Logga in
Vädersponsor:

Jan-Olov Johansson

Vad vi vet

Jan-Olov Johansson är en 64-årig morfar som är utbildad till agronom och hela livet har verkat för att skapa en dialog mellan vetenskap och medborgarna. Ledamot i IVA (Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademin), ledamot av KSLA (Kungliga Skogs- och Lantbruksakademin), hedersdoktor vid Uppsala Universitet och yrkespatient.
Detta är en extern blogg utanför UNT:s utgivaransvar

Fåglar för folket

Bättre en fågel i datorn än tio i skogen. Eller hur man nu skall omformulera det gamla ordspråket. För just nu pågår “Vinterfåglar inpå knuten” och svenska folket räknar besökare vid sina fågelbord som aldrig förr. Projektet är en del av det globala ”Great Backyard Bird Count”, världens största fågelräkning som startade i USA och Kanada.

 Och alltihop är i sin tur är ett exempel på hur vanliga medborgare kan engagerar sig i forskning, ”public science” som vi det svengelska ordet lyder.

( En annan variant av samma ide är de så kallade massexperimenten där skolelever över hela landet utför samma experiment och sedan jämför sina resultat. Förra året grävde man exempelvis ned en tepåse för att se hur den bröts ned. )

 Fördelarna med publik vetenskap är lätta att inse, utan större kostnad får man in tusentals observationer istället för en. Och räkningen därtill upprepas dessutom år efter år får man med tiden en riktigt bra uppfattning om hur olika fågelbestånd utvecklas. Trender som sedan kan tolkas av olika experter.

Ibland kan en snabb nedgång bero på att arten misslyckats med häckningen, ibland kan den vara resultatet av en utbredd sjukdom. Och man har som bekant även uppdagat miljögifter genom att fågelsången tystnat.

 Men hur är det med kvalitén på de data man får in, kan man lita på folk?

Frågan är ställd med självinsikt för visst är det irriterande att de dussin Koltrastar som under hela vintern ockuperat vårt fågelbord plötsligt är som bortblåsta när de skall räknas in?

Är detta verkligen representativt? Och visst är det tråkigt att inte ha enda ovanlig art att rapportera in, när grannens kan berätta om både örnar och ugglor?

(Om jag minns rätt så har till och med tecknarpartiet Berglins gjort en serie på det temat. )

Så för några sekunder kan frestelsen till forskningsfusk flyga förbi, men låt oss hoppas att den inte landar.  För fågelräkningen (i vart fall inte den här) är ingen tävling, det är ett sätt att försöka uppskatta antalet individer av olika fågelarter där och då. Och om tillräckligt många skickar in sina iakttagelser så jämnar slumpen så att säga ut sig.

 Grannens ”örnar” kommer då också att karakteriseras som ”uteliggare”, vilket på statistikspråk betyder data som kraftigt avviker ifrån det vanliga och som inte tas riktigt på allvar.

En annan effekt av ”Vinterfåglar inpå knuten” är förstås att många medborgare verkligen försöker se efter vilka fåglar det är som flyger omkring utanför fönstret. Ganska snart upptäcker man då att det minsann inte bara är Talgoxar som flaxar förbi. Sanningen att säga så räknade vi bara in ett enda par av de här mesarna i år!

 Har du inte tittat ut genom fönstret ännu så är det inte försent än! Vinterfåglar inpå knuten pågår till och med måndagen den 1 februari.

 Om någon vecka för vi veta om Talgoxen trots allt fortfarande är den vanligaste matgästen vi svenska fågelbord som den var 2014 och 2015.

 1. Talgoxe (1) 157 484 st –2% jämfört med 2013
2. Pilfink (2) 140 062 +12%
3. Blåmes (3) 102 980 –6%
4. Gulsparv (4) 73 212 +4%
5. Domherre (5) 71 621 +13%
6. Koltrast (7) 53 383 +19%
7. Grönfink (6) 44 646 –3%
8. Skata (8) 41 194 +7%
9. Kaja (9) 30 098 +12%

 

Årets Hjärnsläpp eller dags för Gotix?

AlmedalenAlmedalen och Almedalen. Efter att skolbarnen släppts fria och de få kvarvarande kreaturen visats upp på ”betesläpp” är det dags för etablissemanget att få lite sommarledigt. På Hjärnsläppet.

Visst, det ÄR fascinerande att vara i Visby under denna märkliga vecka. Och man får kanske kontakter som man nog inte fått annars. Om man tillhör den tjattrande klassen vill säga. Valboskapet göre sig inte besvär.

För medge att det är en smula märkligt att allt flera kommuner, intresseorganisationer och myndigheter (!) använder sina, eller snarare dina, pengar för att åka till Gotland - för att skaffa sig mera av dina pengar?

 Varje dag ett utspel. En insats i spelet om Skatten.En dagslända som flaxar förgäves och är glömd redan nästa Partidag.

Svaren på de svåra frågorna är lika frånvarande som modeorden är många.

Runt om oss växer ett omfattande folkligt missnöje fram. En krypande känsla av "maktlöshet". Att "politikerna" isolerar sig och lever i sin bubbla. Brexit, Ukip, valet i Österrike och ja, Sverigedemokraterna.

Vi kalla det "populism" eller värre. Vi som har tillträde till Scenen. 

Där står vi - i rampljuset- och pratar om "vi och dom". Vi som är i Almedalen och dom som inte är det?

I denna högst oroande tid så drar vi till en semesterö, dricker Rosevin och träffar likasinnade.

Läs gärna Richard Swartz krönika  i DN (!) häromdagen för att få perpsektiv! "För många med för lite att göra"

Eller Erik Helmersson humoristiska text "Åh, Almedalen"i samma Stockholmstidning.

Sveriges journalistkår kommer inte att granska denna företeelse eftersom stora delar av den gör goda förtjänster på att vara moderatorer under de bara allt för många evenemangen under veckan.

"Det är de, mer än drottningens England som är the Establishment" för att parafrasera Lars Forsell.

Är det månne dags för en slags svensk Brexit? Att lämna Almedalen och istället resa ut i andra delar av landet? ( Gotland har förvisso också mycket annat att bjuda på.) Att göra en Gotix och åka runt i resten landet och lyssna, istället för att varje år samlas på en ö och tala?

Låt spektaklet turnera! Som ett slags SM i opinion. Ett år i Älvdalen, ett annat i Viskadalen.

Nej, så blir det naturligtvi inte. Nästa år får jag väl också åka Gotland.  Om inte annat för att uppleva grisslingen på Stora Karlsö som brukar pågå parallellt med tjattret i Visby.

 

Winter is coming

Fimbulvinter i maj? Sommaren visade sig tidigt detta nådens år 2016! Nu har temperaturen justerats till mera förväntade nivåer. Men det är fortfarande maj när våren är som skönast.

Därför kan det tyckas lite malplacerat att skriva om den strängaste av alla vintrar, Fimbulvintern. En istid som enligt den nordiska mytologin förebådar världens undergång Ragnarök.  Är den myten förankrad i en bitter erfarenhet, är den i själva verket minnet av en verklig köldperiod? Ja, det menar en grupp svenska forskare som presenterades i veckans avsnitt av Vetenskapens Värld på SVT.

Gruppen som inkluderar Uppsalaarkeologen Bo Gräslund menar sig ha hittat bevis för att klimatet verkligen blev rejält mycket kyligare år 536. Orsaken verkar ha varit två olika vulkanutbrott som fördunklade atmosfären och hindrade solskenet från att värma upp jorden. Därtill verkar både människor och djur ha drabbats av sjukdomar. Resultatet blev förödande, omkring hälften av dåtidens människor avled! Hela byar ödelades.

En isande tanke mitt i våren. Och en så kallad ”flaskhals” i  vår genetiska historia för oss som är intresserade av släktforskning via DNA.

 

Inslaget om Fimbulvinter kommer tre minuter i Vetenskapens Värld som finns på SVT Play.

En enögd betraktelse

Just nu bär jag ett plåster som täcker ett  kryss över vänster öga. Markeringen har en läkare ritat dit, men systrarna litar inte riktigt på att pennstrecken skall klara kvällsduschen. Därav tejpen.

I morgon bär det av till operation. Då gäller det att de skär i rätt öga.

Tillbaka på Sjukhuset alltså. På en mera moderniserad del av Akademiska Sjukhuset. På eget rum och serverad mycket god mat. Inte illa. Funderar lite över denna goda standard när pressen fylls med larmrapporter om sjukhusbyggen blir ” för dyra”.

Givetvis bör man vara varsam med gemensamma medel, men blir inte alla offentliga byggnadsverk dyrare än budgeterat? Och god sjukvård borde få kosta.

 

Den friske har många önskemål, den sjuka ofta bara ett. Det vore inte fel om man lyckades justera synskärpan så att man kunde se vårens alla blad skarpt. Och även se de sköna sångarna.

Om några dagar ”får vi se”…

Får man tipsa?

Horse and country TV! Långt inne ibland alla mer eller mindre märkliga kanaler på dagens TV marknad gömmer sig en kanal med ett namn som hämtat ifrån filmen Notting Hill. ( Hugh Grants rollfigur drar till med att han är utsänd ifrån "Horse and Hound" för att komma nära Julia Robert.)

När världen runt om en skakas av våld och icke skakade händer så känns det understundom skönt att få dra sig tillbaka och titta på spännande hästhoppningar och helt underbara tävlingar -  i konsten att driva får, med hjälp av en fårhund.

( Programpunkten betitlas "Come bye" i Horse and Countrys utbud och man får lete lite för att hitta den i hästflocken. )

Denna högst verklighetsbaserade idrott är nog den sport jag helst av allst skulle vilja kunna utöva. Att ha en så vältränad hund som sin lagkamrat är en dröm att stilla fantisera om.

Det hela blir inte sämre av att hundförarma mycket väl kan vara äldre ( och rundare) än undertecknad. Expertkommentatorn är helt unik, han måste ses! På köpet får man en lantlig miljö som  är mera utrotningsshotad än någon insekt på rödlistan.

 

Så, om du råkar ha Horse and country i ditt kanalutbud, leta upp det nu, innan det också försvinner!

En kort historia om människan

Här finner du mera kunskap om de första människorna!

För en tid sedan höll jag ett föredrag på Senioruniversitet med titeln ” Hur vi lämnade Afrika och hamnade i snöslasket?” Då lovade jag att ge några tips för vidare studier. Jag beklagar att tipsen dröjt på grund av elaka virus och lömska mykoplaster. Listan  är kanske intressant även för dig som är fascinerad av frågan var vi kommer ifrån, ja, av människans historia. Kom gärna med flera tips!

Först några böcker:

Sapiens - En kort historik över mänskligheten” – en bok av Yuva Noah Harari

De inledande kapitlen av boken är en suverän genomgång av mänsklighetens tidiga historia. Avslutningen som är en slags spådom om vad som komma skall är jag mera tveksam till. Harari hör också till dem som är skeptiska till jordbrukets välsignelse för människan, men inser samtidigt att om inte vi inte börjat odla så hade det inte funnits mat till  akademiker som honom.

Min europeiska familj de senaste 54 000 åren” – en bok av Karin Bojs. Boken handlar precis som titeln anger om människans tid i Europa. Bojs låter också analysera sitt DNA och får på så vis en rad ledtrådar om var hennes förfäder kan ha levt. Boken är belönad med Augustpriset, försedd med en imponerande källhänvisning och tung.

 

Vill man själv kartlägga sitt ursprung via ett DNA- prov så finns det flera firmor som utför sådana analyser. Family Tree DNA är en av dem. 23andme är en annan. Det vetenskapliga projektet Genographic stävar efter att ge en bättre bild om exakt vi spred oss över jorden. Via dem får du en karta över vilka vägar just dina förfäder tog, när de lämnade Afrika.

Det är viktigt att betona att de här proverna inte ger några besked om dolda sjukdomar utan bara berättar om just släktskap. En nackdel med DNA analyserna när du släktforskar är att relativt få svenskar har testat sig. Det leder ofta till mera avlägsna träffar, å andra sidan kan man hitta okända släktingar i exempelvis Kanada. Drömmen är förstås att på ett intelligent vis kunna koppla samman traditionell släktforskning med de nya DNA analyserna. Här finns mycket utvecklingsarbete kvar att göra. Företag som My Heritage är ett av dem som försöker hitta denna tulipanaros. De erbjuder dessutom ”paketrabatter”. Vilket inte är så dumt eftersom de här testerna inte är gratis.

 Flera bra TV serier har på senare tid avhandlat människans historia.

Just nu går en alldeles utmärkt serie i den oförtjänt okända TV kanalen Axxess. ”Människans långa färd” heter den och leds av Dr Alice Roberts. Kontrollera om du inte redan har kanalen i ditt TV utbud, annars går det att prenumerar på den via nätet. AxessTv är lite som radions P1 skulle se ut om kanalen bildsattes. 

 

Om du råkar ha Viasat History i kanallistan kan jag tipsa om att den Richard Mosleys serie om Vetenskapens historia som i sitt första avsnitt också berör människans irrfärder.

 Tyvärr ligger SVT:s inköpta program inte kvar så länge i SVT play. En nåd att stilla bedja om.

Nya fynd och nya analyser av gamla fynd gör historien hela tiden måste skrivas om. Inte blir det lättare av att släktgrenarna verkar ha haft sex med varandra rätt ofta.

Nu senast lyckades forskarna analysera DNA ifrån den så kallade Simamänniskan, funnet i Spanien. Otroligt! Inte minst eftersom skelleten är runt 430 000 år gamla! Benen visade sig härröra ifrån en trolig förfader till våra försvunna kusiner, Neandertalarna.

Om detta kunde man höra i SR:s sändningar.  Vetenskapsradion är fortfarande den enda rikitga nyhetskanalen för forskning och vetenskap. ( Se Nature för mera detaljer!)

DNA analyser har också gett en mera komplex bild av hur Europa befolkades efter den senaste istiden!

För att hålla sig a jour med den utvecklingen rekommenderar jag också tidskriften

Forskning och Framsteg.

Tidningen Illustrerad vetenskap har faktiskt också en god bevakning på det här fascinerade området.

Slutligen, för den som är intresserad av att släktforskning via DNA finns det, så vet, två skrifter på svenska. De heter "Släktforska via DNA" av Peter Sjölund och "Genvägar" av Magnus Bäckmark.

Namn: Jan-Olov Johansson
Ålder64 år
Familj: Fru, tre vuxna barn och två barnbarn
Bor: I Norby, Uppsala
Gör: Vetenskapsjournalist, agronom och yrkespatient
Gillar: Djur, natur, vetenskap och intressanta människor
Ogillar: Alla former av fundamentalism



@jolov på Twitter:

Stadsdelsbloggar (omfattas ej av UNT:s utgivaransvar)

senaste nytt unt.se