Logga in
Vädersponsor:

Jan-Olov Johansson

Vad vi vet

Jan-Olov Johansson är en 64-årig morfar som är utbildad till agronom och hela livet har verkat för att skapa en dialog mellan vetenskap och medborgarna. Ledamot i IVA (Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademin), ledamot av KSLA (Kungliga Skogs- och Lantbruksakademin), hedersdoktor vid Uppsala Universitet och yrkespatient.
Detta är en extern blogg utanför UNT:s utgivaransvar

Fåglar för folket

Bättre en fågel i datorn än tio i skogen. Eller hur man nu skall omformulera det gamla ordspråket. För just nu pågår “Vinterfåglar inpå knuten” och svenska folket räknar besökare vid sina fågelbord som aldrig förr. Projektet är en del av det globala ”Great Backyard Bird Count”, världens största fågelräkning som startade i USA och Kanada.

 Och alltihop är i sin tur är ett exempel på hur vanliga medborgare kan engagerar sig i forskning, ”public science” som vi det svengelska ordet lyder.

( En annan variant av samma ide är de så kallade massexperimenten där skolelever över hela landet utför samma experiment och sedan jämför sina resultat. Förra året grävde man exempelvis ned en tepåse för att se hur den bröts ned. )

 Fördelarna med publik vetenskap är lätta att inse, utan större kostnad får man in tusentals observationer istället för en. Och räkningen därtill upprepas dessutom år efter år får man med tiden en riktigt bra uppfattning om hur olika fågelbestånd utvecklas. Trender som sedan kan tolkas av olika experter.

Ibland kan en snabb nedgång bero på att arten misslyckats med häckningen, ibland kan den vara resultatet av en utbredd sjukdom. Och man har som bekant även uppdagat miljögifter genom att fågelsången tystnat.

 Men hur är det med kvalitén på de data man får in, kan man lita på folk?

Frågan är ställd med självinsikt för visst är det irriterande att de dussin Koltrastar som under hela vintern ockuperat vårt fågelbord plötsligt är som bortblåsta när de skall räknas in?

Är detta verkligen representativt? Och visst är det tråkigt att inte ha enda ovanlig art att rapportera in, när grannens kan berätta om både örnar och ugglor?

(Om jag minns rätt så har till och med tecknarpartiet Berglins gjort en serie på det temat. )

Så för några sekunder kan frestelsen till forskningsfusk flyga förbi, men låt oss hoppas att den inte landar.  För fågelräkningen (i vart fall inte den här) är ingen tävling, det är ett sätt att försöka uppskatta antalet individer av olika fågelarter där och då. Och om tillräckligt många skickar in sina iakttagelser så jämnar slumpen så att säga ut sig.

 Grannens ”örnar” kommer då också att karakteriseras som ”uteliggare”, vilket på statistikspråk betyder data som kraftigt avviker ifrån det vanliga och som inte tas riktigt på allvar.

En annan effekt av ”Vinterfåglar inpå knuten” är förstås att många medborgare verkligen försöker se efter vilka fåglar det är som flyger omkring utanför fönstret. Ganska snart upptäcker man då att det minsann inte bara är Talgoxar som flaxar förbi. Sanningen att säga så räknade vi bara in ett enda par av de här mesarna i år!

 Har du inte tittat ut genom fönstret ännu så är det inte försent än! Vinterfåglar inpå knuten pågår till och med måndagen den 1 februari.

 Om någon vecka för vi veta om Talgoxen trots allt fortfarande är den vanligaste matgästen vi svenska fågelbord som den var 2014 och 2015.

 1. Talgoxe (1) 157 484 st –2% jämfört med 2013
2. Pilfink (2) 140 062 +12%
3. Blåmes (3) 102 980 –6%
4. Gulsparv (4) 73 212 +4%
5. Domherre (5) 71 621 +13%
6. Koltrast (7) 53 383 +19%
7. Grönfink (6) 44 646 –3%
8. Skata (8) 41 194 +7%
9. Kaja (9) 30 098 +12%

 

Nu när viruset är här

Panik föder panik. När olika aktörer ställer in evenemang - eller funderar på att inhibera dem -så sänder det starka signaler om att ”det här allvarligt”.

På så vis kan åtgärder som vidtages ” för säkerhets skull” öka risken för att just panik. Man skulle kunna kalla det för ”försiktighetsparadoxen”. Det är en princip som är väl känd ifrån riskbedömningar av strålning eller olika kemikalier.

För att vara på den säkra sidan så tar vi i lite, vi ser till att ha marginaler. När sedan något värde råkar hamna inom denna säkerhetsmarginal tar vi i ytterligare en liten bit. Processen drivs på av okunniga och överdrivna medierapporter. Och av politiker och myndighetspersoner som vill visa dådkraft ”och göra något”.

Ofta resulterar alltihop en i en serie symbolhandlingar, skärpta regler och oändliga presskonferenser. De vekliga problemen är för det mesta alldeles för stora och komplicerade att göra något åt. Precis så är det med Covid19 just nu.

För hantera en verklig pandemin krävs en utbyggd och avancerad sjukvård. Med många vårdplatser och personal utbildad för intensivvård. Sverige har inte en sådan beredskap i dag. Även om många företrädare vill få det att låta så just nu.

Så låt oss hoppas att just det här Coronaviruset som sprids just nu inte är så smittsamt och så dödligt som Spanska sjukan var för ungefär hundra år sedan. Det är det med största sannolikhet inte.

Låt oss också hoppas att detta lilla virus kan bli den väckarklocka som får oss satsa på en beredskap som verkligen är tillfredställande.

Om viruset kommer

Det där med att döpa om "coronaviruset" till Covid19 gick väl si så där. Ungefär som jag misstänkte i ett tidigare inlägg.

Samtidigt så ser vi nu vad som händer när faror på distans plötsligt kommer allt för nära. Paniken lurar i nästa nyhetssändning. Och panik är som bekant  inget vi bör längta efter.

Samtidigt lever vi mitt i ett globalt samhälle med snabba kommunikationer. Det vore ett mindre mirakel om en smitta inte skulle spridas även hit. Särskilt som det nu finns tecken som tyder på att karenstiden är längre än man tidigare trott.

Men - ingen vet säkert. ( I dag såg jag en karta över infekterade länder på BBC-nyheterna , där var Sverige redan markerat som smittat!)

Utbrottet i Kina verkar ha kulminerat. Av det kan man nu lära att viruset är rejält smittsamt. Vi ser också att dödligheten är högre än en vanlig säsongsinfluensa.

De som dör är i regel äldre och redan sjuka personer. Det vill säga sådana som undertecknad. Och här finns ännu inga vacciner att tillgå. Sådana dröjer det ett tag innan vi kan få fram. Upp emot två år, skulle jag gissa.

Och munskydden är nog bra, men ett virus har många vägar in i kroppen. Om nu skyddet verkligen råkar stoppar just virus.

Om viruset kommer till Sverige tror jag inte att vår vårdapparat kommer att kunna hantera det på ett bra sätt. Tyvärr. Anledningen till min pessismism är matematisk. Covid19 slår mot lungorna. De redan försvagade patienter som drabbas värst kommer att behöva  intensivvård. Sådana vårdplatser finns det bara ett visst antal av i landet. De kommer inte att räcka till.

Därtill kommer att vår landstingsbaserade vårapparat redan nu uppvisar betydande brister och alldeles för ofta hamnar i "stabsläge". Om akutvården inte klarar ett normalt svensk vårdbehov hur skulle den då klara en exceptionell virussmitta?

Så när våra politiker påstår att "vår beredskap är god" så berättar de inte hela sanningen.

Jo, vi klarar nog ett mindre utbrott av Covid19, men en pandemi?

Glöm det.

( Men jag har så gärna fel i den här frågan. Nu på torsdag kommer för övrigt generaldirektören på Folkhälsomyndigheten Johan Carlsson och föreläser i ämnet på Senioruniveristet. Klockan 15.15 på torsdag i Missionskyrkan.)

 

 

 

En ohälsosam hälsobransch

Guide till evig ungdom” är rubriken på en TV-serie som alla borde se.

Ungdomar såväl som vuxna.

De sex olika delarna heter:

1.Detox

2.Det perfekta utseendet

3. Genetiska revolutionen  

4. Bantning

5.Det naturliga

6. Vem ska man tro på?

Alla finns på UR play.

Programserien borde användas i skolan. För den handlar om vad som händer när populärkulturen möter vetenskapen.

Vi får veta vad vetenskapen vet i dag. Och vad den inte vet.

Men programledaren granskar också alla mirakelkurer, ormoljesäljare och bluffmakare som påstår sig ha alla svar.  

Visst läkemedelsföretag tjänar pengar men det gör också de som säljer verkningslösa vitaminer, tarmsköljningar, joniska fotbad, infraröda bastubad och så vidare. Skillnaden är att läkemedel utsätts för provningar, uppföljningar och lagstiftning.

De flesta alternativa metoder är relativt ofarliga. De är mest dyra och verkningslösa. Riktigt farligt blir det när man inte söker riktig vård utan litar på kvacksalvarna!

I programmet med titeln "Genetiska revolutionen" granskas vad som kanske kan göras om tio år, men också vad skojare påstår att man kan göra redan idag. 

Ett nyckelavsnitt är det som bär namnet "Det naturliga" . Om du bara har tid att se ett avsnitt titta på adet!

Sammantaget så är serien "Guide till evig ungdom" en av de bredaste och bästa genomgångar av ”hälsobranschen” som jag sett. Möjligen borde serien ha fått ett lite bättre svenskt namn?

Den ligger av någon anledning på Kunskapskanalen.Där finns som bekant mycket bra att ta del av.  Men varför serien  inte sänds på SVT begriper jag bara inte. Det här är vad public service borde lyfta fram istället för satsningar som  ”Gift vid första ögonkastet” eller den alltid pågående Melodifestivalen.

 

Insikter om insekter och om klimatet

Klimatfrågan. Få ämnen har så totalt dominerat den svenska debatten det senaste året.

Snart sagt varje vaken timma av mediadygnet har vi fått veta att allt går åt helvete.

I dag publicerar så Svenska Dagbladet en bokrecension av författaren Fredrik Sjöberg som äntligen bemöter några av alla de överdrifter och felaktighter som florerar i debatten.

Och för att inte omedelbart förpassas till de fördömdas rike, ja, jag tror det är bra om vi kan ställa om till ett samhälle där vi inte är så beroende av fossila bränslen.

Det är bland annat därför jag numera är för en ny och säker kärnkraft.  ( Jag var aktiv i linje 3 en gång i tiden!)

Men, jag tror att vi måste ställa om med vetenskap och beprövad erfarenhet som ledstjärnor. Inte med religiös panik.

Eller med "plastpåsesymboler". Många av de så kallade  "miljösatsningar" som vi idag ser genomförda av partipolitiska skäl är dyra, felaktiga och verkningslösa.Exemplet med subventioner till elbilar är bara ett av många.

För att lyckas med denna svåra reform av samhället måste vi tillåta en sansad debatt och pröva olika argumet i en demokratisk debatt.

Så är det inte idag.

Jag har sagt det förut men jag vidhåller; inom miljöpolitiken är den så kallade åsiktskorridoren smal som en myrstig.

Avslutningsvis så förtjänas det att påpekas att Sverige redan i dag hör till de länder som har kommit en bra bit på väg mot olika miljömål.

 

Men, läs Fredrik Sjöbergs lysande vidräkning här.

 

Nygamla Coronvirus

Covid 19” är det föga folkliga namnet på det virus av coronatyp som just nu härjar i Kina. Och  kanske är på väg hit. Det vet vi inte ännu. Pa tal om ”Vad Vi Vet.”

I dag vet vi i alla fall betydligt mera om hur många som är smittade av viruset. Och hur många som avlidit på grund av det. De kinesiska myndigheterna påstår att de helt nya siffrorna beror på att man numera räknar annorlunda. Så kan det naturligtvis också vara. Troligare är kanske att den nya öppenheten är av politisk karaktär. Viktigast för president Xi Jingpi är väl att visa handlingskraft. Oavsett om det är gäller att stänga ned hela städer eller att tysta ned bloggare som mopsar sig.

I vilket fall så är de nya siffrorna betydligt högre än vad vi hittills fått veta. Antagandet att vi redan nu har passerat epidemins höjdpunkt ter sig därmed inte heller så sannolikaVi får helt enkelt vänta och se vad som händer. Även om just eftertanke och sans inte har så högt värde i vår hetsiga tid. I DN har en TV recessens redan tröttnat på all uppståndelse kring Covid19. I SVD varnar en skribent för falska rykten. Och visst är det sant att ”infodemier” lätt skapar panik. Och panik är aldrig ett bra  tillstånd att fatta kloka beslut i.

Men en verklig pandemi likt ” den spanska sjukan” skrämmer i vilket fall den här skribenten. Nästan lika skrämmande är det märkliga vaccinmotståndet som förekommer detta nådens år 2020

Just namnet ”spanska sjukan” är väl för övrigt anledningen till att man nu döpt coronaviruset till Covid19. Den smittan hade nämligen inte alls uppstått i Spanien. Det råkade bara vara där man upptäckte den först i Europa. Genom att döpa det nya Coronaviruset vill man undvika mindre lyckande tillnamn den här gången.Vi får se om det  försöket lyckas...

 Nå, det nya viruset har onekligen gett en ny aktualitet åt Senioruniversitets serie Farsoter som i dag handlade om Pesten. Där Ulrika Ransjö och Jan von Bonsdorff föreläste.

Och nästa gång, torsdagen den 27/2 kommer föreläsningsserien därför också att handla om de olika coronavirusen som vi känner till från vår medicinska historia. Inklusive Covid 19. Föreläsare då blir generaldirektör på Folkhälsomyndigheten Johan Carlsson  Tid 15.15, plats Missionskyrkan. Extraplatser lär finnas att köpa-

Föreläsningen kommer även att filmas och läggas upp på Senioruniversitets hemsida.

Det är docent Jan Ståhlhammar som håller i serien "Farsoter - ur ett medicinskt, historiskt och kulturhistoriskt perspektiv. Här presenteraar han docent Ulrika Ransjö

 

 

 

Namn: Jan-Olov Johansson
Ålder66 år
Familj: Fru, tre vuxna barn och två barnbarn
Bor: I Norby, Uppsala
Gör: Vetenskapsjournalist, agronom och yrkespatient
Gillar: Djur, natur, vetenskap och intressanta människor
Ogillar: Alla former av fundamentalism



@jolov på Twitter:

Stadsdelsbloggar (omfattas ej av UNT:s utgivaransvar)

senaste nytt unt.se