här käbblet, att hindrar oss ifrån att diskutera hur vi skall lösa försörjning av mat, energi och fibrer i framtiden. Det är en svår men livsviktig fråga. Och på sådana finns inga enkla lösningar.

 

 

Att lyssna på patienten

I dag läste jag en ovanligt vettig debattartikel. Så vettig att jag finner det befogat att bryta månader av bloggtystnad. ( Min förra blogginlägg skrev jag när jag lades in för en hjärtoperation på Alla Hjärtans dag.) 

Debattartiken som är införd i Svenska Dagbladet föreslår en enkel reform som kostar mycket lite och som i ett slag skulle förbättra den svenska vården. Rejält! Och kanske spara miljarder. Det handlar om något så banalt som att lyssna på patienter.

Alla som arbetar inom vården vet att det lönar sig att lyssna på sina patienter. Men ingen har tidigare föreslagit ett kompetenscentrum som tar vara på alla erfarenheter som de som befinner sig mitt i våren har. Det är ett utmärkt förslag!

Som ”yrkespatient” skulle jag vilja ta förslaget ett vidare. Varför inte se till att patienter också finns med i exempelvis styrelser för de stora sjukhusen? Det måste finnas bättre alternativ än avdankande politiker att sätta in när stora sjukhus som Karolinska krisar.

Spetspatienter borde för vara med redan när sådana elefanter planeras. De har som inga andra provat olika avdelningar på ett sjukhus och har både en djup förstahandsupplevelse och en stor bredd av erfarnehter. En kronisk sjuk människa har verkligen fått prova både vin och vatten under sin vandring mellan specialisterna.

Även ”patientperspektivet” har naturligtvis sina begränsningar, men inget kan ersätta känslan av att vara mitt inne i vårdapparaten, att vara reducerade till en vårdtagare. Inte ens vårdpersonal som tillfälligt blir patient kan helt sätta sig in i den uppelvelsen. Men det skadar aldrig för doktorn eller syrran att prova den rollen.

Att patienten inte är bättre representerad i dagens vårdsamhälle är egentligen märkligt. Det är också kostsamt och farligt.

Så vem tar nu tag i den här frågan?

 

En hjärtefråga del 1

En hjärtoperation på Alla Hjärtans Dag? Varför inte?

Så var det dags igen. Inläggning. Inför denna procedur erhåller patienten ett tjockt kuvert med posten. I detta digra konvolut finns såväl tvättlappar som informationsblad om själva ingreppet. Ett slags välkomstpaket, kan man kanske kalla det.

I varje sådan här försändelse ingår också en uppsättning med frågeformulär. Riktigt varför denna mångfald av enkäter med ungefär samma frågor är alltid lite oklart. Pappersarbetet känns en smula gammaldags i dessa högteknologiska tider. Och varje gång kan jag inte låta bli att fundera över om någon någonsin läser vad jag svarar. Någon gång har jag lekt med tanken att skriva ”galopperande Ebola” på någon blankett bara för att se vad som händer, men sjukvården är inget att skoja med.

 Dubbelarbetet till trots sker det framsteg, även här. Numera finns det en särskild broschyr om ”rökstopp” inför operationen och informationen om själva ingreppet är helt läsbar.

Framförallt så har förstås sjukvården i sig förändrats. Numera kan man behandla åkommor som förr var hopplösa fall. Just vår ökade förmåga till mera vård är en faktor bakom den kris som vi ständigt läser om. Möjligheterna att hjälpa ökar och vi kräver mer och mera.

Frågorna om man behöver tolk och om man vårdats utomlands visar också att vi numera lever i en annan tid än när jag inledde min karriär som patient på Länslasarettet i Borås för över femtio år sedan.

 

Men trots min långvariga erfarenhet finns det förhållanden som jag ännu inte greppat helt. Varför blir man exempelvis inskriven på en fredag när man skall opereras på tisdag?  Visst, man får ledigt på helgen, men varför då inte skrivas in på måndag?

Det kan inte vara starka krav ifrån patienter som ligger bakom den ordningen.

 

Hans Rosling är död

Så kom då beskedet att professor Hans Rosling har lämnat oss. Världen har förlorat ett förnuftets röst och vi har förlorat en god vän. Vi tänker på - och känner med-  hans familj!

Det känns tungt och vilsenheten tar tag i oss. Nu när sådana som han behövs mera än någonsin!

Jag lärde känna Hans och hans fru Agneta under en katastrof- och biståndsutbildning på Sandö 1976. Vi har därefter haft kontakt från och till under hans kometartade karriär.

För ungefär ett år sedan så ringde han och berättade:

-       Jag har alltid beundrat sådana som du som balanserar en livslång sjukdom, men nu har jag vunnit!  Jag har fått pankreascancer!

Sättet att leverera denna dödsdom säger en hel del om Hans Rosling. Han var en utpräglad tävlingsmänniska och sökte alltid efter den mesta dräpande sammanfattningen av ett komplicerat sammanhang. Med tiden kom hans revolutionerande pedagogik att få hela världen att lyssna. Men enligt honom själv så var det tack vare hustrun Agneta som han fick kontakt  med Bill Gates. En typisk Roslinghistoria!

Man kan tro att detta var en medfödd talang som var förklaringen till fenomenet Hans Rosling, men det är nog inte hela sanningen. Jag minns när han och jag för många år sedan gjorde en serie med tio program om ”Världens hälsa” i Vetenskapsradion. Min insats bestod nog mest i att hindra honom att släpa in en stor trave böcker i studion, utan istället tvinga honom att berätta fritt.

Och med tiden kom sonen Ola och hans fru Anna att konstruera ett genialiskt datorprogram som blev Hans verktyg för att berätta begripligt om världen. Historien han ville berätta var i korthet att världen inte alls ser ut som vi tror. Mycket är faktiskt bättre än de dystopier som dagligen målas av media.

Med hjälp av företaget Gapminder fann man ständigt på nya och spännande sätt att presentera en mera korrekt världsbild. Kunskapsbaserat lärande var hans ledord.

Många skulle nog hävda att han lyckades på ett enastående vis med denna svåra uppgift, men själv var han aldrig helt nöjd.

-       Jag brukar säga att publiken är ungefär som den gamla historien om raggarens midsommarfirande. På frågan hur var midsommar svarar raggaren lyckligt att det var väldigt roligt. Men på följdfrågan vad gjorde du så svarar han ”det minns jag inte”.

För Rosling var det inte nog att vara en entertainer hos Skavlan, han hade en rad fakta som han vill få fram. Han var i sanning en folkbildare som brann för sin sak.  Men han var också något så ovanligt som en opinionsbildare med sann empati för de svaga och med förmågan att kunna lyssna.

Så Hans och hans grupp på Gapminder sökte hela tiden efter nya metoder för att få budskapet fastna. Och det arbetet lever i högsta grad vidare. Innan han gick bort förklarade han att det nu fanns en Hans Rosling 2.0 som kunde ta över hans plats på scenen. Må han ha rätt på även denna punkt!

( privat foto) 

För oss vänner har det alltid varit ynnest att få umgås med Hans och hans fantastiska familj.  Det har varit många skratt och många anekdoter. Vi saknar honom redan djupt!

Vem skall jag nu ringa när jag inte förstår vad som egentligen händer i den komplexa och motsägelsefulla omvärlden?  För trots att hans liv var otroligt hektiskt kom han ihåg vad vi dryftade sist vi sågs och hade inte sällan funderat vidare kring den tråden. En levande dialog har brutits av.

En vän som inte går att ersätta är död. Det är en i sanning en sorgen dag.

Men för att inte sorgen skall bli förlamande i denna tid av lögn och svek så måste vi alla hjälpas åt att kämpa för det han stod för, ett kunskapsbaserat lärande.

Hans Rosling har lämnat oss, men vi får inte ge upp det ständiga arbetet för en mera förnuftig värld!

 

Namn: Jan-Olov Johansson
Ålder66 år
Familj: Fru, tre vuxna barn och två barnbarn
Bor: I Norby, Uppsala
Gör: Vetenskapsjournalist, agronom och yrkespatient
Gillar: Djur, natur, vetenskap och intressanta människor
Ogillar: Alla former av fundamentalism



@jolov på Twitter:

Stadsdelsbloggar (omfattas ej av UNT:s utgivaransvar)

senaste nytt unt.se