Logga in
Vädersponsor:

Jan-Olov Johansson

Vad vi vet

Jan-Olov Johansson är en 66-årig morfar som är utbildad till agronom och hela livet har verkat för att skapa en dialog mellan vetenskap och medborgarna. Ledamot i IVA (Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademin), ledamot av KSLA (Kungliga Skogs- och Lantbruksakademin), hedersdoktor i medicin vid Uppsala Universitet och yrkespatient.
Detta är en extern blogg utanför UNT:s utgivaransvar

Gröna råd är dyra

Deltar i ett möte på KSLA ( Kungliga Skogs och Lantbruksakademin.) Mötet äger trots det lantliga namnet mitt i Stockholm, i skuggan av Observatorielunden. Dörren vaktas av en fd dekan på SLU som skämtsamt påpekar att jag inte står på listan. Vilket är alldeles riktigt.

Mötessalen är fullsatt och inledaren, en VD på en av de på området verksamma myndigheterna, konstaterar - med adress till den onämnbara presidenten i USA - ”att han aldrig sett så många församlade”!

För det är det vi skall tala om ” Fakta och värderingar – vad styr politiken för de gröna näringarna?”. Ett av tusen liknande möten sin inspirerats av begreppet "fake news".

Påminner mig när Ola Rosling - en av huvudfigurerna bakom Gapminder - förklarar att han inte alls håller med om de här resonemangen. Att folk har en felaktig bild av verkligheten, att de låter känsor och värderingar styra över fakta är inget nytt. Så har det alltid varit.

Jag tror att han har rätt. Känslorna springer iväg, långt efter kommer logiken.

Nå, mötet drar igång. Många kloka ord yttras, alltihop är lite modernt med vad man förr kallade mentometer, numera omvandlat till en app, grupparbeten och en avslutande panel. Bra så.

Fast, med all respekt, en sak vill jag å det starkaste avråda ifrån. Idén att publikt presentera en lista över "godkända journalister" är ingen bra sådan...

Men efteråt känns det lite som om vi ägnat en eftermiddag åt att tala om vargen, utan att vi verkligen nämnt honom vid namn. För det saknas inte reella konflikter inom de gröna näringarna. Inom skogsnäringen står debatten het kring nyckelbiotoper och reservatbildningar. Djurrättsaktivister uppträder i media och säger sig vara stolta över att de dödshotat lantbrukare och deras barn. Och i vårt extrema land har jordbruket har gått ifrån att vara modernäringen till ett miljöproblem.

Samtidigt så vet vi att jorden snart skall försörja 10 miljarder människor. 10 miljarder! Och det skall ske samtidigt som vi bevarar jorden produktionsförmåga och inte utrotar allt annat liv omkring åkrarna.

Att kalla det en ”utmaning” känns futilt.

Men allt detta är på ett behagligt avstånd denna februarieftermiddag i Storstaden. Här sitter riksdagspolitiker och säger att de ”skall göra sin läxa”. Här står föreläsare och betonar att det behövs ”både värderingar och fakta” när man skall fatta beslut. Här rullar det ena käcka förslagit efter det andra förbi på den projektorduken.

Ett av dem går ut på att ”forskare bör ta en mera aktiv roll i samhällsdebatten”. Så har man sagt under alla de fyrtio år som jag varit i branschen – men har ingen har reflekterat över hur förödande ett sådant råd är för den akademiska karriären?

Publish or perish!

 

Professor Stefan Jansson från Umeå kommer möjligen närmast sanningen när han visar en power point som konstaterar att det som styr är varken värderingar eller fakta, det är”pengar”. Och i hans värld så har även ekoodlare och miljöorganisationer egna intressen att försvara. Det är som om vi för en sekund skymtar verklighetens vargar.

Men då talar han endast om den fråga han arbetar med nämligen den senaste gentekniken. Den är å andra sidan inte så bara.

 

I den finns kanske lösningen på några av de gigantiska problem vi står inför?

 

Om framtiden är det som bekant särskilt svårt att sia. Hotfulla tecken saknas förvisso inte. Man kan bara be en stilla bön om att vi inte drabbas av panik och hän faller till fruktlösa offer och avlatsbrev. Sans och förnuft är sannerligen bristvaror i denna tid av turbohjältar.  

Tänk om det fanns ett kunskapscentrum som ägnade sig åt de här frågorna!

Ett helt universitet som fokuserade på hur vi skall bruka jorden utan att förbruka den!

Som öppnade dörren mot en grön framtid där fakta visade vägen…

 

 

 

En rättvisande huvudräkning

Häromdagen skrev jag lite om att ”räkna de döda”. Anledningen till det var främst att om man följer nyhetsrapporteringen i SVT, SR, TV4, DN, SvD, CNN och BBC så lyfts det dagliga dödstalet ofta fram som ett slags facit. Redan det är ett problem. Redovisningen av denna statistik varierar i kvalité i olika länder. Man räknar också på olika vis.

Ändå är just antalet avlidna kanske den minst osäkra uppgiften vi har att tillgå eftersom vi vet så lite om antalet smittade i ett land. Testningen har helt enkelt varit för liten. Här kan vi på goda grunder anta att det är Tegnells isberg som vi har att hantera.

På tal om FHM dagliga presskonferenser så talar man här ofta om ”ökningen”. Här finns det finurliga sätt att räkna fram just hur utvecklingen ser ut. Den säger i sin tur något om var i pandemiutvecklingen vi befinner oss. Den skulle kanske även ge oss svaret på exakt vilken av de numera klassiska kurvorna vi följer, Ni vet, den branta eller den flacka.

För den intresserade finns det bra och pedagogiska videos om detta sätt att räkna  här.

Men en sak tycker jag är märklig. Begreppet per capita verkar helt ha fallit i glömska? Här som i andra sammanhang.

Eller enklare uttrycket Sverige har en befolkning som är nästan dubbel så stor som Danmark, Finland och Norge. Om man jämför antalet döda i Covid19 mellan de nordiska länderna måste man i vart fall ta hänsyn till detta faktum.

Man ser då att Sverige, precis som FHM påstår, ligger ungefär parallellt med Danmark. (Sverige  239 döda, Danmark 104 döda x 2= 208. OBS! Lite äldre uppgifter.).

Man ser också tydligt att Norge (44 x 2= 88) och Finland (17x 2= 34) har betydligt färre avlidna än vad vi har. I vilket fall just nu.

För som ofta påpekas så kan olika länder ligga olika långt fram på smittkurvan.

Men även detta kan man justera för om man vill jämföra situationen i världen.

Och det är ännu inte helt bevisat att vi alltid vet bäst…

 

En annan variant av dagsnoteringar som ofta används är nyheter som ”Italien har nu gått om Kina i antalet döda”. Den exalterade studioreportern talar då om två länder med så olika befolkningsmängd som i Italiens fall 60 miljoner, i Kinas fall 1 miljard människor. Det är som att jämföra en liten Pinocchiodocka med en Jättepanda. Mycket tyder dock på att diktaturen i Kina med sedvanligt kommunistiskt förakt för fakta censurerat även döden.

Så – snälla- försök att använda per capita (per huvud) metoden om vi nu skall rabbla de här förfärliga dödsfallen!

De enda exempel jag sett göra så är faktiskt TV4 nyheterna ( där för övrigt mästrarna på statistik GAPMINDER medverkade.) Och DN när man redovisar regionerna i Sverige. (men jag kan ha missat andra exempel, för även en nyhetsnörd som undertecknad måste göra annat.)

Att räkna de döda

Döden är inget trevligt konversationsämne vid något middagsbord. Men den finns där i alla fall. Den väntar på oss alla.

I dessa farsotens dagar påminns vi varje dag klockan 14 om hur många som lämnat oss på grund av Covid19. Vi studerar dagens siffra och försöker förstå vad den innebär. Men egentligen är döden förstås alltid omöjlig att begripa.

Häromdagen påminde en av alla inkallade experter om att det faktiskt dör 90 000 människor varje år i Sverige. En snabb huvudräkning säger oss att det betyder ungefär 247 döda per dygn. Bara för att få ett perspektiv på den dagliga och ovanliga nyhetsbevakningen som vi nu lever med.

Dödstalen varierar mellan olika år. Och med stor sannolikhet kommer det att stiga något i år. Hur mycket är som sagt frågan.

När Spanska Sjukan härjade i början av 1900-talet skördade den mellan 50 och 100 miljoner liv i hela världen. Av en befolkning som var betydligt färre än nu och som redan drabbats av det första världskrigets fasanfulla massdöd.

I Sverige bodde då cirka 5 miljoner människor och man beräknar att 37 573 av dem avled.

Människan har tusen sätt att besvärja det oundvikliga. Ett vanligt mantra just nu är ”det drabbar inte mig, det är ju bara gamla sjuka gubbar som dör”.

Resonemanget är både vedervärdigt och felaktigt.

Avskyvärt för att det relativiserar värdet ett människoliv och felaktigt för att det bevisligen också avlider både kvinnor och yngre personer.  

Som virusexperten professor Björn Olsen på Uppsala Universitet skrev redan tidigt vid det här utbrottet:

"I debatten hör man ibland: ”Det drabbar ju bara äldre och sjuka”, men i den meningen ryms en enorm cynism. Tänker vi så kan vi lika gärna lägga ned den svenska sjukvården."

Och de utilistiska tankar som Torbjörn Tennsjö gav uttryck för i SvD häromdagen avvisades grundligt och övertygande av Hans Bergström i samma tidning.

Viruset som orsakade Spanska Sjukan drabbade främst yngre personer. Människor mellan 20 och 50 år. De äldre verkade ha varit lite mera immuna av en tidigare epidemi och de allra yngsta skyddades (förmodligen) av antikroppar via modersmjölken.

Man kan bara gissa hur debatten hade sett ut om det aktuella SARS-CoV-2 hade haft samma dödliga effekt på de unga?

 

Slutligen.Till de som makten haver:

Testa och spåra!

Skaffa fram skyddsutrustning till vårdpersonalen!

 

 

Blågula val i farsotens tid?

Gud give att de har rätt!

Den svenska linjen av försiktighet och frivillighet kan vara rätt. Många förklarar sig stolta över den hållningen. Man skulle rent av kunna tala om att de är stolta över att vara svenskar. Det är en känsla av nationell stolthet som det var länge sedan man såg. På pressträffarna har alla – plötsligt- små svenska flaggor på kavajslagen. Till och med SVT lägger upp den blågula fanan i sina sändningar! För bara några veckor sedan hade detta varit otänkbart. Tänk att en så liten tingest som ett virus kan orsaka allt detta!

Men, nästan lika många har synpunkter på vår hantering av smittspridningen. ”För lite och för sent”, är vanligen deras stridsrop. Man dunkar olika matematiska modeller i varandras lärda huvuden. Många av dem är långt ifrån kvalificerade på området, men flera är så. Som ofta i vetenskapliga spörsmål står forskare mot forskare.

Det finns också en tilltagande grupp som tycker att allt detta måste få ett snabbt slut. De är nästan alla ekonomer. Och naturligtvis också högst kompetenta. Inom de ekonomiska vetenskaperna. Spontant är det lätt att instämma. Vem önskar en lågkonjunktur? Och vem vill hålla sig isolerad i tolv veckor? Frågan är bara hur vi skall få fram ett sådant magiskt slut.

Vi lever som bekant i en globaliserad värld och en pandemi som startat i Kina och nu fått fotfäste i USA är inte så lätt att stoppa. Den svenska regeringen och Riksbanken har lika stor makt som ett par förskräckta passagerare i bergochdalbanan på Gröna Lund.

Lite hedrar det våra politiker att de vågar sätta så stor tilltro till experterna. Frågan är förstås bara vilka experter som kommer att få rätt. Svaret är fortfarande att det vet vi inte. ”Juryn är ute” och kurvorna fortsätter att stiga. Hur snabbt och hur brant? Blir Sverige till ett nytt Italien? Eller till ett nytt Tyskland? Det vet ingen.

 På tal om det så har jag  i tidigare bloggar varnat för panik. Eller infodemi som WHO kallar fenomenet. Ett sätt att orsaka det tillståndet är förstås att konstant lugna och mörka. Se USA:s president. Men så dumma är inte vanliga medborgare? De märker när makten försöker måla upp en bild som inte stämmer med verkligheten. Även om bilden är blågul.

Nu menar många, inklusive statsministern, att vi måste hålla samman och praktisera ”folkvett”. Folkvett, det var inte i går man hörde det ordet! Vackert tänkt men fungerar det i dagens samhälle - nådens år 2020 i ? I den hittills värst drabbade regionen Stockholm verkar utelivet fortsätta och trängsel i kollektivtrafiken är nästan värre än vanligt. En rätt stor minoritet av befolkningen bryr sig inte, eller förstår inte.

Eller är det bara ryska troll som spriden den bilden av vår huvudstad?

Osäkra tider. Egentligen så är väl framtiden alltid svår att spå, men just nu blir det så tydligt.

 

 

Rapport från en lång karantän

Tolv veckor! Så länge bör sådana som jag hålla oss isolerad för att undvika Covid19. I vart fall enligt BBC. I Storbritannien får nu personer i känsliga grupper ett sms eller brev med de budskapet. Överst på listan över sådana kategorier står ”organtransplanterade”.

Någon sådan informationskampanj lär vi inte få se här.

Så jag tänker inte vänta på vad den svenska expertmyndigheten kan tänkas komma fram till. Jag fortsätter min karantän. Men istället för fyrtio dagar blir den nu tre månader.

I dagens Svenska Dagbladet uttalar sig förre statsepidemiologen Johan Giesecke hoppfullt och konstaterar att ”det värsta kan vara över i maj.

Om nu detta tillfredställer önskan om ett fastslaget datum som en tongivande ekonom kräver vet jag inte. Personligen så tror jag inte att viruset bryr sig så mycket om datum.

 Jaha, där rök den här våren. En årstid som jag ser fram emot mera för varje levnadsår. Våren då naturen vaknar till liv. Den svenska våren som i någon mån kompenserar för det långa mörkret.

Men som vanligt är ingenting säkert. Ingen vet hur den här pandemin utvecklar sig. Och i den osäkerheten ligger förstås också att det kan gå bättre än väntat.

Som jag skrev för några veckor sedan så är det fortfarande mycket vi inte vet om SARS-CoV-2.

Vi vet inte heller om Sverige står för en utveckling som den i Italien eller den som i Sydkorea.

Man bör självklart lyssna till de som vet. Men även experterna är oense om vilka bedömningar man skall göra utifrån ”vetenskap och beprövad erfarenhet”. Tove Lifvendahl skriver klokt i samma morgontidning om detta:

”Men vetenskapen då? Det där ampra rådet Lyssna på forskarna! som hörs då och då. Det är en smula naivt uttryckt, eftersom vetenskapen till sin natur inte är en konsensusbransch. Inom somliga discipliner finns erkända fakta som det kräver avsevärda insatser för att försöka motsäga, men är man en sann vän av vetenskapens väsen bör både försöken till motbevisning, framgångarna och misslyckandena bejakas – som allesammans gör att vi vinner mer förståelse.”

 

Somliga tycker att vi skall ”tiga och lyda”, men då glömmer de (?) att vi lever i en demokrati med yttrandefrihet. Även i dessa tider.

Att angripa enskilda experter som Anders Tegnell är självfallet ovärdigt, men det måste samtidigt vara tillåtet att kritisera myndigheternas eller politikernas beslut.

En viktig uppgift för Folkhälsomyndigheten är att försöka förutse risken för smittspridning. Det uppdraget verkar man inte klarat felfritt den här gången.

När allt det här är över bör man utreda om man kunde gjort annorlunda. Så förstår jag fortfarande inte varför man inte satte resenärer från Italien i hemkarantän?

När allt det här är över kan man kanske också se vilken strategi som var den mest framgångsrika. Att försöka stoppa all smitta så effektivt som möjligt eller att tillåta en sakta spridning i befolkningen? Om man nu någonsin hade något val.

 För den vanlige medborgaren gäller det också att välja rätt. Att ta det här på allvar. Ingen är odödlig och alla har ansvar för sina val

Att hålla sig undan sociala sammanhang, att tvätta händer och att hjälpa varandra så mycket det bara går.

 

Hur vi sedan skall få igång världsekonomi igen är en hundramiljardfråga…

 

 

 

En test av tilliten

Testa, testa och testa säger chefen för WHO (Världshälsoorganisationen).

Samtidigt ställs samma enkla fråga varje dag på den numera obligatoriska presskonferensen ( jag höll på att skriva dagens Tegnellmen i dag var han ju inte där.)

Varför testar ni inte folk? Åtminstone de som arbetar inom vården? Så vi vet.

Svaren är svävande och den heta potatisen bollas mellan de tre vise myndighetspersonerna. "Det låter som en bra ide', säger till slut Socialstyrelsen.

Men här i Uppsala testas inte ens vådpersonalen. Det visar den undersökning som SVT gjorde igår. Och så är det på flera håll i Sverige.

Det låter som en riktigt dålig ide´.

Varför är det så?

Finns det inte några tester?  Vad gör i så fall Socialstyrelsen och andra ansvariga åt det? Finns det verkligen inget företag här i Uppsala som snabbt kan leverera sådana?

Eller finns det inte nog med personal att analysera dem? Men om personalen testades kunde flera kanske arbeta med det?

Det vore bättre för alla att köra med öppna kort. Inte minst för att inte skapa ytterligare oro och panik.

Och för att de som arbetar i vården nu - och under virusfria vardagar- är hjältar som behöver allt stöd de kan få.

Den pågående pandemin är en grym test av vårdapparaten. En test som borde resultera i en upprustning till en nivå som är human, inte bara kvartalsekonomisk.

Se till att bygga upp flera intensivvårdplatser nu!

Bilden kan innehålla: text

För övrigt har jag - som en typisk riskperson - hållt mig hemma i över en vecka. Det går alldeles utmärkt.

Tack alla ni som ställer upp och försöker få ned takten på smittspridningen.Tack till personalen på Ackis! Tack till försvaret som sätter upp ett fältsjukhus på Ärna!

Skäms ni som är osolidariska nog att sätta er själva först. Hamstertroll! Och att gamla kloka människor kan vara så barnsliga

Namn: Jan-Olov Johansson
Ålder66 år
Familj: Fru, tre vuxna barn och två barnbarn
Bor: I Norby, Uppsala
Gör: Vetenskapsjournalist, agronom, dr.h.c. medicin och yrkespatient
Gillar: Djur, natur, vetenskap och intressanta människor
Ogillar: Alla former av fundamentalism



@jolov på Twitter:

Stadsdelsbloggar (omfattas ej av UNT:s utgivaransvar)

senaste nytt unt.se